Tidiga Medeltiden.

Halloj, pluggar en kurs om Tidig Medeltid, har däremot glömt helt läsa på inför provet, vad tycker ni är dom viktigaste händelserna under den s.k "Tidiga Medeltiden"? Skulle va schysst om jag kunde få lite hjälp om vad jag ska skriva om..

Tack på förhand.

1. En massa kristnande och sånt.

2. Folkvandringar.

3. Plundringståg av vikingar och annat löst folk.

4. Islam.

5. Frankerna.

Korståg.

Det räknas inte till tidig medeltid.

Lägg till uppgången av Bysans under tidig medeltid (splittringen väst/östrom räknas ju som slutet på antiken). Bysans för det romerska arvet vidare som gradvis försvinner i väst.

Godsen (kungar, kyrkor och diverse stormän äger dessa) dominerade jordbruket, andra saker som är värda att nämnas är att den romerska myntekonomin ersatts av självhushåll och gåvoekonomi, läskunnigheten minskar kraftigt, städernas befolkning minskar. Till frankerna bör tilläggas Karl den Stores rike, svårt att inte nämna honom.

Är inte den myten ganska så avskriven vid det här laget?

En bättre teori var den om successiv utleasning av de västra provinsernas försvar och kejsarnas uppehållande i de östra provinserna, kombinerat med långsamt borttynande av romersk närvaro och västs uppfattning om sig själv som en del i imperiet?

Med tanke på att latinet fortsatte att fungera som lingua franca under hela medeltiden + att den romerska rätten ingick som en självklar del i rättsväsendet så kan jag inte hålla med om att det romerska arvet någonsin försvann i västra Europa.


Belägg?


Det är inte så enkelt att det är antingen eller. Visst stämmer det att det västromerska riket "föll", eller snarare upplöstes, främst pga "utleasningen" av provinserna till foederati, men det förekom faktiskt också regelrätta folkvandringar (eller vad man nu ska kalla det), framförallt i samband med hunnernas etablerande i Centraleuropa. Även om folkvandringarna och de "barbariska" invasionerna har tonats ner av moderna historiker såsom Dick Harrison (som helt klart gjort ett utmärkt jobb när det gäller tidigmedeltida historia) så går det inte att bortse från att diverse grupper utanför imperiet verkligen utgjorde ett hot - framförallt de sassanidiska perserna och hunnerna. Ifall allt hade varit lugnt och frid och fröjd längst limes/gränserna hade man naturligtvis inte haft behov av den mer än 500 000 man starka armén som ändå faktiskt bevakade imperiets gränser.

Helt inne på din linje. Att det skulle röra sig om enorma folkförflyttningar som sprang runt och brände ner hela det romerska riket och byggde små barbarriken på de förkolnade ruinerna känns inte jättetroligt. Helt klart skedde invasioner och flyktingståg, men inte av den skalan som traditionellt har hävdats.

Arabernas inflytande på övriga Europa.

Nej precis, källorna är inte alltid klara eller trovärdiga på vad som verkligen hände. Just det här med att romarna slentrianmässigt skriver om "folk" (Gens) får man ju se upp med, eftersom "folk"/"gens" beviserligen kunde syfta på en armé, ofta en etniskt heterogen sådan, + deras civila följeslagare. Men visst, det låter ju så mycket maffigare om man istället skriver om "ett helt folk som plundrar besinningslöst" när det i själva verket kanske rörde sig om en mindre arméstyrka som tog upp tribut...
Sedan vänder jag mig lite emot beteckningen "folkvandringstiden" eftersom den tiden knappast var unik när det gällde sådana folkförflyttningar. Möjligen var aktiviteten extra stor på 300-talet och ett par sekler framöver, men liknande regelrätta folkvandringar hade ju inträffat tidigare, t.ex. fallet med cimbrerna och teutonerna.

Men vansinnigt spännande ämne är det, just eftersom kunskapen om tiden i fråga är så diffus och lätt halkar in på mytbildningar.

Förlåt, jag uttryckte mig slarvigt, jag menar förstås delar av det antika arvet, t ex de antika tänkarna. Roms arvtagare kan förenklat ses som de västeuropeiska rikena, Islam och Bysans. Jag tror jag var lite insvept i Konstantinopels förföriska rökelse efter att ha förläst mig på Bysantisk historia, det är ju lite skillnad på de som var och ansåg sig vara roms arvtagare. Tack för rättningen


Detta (nedgång i läskunnighet) är allmänt belagt, men då jag inte har användbar litteratur framför datorn nu jag drar väl till med ett Wikipedia-citat, självklart från den engelska versionen:

Everywhere, the gradual break-down of economic and social linkages and infrastructure resulted in increasingly localized outlooks [...] Administrative, educational and military infrastructure quickly vanished, and the loss of the established cursus honorum led to the collapse of the schools and to a rise of illiteracy even among the leadership.

http://en.wikipedia.org/wiki/Early_Middle_Ages

Det är förvånande att Dräng-Erik en postare, som städse utmärkt sig för ackuratess och beläsenhet kommer och pockar på belägg för något så välbelagt som läskunnighetens förfall under den tidiga munkmumlande frostnupna och källarmögeldoftande Medeltiden.

