2006-11-12, 21:40
#1
bakgrundsfakta
Ålder:18år
Dos: 1 shiva moon + 2 joints
Erfarenheter: första hallucinogena men är rätt belevad i drogvärlden i övrigt.
Set: glad och förväntansfull, lite nervös.
Settings: väldigt otryggt och varierande i början, kom in i tryggheten senare.
Resans bakgrund
18:00
Sitter på mitt rum en vanlig fredag eftermiddag med galen hysteri och förväntan, har två dagar innan köp 3 lappar Shiva Moon som jag och två polare glatt skulle dela på.
De kommer hem till mig där skatten ligger i säkert förvar tillsammans med 1g mumsigt svart röka. Detta skulle bli alla tre första tripp på något hallucinogent och vi var alla mäkta förväntansfulla på det hela, vilket gjorde att vi inte kunde vänta längre än tills fredagen.
Väl där så upptäcker vi att vi inte har de bästa settingsen man kunde hoppas på. Ingen var ensam hemma men inte skulle de förstöra våran första träff med syramannen. Vi beslutade oss därför efter lite stund att dra till polaren, sitta på hans rum, vänta in effekten lite och sen ge oss ut på äventyr runt om i staden då vi hade en polare som skulle komma med bil.
Syramannens frammarsch
19:00
Det var nu ca 20min sen vi tog lapparna och börjar redan känna oss lite fnittriga och pirriga, kan detta va effekten som börjar komma, eller är det placebo? Nåväl vi avvaktar i alla fall en polare som ska va nykter (polare K) kommer dit och jag börjar nästan känna mig Eéad nu, allting börjar bli roligt, jag känner en våg av ren eufori svepa runt mig och jag börjar bli allmänt flamsig.
Nu bestämmer vi oss för att gå ut och vänta på polaren med bilen. Väl utanför börjar skrattnojorna på allvar samtidigt som man känner sig helt utelämnad på gatan, vart i hela världen skall vi ta vägen, vad ska vi ta oss till? De här med settingsen börjar minst sagt bra då polaren tar god tid på sig och vi börjar bli allt mer förvirrade.
så efter en kvarts väntande med allt flummigare tankar och oförståeliga konversationer som lite kan liknas vid Scenen i Fear and loathing när de sitter i bilen. "was i saying that out loud, did they here me? is there any communication at all in this car?"
Hur som helst nu är vi på topp, nu TRIPPAR VI! (trodde vi ja) iaf vi beslutar för att gå hem till mig sålänge och vänta in polaren där då vi inte klarade att vara ute längre. Nu började man bli mäkta knasig, sätter mig i sängen och bara känner hur allting börjar leva, tapeterna andas och min tuffa Mörk gryning bild som jag har som desktop börjar leva och bli helt psykadelisk. Detta var fruktansvärt fascinerande och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, men var tvungen att sansa mig iaf pga att föräldrarna var där nere.
Aja tillbaka till tapeterna igen och Chileflaggan som nu verkar ha liv av sig själv, de började röra sig fram och tillbaka skrynkla ihop sig och veckla ut sig allt eftersom. Försökte beskriva detta för polarna genom att säga "det känns exakt som att flaggan blir gammal och skrynklar ihop sig som en pensionär sen blir den slät och rak som ett barn igen". Fick dock inte så mycket gensvar då den ena polaren, (kan kalla han H) försökte gömma kakorna vi hade tagit med oss upp (de såg ganska läskiga ut ärligt talat.) nåväl mitt i denna hysterin kommer polaren med bilen in (polare A)
vi beslutar oss för att sticka till Mc Donalds innan vi blir för förstörda för att kunna komma ut ur huset omärkta.
