jämförelse av Förintelsen och Kommunismens brott

Den 17 juli fråntogs de sina pengar och meddelades att de skulle förflyttas till Siniachikhenskys fabriksområde. Samma natt fördes de av tjekan till ett tjugo meter djupt gruvschakt från en gammal järngruva vid byn Siniachikha utanför Alapaevsk.

Fångarna blev misshandlade och slutligen slängda ned i gruvschaktet; Elisabeth var den första som knuffades ned. Handgranater slängdes därefter ned i schaktet. Handgranaterna lyckades dock inte döda fångarna, trots ett upprepat försök; enligt uppgift kunde de istället höras sjunga en rysk hymn. Man samlade därför ihop risved som tändes på och lät falla ned i schaktet, och satte en vakt vid hålet.

Själva arkebuseringen kommenderades av Tjekisten Jurovskij, och är ingen rolig historia. Han berättar senare i sina memoarer om den fruktansvärda natten att den unge Aleksej låg på golvet i en blodpöl men fortfarande andades. Då sköt Jurovskij honom med två skott i huvudet. Avrättningen tog hela 20 minuter, främst på grund av att så mycket rök bildades i rummet vid eldgivningen.

Rummet måste vädras ut och när exekutionärerna gick in igen upptäckte de att människor fortfarande var vid liv där inne. Flera av tsardöttrarna hade haft juveler insydda i korsetten, vilket gjorde det verkligt svårt att ha ihjäl dem.

Då stack man dem med bajonett och krossade deras skallar med pistolkolvar. Jurovskij säger också i memoarerna att många av mannarna var kraftigt berusade och var otroligt klumpiga i utförandet av avrättningen.

När sent omsider alla var döda lastades kropparna på en lastbil och transporterades till en tidigare utvald plats långt ute i skogen. Där kläddes liken av och bestals på värdesaker. Så hällde man svavelsyra och fotogen över kropparna och brände dem. Kvarlevorna upptäcktes inte förrän år 1989.