Räcker det då inte att icke en enda av kejsarna inklusive förbrytarfysionomin Maximinus Thrax nånsin i litteraturen skälls för att inte ha kunnat läsa, medan Karl den store med möda sökte på äldre dar lära sig att stava sig igenom text?

Räcker inte Pompejis väggar, där vilken bagarbodlärling som helst kunde svamla om granntjejens fitta på vers, medan Medeltiden i väst tiger skriftligen utanför kyrkans hägn, sedan de sista resterna av sekulärt bildat folk troppat av nån bit in på 600-talet?

Okej, tack för era svar. Nu känns det angeläget att ta upp frågan kring den påstådda nedgången i läskunnighet som tillförts medeltiden. I själva verket är uppfattningen en faktoid, en omhuldad myt om ni så vill, som blivit så vedertagen att man ofta inte kommer på tanken att ifrågasätta den. I själva verket vilar tesen på vaga hypoteser och rena gissningar som aldrig kunnat verifieras av historieforskningen - tvärtom. Därför är det inte konstigt att wikipediartikeln inte hänvisar till ngn källa på den punkten.

Dick Harrison, som är den i Norden ledande experten på det tidigmedeltida Europa, behandlar just frågan om den påstått minskade läskunnigheten i sin utmärkta bok Krigarnas och helgonens tid - Västeuropas historia 400-800 (1999) under rubriken "kunde folk läsa och skriva?" (s. 374 ff.). Här tas bl.a. den brittiske historikern Rosamond McCattericks arbete upp, där hon i sin forskning faktiskt kommit fram till att läskunnigheten var utbredd bland Frankerrikets icke-kyrkliga lekmän. Ja t.o.m. stenografi var i bruk vid de kungliga kanslierna vid den här tiden (s. 376). Flera av de merovingiska kungarna i Frankerriket kunde beviserligen skriva, eftersom vi har deras dokumentsignaturer bevarade (s. 377). Från det langobardiska Italien har vi många indicier på att (ickekyrkliga) folk kunde läsa lagtexter; på 760-talet kunde 47% av dem som agerade vittnen i rättsmål i staden Lucca signera med sina egna namn, på 890-talet var siffran uppe i 83% (s. 377-78).

Intressant Cohiba att du nämner Karl den Store som ett praktexempel på den illeterate medeltide härskaren - han passar ju verkligen in i den gängse schablonbilden. Grejen är dock att Karl med största sannolikhet led av dyslexi. Hans fall är dock knappast typiskt för tidigmedeltida härskare. Som rena motsattsexempel skulle jag kunna nämna den visigotiske kungen Sisebut (regerade 612-21) som skrev naturvetenskapligt inspirerade dikter på hexameter, eller den merovingiske kungen Chilperic I av Soissons som skrev poesi och diskuterade huruvida man skulle införa nya tecken till alfabetet! (se Harrison s. 339-344). Dessa tidigmedeltida "barbarkungar" är uppenbarligen raka motsattsen till den sentida schablonbilden av den "mörka medeltiden" som påstås ersätta den "bländande antiken". Jag tycker Harrison uttrycker det hela träffande på sidan 375:
"De mörka århundradenas illiterate storman är med andra ord inget annat än en sagofigur - en schablon av många i raden av gamla efterhängsna myter om hur livet tedde sig i barbarernas tidsålder"

Intressant att du också nämner klottret från Pompeji. Nu har ju inget medeltida Pompeji bevarats, så tyvärr kan vi ju inte jämföra antikt klotter med eventuellt tidigmedeltida dito. Däremot finns det tusentals och åter tusentals klotter och småmeddelanden skrivna på näverbitar som grävts fram i det medeltida Novgorods kulturlager (från 1000-talet och framåt). Nu är visserligen inte detta det tidigmedeltida västeuropa, men likväl en liknande "barbarisk" och kulturellt perifer miljö. Jag kan dock aldrig tro att människorna i den jämförelsevis primitiva handelsstaden Novgorod på 1000-talet var så mycket mer läskunniga än vad deras västeuropeiska grannar var några hundra år innan...

Sedan har vi ju runklotter bevarat från våra egna trakter, skrivna av vanliga människor från vikingatiden och fram till nordisk medeltid. Bland annat har vi den här roliga strofen "smiþur sarþ uiktisi | af snæltubenum" ( = Smiður (Smed) knullade Vigdís av snældubeinarna) som visar att våra egna medeltida förfäder var minst lika fräcka - och skrivkunniga - som pompeijanarna tusen år tidigare.

Som sagt, jag letar fortfarande efter tecken på att läs- och skrivkunnigheten skulle ha minskat under tidigmedeltid. Jag har läst en hel del, men ännu inte hittat några övertygande och vetenskapligt grundade belägg för att så var fallet. Problemet är att källunderlaget är alldeles för litet för att man ska kunna dra några säkra slutsatser. Kanske läskunnigheten minskade något i en del trakter, medan den kanske t.o.m. stärktes i andra. Vi vet inte säkert, utan kan bara peka på indicier om hur det kan ha varit. Att läskunnigheten skulle ha varit ovanlig och kanske endast förbehållen för de kyrkligt bildade kan man däremot, som vi sett, på vetenskapliga grunder avfärda som rent nonsens.