Konsten att bete sig
19:40
Väl vid Mc Donalds börjar nojjan bryta ut ganska rejält, T och H vågar inte gå in så A får stanna med dem i bilen, jag och K drar in på Mc Donalds och precis innan vi kommer in så kommer de tamejfan läskigaste brandbilarna i världshistorien susande med sirenerna igång för fulla muggar. Livrädd som man är hoppar man och gömmer sig bakom en stenpelare. Ganska ironiskt det här med sådana här händelser, får en nästan att börja tro på ödet eller liknande. Iaf så väntar jag in polaren och vi går in.
Lyckas efter lite om och men låna pengar av polaren då jag till min förfäran förstår att bankomatkortet är borta. Jag ska sen köpa min mat av kassörskan vilket faktiskt gick förvånansvärt bra, kände mig återigen lite som Raoul Duke i Fear and loathing när han skall gå till receptionen och bete sig normalt. Det gick dock bättre i mitt fall då saker bara började röra sig lite smått än så länge.
I bilen börjar jag bli lite smått nojjig. Skrattnojjorna börjar försvinna och jag känner mig väldigt otrygg, vafan vi är ute i en jävla bil vid Mc Donalds och har ingenstans att ta vägen samtidigt som trippandet blir allt starkare. Som tur var så kommer vi fram till att vi kan dra hem till polare K då han ansåg att vi iaf hade lugnat ner oss såpass så att risken nu var förhållandevis liten att vi skulle springa upp till hans föräldrar och börja bada i akvariet.
Färgernas sanna betydelse
ca 20:00
väl inne i polarens trygga bostad flyr jag och lägger mig i hans säng och känner mysigheten komma över mig i full skala. Känslan av oro som jag hade fått innan i bilen pga. att H och T skrämde livet av mig med deras skratt började nu försvinna. Väl i sängen sätts de på lite skön musik och jag börjar känna hur jag dras ifrån verkligheten, mönster börjar skapas runt hela rummet, djungel mönster och gudaliknande tema lite som Flashback filmen. Fick också associationer till indian kultur/religioner av mönsterna och känslorna i helhet faktiskt. Musiken var bara helt underbar (psytrance och diverse annan trippig musik) och den styrde färger, mönster och det allmänna beteendet i rummet.
Nu började jag dock upptäcka nya saker, i mitt lilla hörn som var det enda upplysta i rummet började de bli grönare och varmare och helt enkelt mysigt, medan på andra sidan rummet var det uppdelat i rött och mörkt svartliknande färger som var mycket ondskefulla och skrämmande. Färgerna var inte bara färger utan också olika snälla, och godheten låg där runt mitt hörn i den gröna färgen där också polare K satt och hjälpte mig att inte snea ur. jag började nu komma ut från verkligheten och fick vissa perioder panik och upptäckte att jag satt och pratade med mig själv eller någon annan för att sedan vakna upp. medan jag pratade så var jag i en annan "värld" där jag i princip medverkade i en spel story, jag var rädd för polare T och han hade en röd aura runt omkring sig hela tiden (det var bara så att han såg röd ut, utan han "kändes" röd, färgerna var som sagt känslor och personligheter också lika mycket som färger)
så T med sin röda aura var väldigt skräckinjagande och verkade på något sätt hånande mot mig. polare H var också där men han hade mer en svartliknande färg som var ganska neutral och han var därmed inte lika farlig, polare A som nu satt och spelade spel var någon slags statist som inte gick att få tag på, han hade en ganska grå och neutral aura runt sig han med.
Polare K som satt i jämte mig var den första som fick färg och han blev grön då han kändes som min mentor som visade godheten i allt.
Det hela började mer och mer få en spelliknande story nu och uppdraget med den här trippen var att skydda mig och de gröna från all den ondska som fanns runt om kring. Den röda färgen skulle inte få komma in och utplåna myshörnet, till min hjälp hade jag musiken och polare K som kändes som min mentor. Jag kunde fråga han om allt och han var mycket vis tyckte jag. Han svarade på allting på bästa möjliga sätt och allting lät så självklart när han förklarade det.
