Vad tycker ni om Camilla Läckbergs böcker?

Det är klart att det vore illa om kvällspressen vore den enda källan till input. Men de flesta personer varvar väl mellan olika media. Läser DN till frukost men kollar aftonbladet.se för att se det nyaste skvallret i Elitserien. Skrattar åt när Adam Sandlar dummar sig ena dagen och går och ser Du levande på bio nästa dag. Jag läste senast ut "Pol Pots leende" och snart ska jag sätta tänderna i Läckbergs tredje som jag köpte igår. När man är utpumpad efter en veckas jobb tenderar iaf jag åt att ägna mig åt Aftonbladet/Sandler/Läckberg medan när man är mer på hugget väljer DN/Roy Andersson/Fröberg Idling.

Så länge jag får input från olika håll har jag svårt att se just Läckbergs böcker som ett hot mot mig personligen

*Bump*

Visst fyller Läckbergs böcker den funktion som du beskriver; ett harmlöst tidsfördriv för att koppla av. Men det finns som sagt så mycket bättre böcker att läsa i så fall. Platta personporträtt, förutsägbar handling och feelgood så det är äckligt; vid ett tillfälle upplevde jag intensivt att en blandning av sirap och olja rann ur mina hörlurar rakt in i mina öron och vidare in i hjärnan när Catarina Ewerlöv läste om hur Erica och hennes syster skrattade så att de trillade omkull och var tvugna att ropa på Ericas systers fästman som "muttrande gick upp för trappan för att finna de hysteriskt skrattande systrarna i en hög och snart själv föll in i den smittande skrattfesten". Äckligt och fantasilöst och nej, jag är inte bitter!

Ändå har jag snart pressat mig igenom hela Läckbergs samlade produktion. Förstår inte varför... Har provat en bok av Marklund och det var det sämsta jag har läst någonsin. Den hette Studio Sex och var det stolpigaste jag läst. Exempel: Vilken 15-åring kallar en annan människa "hyena" och "asgam"? Det gör de i Marklunds bok. Dessutom vill jag minnas att boken utspelas 1993 och trots detta har var och varannan individ (inklusive ungdomarna) mobiltelefon. Knappast troligt... Drev lite OT där...

Dessutom har jag reagerat över att alla Läckbergs namn känns påhittade som de gör i kassa böcker. Det är en konst att namnge sina karaktärer utan att det bara känns platt och konstruerat. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men Läckbergs böcker andas högstadieuppsats i namngivningen av karaktärerna. Någon mer som tänkt på samma sak?

Läste Isprinsessan. Och då stod det klart för mig att Läckberg är vanlig jävla skit bland i den utnötta schangern Deckare. Kommer inte läsa en deckare till i mitt liv om det inte är något alldeles särskilt.

Läckberg är en god marknadsförare framför något annat.

Har läst alla Läckbergs deckare och det är ett väldigt bra tidsfördriv på semestern. En bok tar ca 1 dag att läsa ut och är det en regning dag så är det helt perfekt.

Sen att det alltid är samma upplägg hela tiden är lite tråkigt, det är exakt samma sak i varje bok. Erica är nyfiken och rotar runt i saker som hon inte har att göra med, Patrik kommer på henne och hon ursäktar sig med att hon är så nyfiken och "sexar till sig" för att han skall förlåta henne. Tror inte det funkar så i verkligheten.

Måste säga att det är väldigt enkelt att räkna ut vem eller vilka som är mördaren/mördarna i böckerna, sen att hon verkligen drar ut på det tills sista sidan genom att alla personer bär på en mörk hemlighet som de inte vill berätta för polisen förän i absolut sista kapitlet gör mig lite irriterad.

Som sagt är det en bra läsning när man inte har något att göra, men får jag välja så läser jag något annat.

Sjöjungfrun var bland de sämsta jag läst. Seg och handlade mer om hur jobbigt de är att gå/resa sig när man är preggad än att vara en spännande krimroman.

Kan hända att kvinnor som är 40+ kan tycka de är ngt att ha, men resten har jag svårt att förstå.

Tycker det var en härlig mörk berättelse i början vilket blev mindre och mindre fascinerande ju närmare slutet man kom. Löste tyvärr "gåtan" ca 3/5 in i boken och sen var det bara att läsa på för att se vad som hände med karaktärerna efter mordet hade blivit löst.

Jag har svårt att förstå varför hon blivit en "stor" författare. Tycker hon skriver ganska tråkigt.

Jag tyckte om "Tyskungen" när jag läste den i tonåren. Köpte "Änglamakerskan" några år senare och den började bra, men ungefär halvvägs tröttnade jag ur och gav upp. Minns inte exakt vad jag störde mig på, tror att den helt enkelt blev för tråkig. Sedan dess har jag inte läst något hon skrivit.

Jag läser Häxan just nu. Den första boken jag läser med Camilla Läckberg.

Som den bokmal jag är försökte jag tröska mig igenom hennes böcker när det begav sig. Detta är nog den enda människa jag vet som lyckats bli sämre och sämre på att skriva. Första boken var inte bra, men den var i alla fall inte helt värdelös. Sedan blir det värre. När man dessutom läser så otroligt många böcker som jag gör (alltifrån Strindberg och Söderberg till deckare och facklitteratur) så märker man att hon gärna "lånar" lite intriger från främst brittiska deckarhistorier som inte sålt så stort i Sverige. Språkligt är hon helt inkompetent, karaktärerna är faktiskt tämligen platta när man börjar skrapa på ytan och det finns en massa enkla sakfel i böckerna som skapar irritation. Jag begär inte att hon skall skriva faktamässigt korrekt hur man bedriver en utredning, men hon kan väl i alla fall låta bli att ha privatpersoner som blandar sig i utredningsarbetet hursomhelst utan större motstånd från utredarna.

Nej, hon är inkompetent, kan inte skriva och har usel fantasi. Typexempel på ytterligare en författare framavlad av dessa idiotiska skrivarkurser där man får kreti och pleti att tro att vemsomhelst kan skriva en hygglig roman enligt en given mall. Hade hon hetat Calle Läckberg hade hon aldrig blivit utgiven, men hon gjorde debut i rätt tid när det fanns ett underskott på kvinnor inom kriminalgenren i Sverige. Vilket är synd, då det finns gott om kvinnor som kan skriva riktigt bra böcker.

Är det inte en skymf mot litteraturen att kalla det hon framställer för böcker?

Medsystern i DN kanske kan ge en slags nyckel till hennes framgångar.

https://www.dn.se/arkiv/kultur/en-in...elationsroman/

Det finns kritiker som menar att Läckbergs (och Liza Marklunds) böcker går hem utomlands till stor del beror på översättarna som kan servera historierna i en mindre erbarmlig språklig dräkt.