Vad händer efter döden.

Usch, jag hatar verkligen att tänka på sånt här. Tanken att det här är mitt enda liv och att allt är slut när jag dör skrämmer mig. Om det är så kommer jag ju aldrig nånsin att få uppleva hur det är att vara barn igen. Aldrig uppleva allt det där roliga som man gjorde under uppväxten. Inga fler tonårsförälskelser. (Sen slipper man ju all skit också, men jag tycker faktiskt att det roliga med ungdomen uppväger det tråkiga.)

Allra helst skulle jag vilja att man återföddes så att man fick ständigt nya chanser. Det är så himla mycket jag skulle ha velat göra som jag inte gjort (resa runt i världen och se mig om, testa olika saker, leva ut diverse fantasier osv), och för varje dag som går känns det allt längre bort att vissa av de där sakerna nånsin blir av. Om några år är man ingen ungdom längre, och det är ju när man fortfarande är ung och pigg som man vill göra allt det där roliga.

Hmm, själv behöver jag en lång semester på "andra sidan" innan jag ånyo föds här . Livet på jorden - lärorikt men en hård skola, jog hoppas vi bestämmer studieplanen själva. De flesta som föds på den här planeten verkar ha valt hårda utmaningar...


Du dör från denna värld och jag tror inte Gud tvingar dig återfödas här mot din vilja. Du får nog den rehabilitering du behöver, även om det vore sömn utan drömmar i 1000-tals år (vilket jag inte tror du inners inne vill när du gått över, varför inte trevliga drömmar åtminstone ). Men leva för evigt, det tror jag inte du kommer ifrån .

Jo, visst skulle man vilja... Men tyvärr är den bistra sanningen den att reinkarnationsteorin endast är en beståndsdel i en romantisk livsåskådning som inte stämmer överrens med verkligheten.

Även om man misstänker att hjärnan skapar medvetandet så kan det lika gärna vara tvärtom eftersom man ännu vet för lite om det. Man kan heller inte veta att det bara blir svart när man är död eftersom ingen har återvänt levande från denna traumatiska upplevelse och de som reinkarnerat verkar ju inte komma ihåg sin förra runda här på jorden. Just därför håller jag möjligheten att det finns nåt slags liv efter detta, även om vi isåfall kanske grovt måste omdefiniera begreppet 'existens', just eftersom det fortfarande finns spelrum att röra sig i för tankarna. Sen kan det ju föreligger så att det vi tror oss veta om världen är helt åt helvete fel.

God morgon!

Du har en sund öppen attityd till ev. liv efter döden.
men att ingen har återvänt eller att ingen skulle komma ihåg tidigare liv är bara myter, alltför vanliga bland allmänheten som inte får del via skola eller massmedia av den lilla forskning som trots allt gjorts om nära-döden upplevelser och om reinkarnationsminnen som kunnat verifieras.

Ang. nära-döden-upplevelsen, se t ex denna vetenskapliga studie publicerad i "The Lancet" 2001; http://profezie3m.altervista.org/arc...Lancet_NDE.htm
Mer diskussion om vad resultatet betyder http://www.skepticalinvestigations.o.../vanLommel.htm
En äldre artikel på svenska som visar att forskningen redan tidigt pekade på att NDU:erna inte enkelt kan bortförklaras som enbart "hjärnspöken" pga syrebrist; http://www.gaia.st/myfil/grip.htm

När det gäller verifierade reinkarnationsminnen rekommenderar jag denna post; http://www.flashback.org/showthread...77#post4336477
Mer reinkarnation (ett av mina favoritämnen) http://www.flashback.org/showpost.p...9&postcount=76

Äldre tråd i ämnet "vad händer efter döden" fast i filosofiforumet; http://www.flashback.org/showthread.php?t=243697

Det enda vi vet med säkerhet är väl att ingen nu levande med säkerhet vet vad som kommer hända efter våra kroppars död?

Att det inte finns några övertygande vetenskapliga bevis är i sig inget sorts bevis för någonting heller. Vetenskapen är inte kapabel till sådant, inte nu i alla fall.

Själv misstänker jag att medvetandet kommer att kvarstå på något sätt efter den fysiska kroppens död, men visst är det svårt att föreställa sig. Det är lättare att föreställa sig att det bara tar slut. Vi är vana att tänka i termer av begränsning i denna begränsade/begränsande värld. Vi är inte vana att tänka i termer av obegränsning och evighet.

Förut var jag jätterädd för döden, men nu känns det okay. Vill leva här och precis så här ett bra tag till ändå. Hoppas jag får det!

De som haft en fullständig NDU som började med UKU runt kroppen - och såg sådant som de senare kunde få bekräftat, de känner sig nog trygga och säkra på vad som väntar.
Likadant de som fått så övertygande efter döden kontakter med kära anhöriga att de inte kan förklara bort dem inför sig själva. Personliga bevis.

Vad är övertygande vetenskapliga bevis? Det är en personlig bedömning.
Människan är nu kollektiv till sin natur, så de flesta vetenskapare & allmänhet tittar mest på någon auktoritet för att känna in om det är dags att acceptera och tala om det man ser (om man råkar se något som tyder på något ännu inte offficiellt erkänt) eller ignorera.
Det handlar om människor, så det går inte att stänga in folk i ett laboratorium för att experimentera med döden. NDU-forskningen måste ske på patienternas villkor, som annan medicinsk vetenskap.

Indicierna för reinkarnation skulle hålla i rättegångar om det hade gått att hålla - och om inte den som dömer har fördomen att det är "omöjligt" av någon religiös eller annan trångsynt anledning. Se länkarna i tidigare post.

Så jag citerar åter Ian Stevenson, nestorn inom reinkarnationsforskning,
"I think a rational person, if he wants, can believe in reincarnation on the basis of evidence."

Reinkarnation, himmelen... är inget annat än jävla önsketänkande.
När man dör upphör ens medvetande. Som att sova utan att drömma.
Vad är det som är så jävla farligt med det?

Det är inte bevisat ännu att medvetandet skapas av hjärnan, möjligheten finns alltså att det bara verkar igenom oss...

Det är inget farligt. Vad som är farligt är att vara så tvärsäker som du är. Du vet lika lite som oss andra. Varför inbillar du dig något annat? Vad fyller det för tomrum inom dig?

Vad är det som är så jävla farligt med att studera de indicier/bevis/data som faktiskt tyder på existensen av mänskligt medvetande frikopplat från kroppen, liksom minnen av sådant som man inte borde veta om verkliga händelser före ens födelse?

Jag vet, det är känslomässigt svårt att acceptera.

För den som trots allt vill veta mer - läs en bok! http://www.amazon.com/Life-Before-Sc...835184-0377740

En till.. http://www.amazon.com/Heaven-Confirm...835184-0377740

Vad är mest logiskt?

Men om jag kommer till himmelriket när jag dör så lovar jag att äta upp min keps!

/Ateisten