Verkligheten, finns den?
det har gått ca 1½ H av intensivt trippande klockan är ca 20 över 9
jag går in och ur ur min spelstory värld och landar i bland förvrirrat i verkligheten, undrar då ifall det är så här man ska känna sig i en LSD tripp, om jag skämmer ut mig och säger saker jag inte borde säga, men sen kom jag underföljd med att jag inte kan veta hur man ska va när man tagit LSD men jag har ändå tagit LSD(vad det nu är) så därför låter jag bara den bestämma hur jag ska tänka då jag hört att man bara följa trippen dit den tar en. Mitt i allt ringer telefonen, jag fumlar fram den och försöker svara, förstår inte vad som menas eller hur jag ska kommunicera så jag säger hej ett antal gånger tills polare A tar över mobilen.
Verkligheten utanför rummet uppdagas
22:30
känner att jag behöver en cigarett och för att göra det måste jag ge ut mig ut ur världen och ur det trygga rum där hela verkligheten och allt existerande finns. Vågar mig till sist ut med hjälp av min mentor K och inser att utsidan inte är så kall och kylig som den verkade (dvs känslomässigt) och den verkade till och med ha en positiv inställning till mig så jag röker min cigarett och börjar sedan jag kommit in att komma tillbaka till verkligheten.
konstigt tycker jag, men lite lättande då jag kommer underföljd med vem jag är och vad syra är för drog och vad den gör, börjar också uppfatta att de finns folk utanför rummet och efter en stund kommer också 4 polare till in, vi går ut och några stycken och röker holk för att liva upp stämningen igen. Nu är i princip hela det emotionella LSD ruset borta, vilket jag ansåg lite konstigt då man bara trippat i ca 4H.
Alla psykadeliska mönster och bilder va dock fortfarande kvar men de började bli lite jobbigt då man fick ont i ögonen/huvudet. Men det är fortfarande i full gång och syrans skevhet blandat med jollarnas korkhet och skrattnojjor gjorde att allting blev total kaos och man knäckte sig åt exakt allt, sannerligen mycket trevligt, och den där syramannen han är då välkommen när som helst, det är en sak som är säker vid denna tidpunkt.
Ålder:18år
Dos: 1 shiva moon + 2 joints
Erfarenheter: första hallucinogena men är rätt belevad i drogvärlden i övrigt.
Set: glad och förväntansfull, lite nervös.
Settings: väldigt otryggt och varierande i början, kom in i tryggheten senare.
Resans bakgrund
18:00
Sitter på mitt rum en vanlig fredag eftermiddag med galen hysteri och förväntan, har två dagar innan köp 3 lappar Shiva Moon som jag och två polare glatt skulle dela på.
De kommer hem till mig där skatten ligger i säkert förvar tillsammans med 1g mumsigt svart röka. Detta skulle bli alla tre första tripp på något hallucinogent och vi var alla mäkta förväntansfulla på det hela, vilket gjorde att vi inte kunde vänta längre än tills fredagen.
Väl där så upptäcker vi att vi inte har de bästa settingsen man kunde hoppas på. Ingen var ensam hemma men inte skulle de förstöra våran första träff med syramannen. Vi beslutade oss därför efter lite stund att dra till polaren, sitta på hans rum, vänta in effekten lite och sen ge oss ut på äventyr runt om i staden då vi hade en polare som skulle komma med bil.
Syramannens frammarsch
19:00
Det var nu ca 20min sen vi tog lapparna och börjar redan känna oss lite fnittriga och pirriga, kan detta va effekten som börjar komma, eller är det placebo? Nåväl vi avvaktar i alla fall en polare som ska va nykter (polare K) kommer dit och jag börjar nästan känna mig Eéad nu, allting börjar bli roligt, jag känner en våg av ren eufori svepa runt mig och jag börjar bli allmänt flamsig.
