Sverker Åström - "böglobbare"!!

http://www.den-svenske.com/txt/EEyFlppAlAWGHZHhKp.shtml

Han dog idag 26/6-12.

Var inte Sverker " den 66-årige" pedofilen i thailand som slank ut ur thailand med sina UD-kontakter? Faan, kan det verkligen vara 30 år sedan??? Aktuelle Harry Schein var ju felaktikt misstänkt i samma fall, om ni minns!

Bra hädanfärd. Vi är en ärkesosse och bög färre.
Ett plus för Sverige.

Journalisten Anders Sundelin har kommit ut med en tydligen både intressant och spekulativ biografi över Åström, helt enkelt kallad Diplomaten. Han har inte gjort några intervjuer med Åström själv utan bygger rätt mycket på arkivstudier och letande i gamla tidningslägg osv. Märkligt nog inkluderar han tydligen en helt påhittad intervju där han öppet lägger sina egna ord i Åströms mun. Det intressanta när man läser ett par recensioner av Johan Croneman (DN) respektive Chritsoph Andersson (Sydsvenskan) är att båda är på det klara med att Sundelin delvis fiktionaliserar och gör romanfigur av Åström, men ingen av dem vill säga det riktigt öppet. Croneman nämner inte ens problemet utan är helt förförd av boken som han uppenbart har läst som en slags agentroman, Andersson nämner det problematiska men gör ingen större sak av det. Dessutom köper bägge två Sundelins grova insinuationer att ett års juridikstudier på stipendium i Tyskland 1936-37 är nog för att beskriva unge Åström som halvnazist och politiskt förorenad. Ynkligt.

https://www.dn.se/dnbok/bokrecension...te-diplomaten/

https://www.sydsvenskan.se/2018-03-2...hogerextremism

Sundelin intervjuades i Go'kväll igår om boken:
https://www.svtplay.se/video/1740651...ars-gor-om-mig
4 minuter in.

Men Sverker var ju under sin studietid i Uppsala med i ett nazivänligt ungdomsförbund. Att han då valde att resa till ett nazifäste i Tyskland för att studera kanske inte var så konstigt då?

Det är väl Heimdall det handlar om, "nazivänligt"? De var konservativa, höger med vissa stänk av beundran för nazismen. Problemet är att orden nazivänlig och tyskvänlig sedan länge är utbytbara i vänsterns och liberalernas retorik. "Tyskvänlig" kunde man på 1920-30-talen vara utan att det ens handlade om en direkt politisk hållning, Tyskland var vid den här tiden nästan lika vetenskapligt och kulturellt dominerande som USA är idag. Att åka och studera vid ett tyskt universitet vid mitten av 30-talet var inte det minsta konstigt och gjorde inte heller att man blev nazist, lika litet som Olof Palme blev McCarthyist av att plugga i USA ett dussin år senare. Det här är grova och rätt löskokta insinuationer men i DN, ETC, Expressen och många andra tidningar slinker de igenom utan vidare.

Men så är det ju, saker och ting omvärderas. Tidigare ståndpunkter omprövas. Nazivän var inget problem då, likaså att slå sina barn. Inget av det anses OK idag. Men det hindrar ju inte faktum. Folk slog sina barn förut och folk sympatiserade öppet med nazismen förut. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem idag att påtala att någon förut var vänligt inställd till nazismens idéer?

Du missade tydligen poängen att "tyskvänlig" före andra världskriget inte var det samma som "nazivänlig"? - det behövde inte innebära en politisk hållning. Eller ja, du blundade väl med båda ögonen för det trots att det var precis vad jag skrev.

Ett annat exempel på samma ogenerade oskuldsfullhet: Christoph Andersson skriver i sin rec i Sydsvenskan att det är märkligt att Åström inte själv öppet biktade sin ungdoms (antagna) halvnazistiska förvillelser - det finns ju en hel del människor som öppet har medgett att de var radikala maoister under sina studentår på 60-70-talet. Skillnaden är förstås att det inte är ett dugg belastande i Sverige (eller ens i Tyskland numera) att ha varit stjärnögd maoist och hyllat den kinesiska kulturrevolutionen (=massmord och deporteringar) och doktrinär kulturkritik på 60-talet: där stod ju alla från Aschberg till Guillou och mängder med folk som idag är professorer. Det ses bara som käckt och litet gulligt. Medan en antydan om att "han var nazisympatisör/antisemit på 30-talet" kan vara direkt karriärdödande på mycket kort tid. Även utan några tydliga bevis.

Fast han var ju faktiskt medlem i en förening som sammankopplades med Sveriges nationella förbunds ungdomsförbund. Hur insyltad han de facto var, kan nog varken du eller jag eller någon annan på fb svara på.

Jag håller inte med i din tolkning att han enbart var tyskvän, utan jag tror att han var mer än så.

Det är klart jag fattar att det är totalt accepterat att erkänna att man är maoist i Sverige, till skillnad mot erkänna att man håller nazistiska sympatier. Men avhoppare blir ju förlåtna och syns i media hela tiden, så varför kan inte Åströms ungdomssynder förlåtas. Men det kanske inte enbart var ungdomssynder?