Nu bestämmer vi oss för att gå ut och vänta på polaren med bilen. Väl utanför börjar skrattnojorna på allvar samtidigt som man känner sig helt utelämnad på gatan, vart i hela världen skall vi ta vägen, vad ska vi ta oss till? De här med settingsen börjar minst sagt bra då polaren tar god tid på sig och vi börjar bli allt mer förvirrade.
så efter en kvarts väntande med allt flummigare tankar och oförståeliga konversationer som lite kan liknas vid Scenen i Fear and loathing när de sitter i bilen. "was i saying that out loud, did they here me? is there any communication at all in this car?"
Hur som helst nu är vi på topp, nu TRIPPAR VI! (trodde vi ja) iaf vi beslutar för att gå hem till mig sålänge och vänta in polaren där då vi inte klarade att vara ute längre. Nu började man bli mäkta knasig, sätter mig i sängen och bara känner hur allting börjar leva, tapeterna andas och min tuffa Mörk gryning bild som jag har som desktop börjar leva och bli helt psykadelisk. Detta var fruktansvärt fascinerande och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, men var tvungen att sansa mig iaf pga att föräldrarna var där nere.
Aja tillbaka till tapeterna igen och Chileflaggan som nu verkar ha liv av sig själv, de började röra sig fram och tillbaka skrynkla ihop sig och veckla ut sig allt eftersom. Försökte beskriva detta för polarna genom att säga "det känns exakt som att flaggan blir gammal och skrynklar ihop sig som en pensionär sen blir den slät och rak som ett barn igen". Fick dock inte så mycket gensvar då den ena polaren, (kan kalla han H) försökte gömma kakorna vi hade tagit med oss upp (de såg ganska läskiga ut ärligt talat.) nåväl mitt i denna hysterin kommer polaren med bilen in (polare A)
vi beslutar oss för att sticka till Mc Donalds innan vi blir för förstörda för att kunna komma ut ur huset omärkta.
Konsten att bete sig
19:40
Väl vid Mc Donalds börjar nojjan bryta ut ganska rejält, T och H vågar inte gå in så A får stanna med dem i bilen, jag och K drar in på Mc Donalds och precis innan vi kommer in så kommer de tamejfan läskigaste brandbilarna i världshistorien susande med sirenerna igång för fulla muggar. Livrädd som man är hoppar man och gömmer sig bakom en stenpelare. Ganska ironiskt det här med sådana här händelser, får en nästan att börja tro på ödet eller liknande. Iaf så väntar jag in polaren och vi går in.
Lyckas efter lite om och men låna pengar av polaren då jag till min förfäran förstår att bankomatkortet är borta. Jag ska sen köpa min mat av kassörskan vilket faktiskt gick förvånansvärt bra, kände mig återigen lite som Raoul Duke i Fear and loathing när han skall gå till receptionen och bete sig normalt. Det gick dock bättre i mitt fall då saker bara började röra sig lite smått än så länge.
I bilen börjar jag bli lite smått nojjig. Skrattnojjorna börjar försvinna och jag känner mig väldigt otrygg, vafan vi är ute i en jävla bil vid Mc Donalds och har ingenstans att ta vägen samtidigt som trippandet blir allt starkare. Som tur var så kommer vi fram till att vi kan dra hem till polare K då han ansåg att vi iaf hade lugnat ner oss såpass så att risken nu var förhållandevis liten att vi skulle springa upp till hans föräldrar och börja bada i akvariet.
Färgernas sanna betydelse
ca 20:00
väl inne i polarens trygga bostad flyr jag och lägger mig i hans säng och känner mysigheten komma över mig i full skala. Känslan av oro som jag hade fått innan i bilen pga. att H och T skrämde livet av mig med deras skratt började nu försvinna. Väl i sängen sätts de på lite skön musik och jag börjar känna hur jag dras ifrån verkligheten, mönster börjar skapas runt hela rummet, djungel mönster och gudaliknande tema lite som Flashback filmen. Fick också associationer till indian kultur/religioner av mönsterna och känslorna i helhet faktiskt. Musiken var bara helt underbar (psytrance och diverse annan trippig musik) och den styrde färger, mönster och det allmänna beteendet i rummet.
Nu började jag dock upptäcka nya saker, i mitt lilla hörn som var det enda upplysta i rummet började de bli grönare och varmare och helt enkelt mysigt, medan på andra sidan rummet var det uppdelat i rött och mörkt svartliknande färger som var mycket ondskefulla och skrämmande. Färgerna var inte bara färger utan också olika snälla, och godheten låg där runt mitt hörn i den gröna färgen där också polare K satt och hjälpte mig att inte snea ur. jag började nu komma ut från verkligheten och fick vissa perioder panik och upptäckte att jag satt och pratade med mig själv eller någon annan för att sedan vakna upp. medan jag pratade så var jag i en annan "värld" där jag i princip medverkade i en spel story, jag var rädd för polare T och han hade en röd aura runt omkring sig hela tiden (det var bara så att han såg röd ut, utan han "kändes" röd, färgerna var som sagt känslor och personligheter också lika mycket som färger)
så T med sin röda aura var väldigt skräckinjagande och verkade på något sätt hånande mot mig. polare H var också där men han hade mer en svartliknande färg som var ganska neutral och han var därmed inte lika farlig, polare A som nu satt och spelade spel var någon slags statist som inte gick att få tag på, han hade en ganska grå och neutral aura runt sig han med.
Polare K som satt i jämte mig var den första som fick färg och han blev grön då han kändes som min mentor som visade godheten i allt.
Det hela började mer och mer få en spelliknande story nu och uppdraget med den här trippen var att skydda mig och de gröna från all den ondska som fanns runt om kring. Den röda färgen skulle inte få komma in och utplåna myshörnet, till min hjälp hade jag musiken och polare K som kändes som min mentor. Jag kunde fråga han om allt och han var mycket vis tyckte jag. Han svarade på allting på bästa möjliga sätt och allting lät så självklart när han förklarade det.
Verkligheten, finns den?
det har gått ca 1½ H av intensivt trippande klockan är ca 20 över 9
jag går in och ur ur min spelstory värld och landar i bland förvrirrat i verkligheten, undrar då ifall det är så här man ska känna sig i en LSD tripp, om jag skämmer ut mig och säger saker jag inte borde säga, men sen kom jag underföljd med att jag inte kan veta hur man ska va när man tagit LSD men jag har ändå tagit LSD(vad det nu är) så därför låter jag bara den bestämma hur jag ska tänka då jag hört att man bara följa trippen dit den tar en. Mitt i allt ringer telefonen, jag fumlar fram den och försöker svara, förstår inte vad som menas eller hur jag ska kommunicera så jag säger hej ett antal gånger tills polare A tar över mobilen.
Verkligheten utanför rummet uppdagas
22:30
känner att jag behöver en cigarett och för att göra det måste jag ge ut mig ut ur världen och ur det trygga rum där hela verkligheten och allt existerande finns. Vågar mig till sist ut med hjälp av min mentor K och inser att utsidan inte är så kall och kylig som den verkade (dvs känslomässigt) och den verkade till och med ha en positiv inställning till mig så jag röker min cigarett och börjar sedan jag kommit in att komma tillbaka till verkligheten.
konstigt tycker jag, men lite lättande då jag kommer underföljd med vem jag är och vad syra är för drog och vad den gör, börjar också uppfatta att de finns folk utanför rummet och efter en stund kommer också 4 polare till in, vi går ut och några stycken och röker holk för att liva upp stämningen igen. Nu är i princip hela det emotionella LSD ruset borta, vilket jag ansåg lite konstigt då man bara trippat i ca 4H.
Alla psykadeliska mönster och bilder va dock fortfarande kvar men de började bli lite jobbigt då man fick ont i ögonen/huvudet. Men det är fortfarande i full gång och syrans skevhet blandat med jollarnas korkhet och skrattnojjor gjorde att allting blev total kaos och man knäckte sig åt exakt allt, sannerligen mycket trevligt, och den där syramannen han är då välkommen när som helst, det är en sak som är säker vid denna tidpunkt.
