Ordföljd

Göteborgs-Posten har i dag ett i mitt språköga fellplacerat »inte«. Den centrala frasen är här fetad.

Även om partiledarbyten med automatik inte innebär någon uppgång för partierna … är frågan vad en ny V-ledare kan betyda …

Om detta är korrekt ordföljd så är jag väl skapt som en norsk. Jag förutsätter att skribenten menar det semantiskt rimligare:

Även om partiledarbyten inte med automatik innebär någon uppgång för partierna …

Reportern är född före 1950, så det kan inte gärna vara chat-jargong som spökar.

Du har rätt: intet är fel.

Nej, den här gången håller jag med dig om att det är dumt formulerat, i alla fall i skriven text (i tal skulle det nog framgå tydligt vad som menades). Dessutom har jag lite svårt att semantiskt få ihop det adversativa Även om ... med huvudsatsen. Kommer det kanske något positivt efter "är frågan vad en ny V-ledare kan betyda" (typ "för förnyelsen av partiet")? Konstigt formulerat också det, tycks det mig hur som helst, eftersom "är frågan" låter just (kritiskt) ifrågasättande.

Här är det ograverade stycket med två meningar (2x2?).

Även om partiledarbyten med automatik inte innebär någon uppgång för partierna – och hittills inte gjort det för Centerpartiet – är frågan vad en ny V-ledare kan betyda för besvikna S-väljare. För en vecka sen blev Jonas Sjöstedt valberedningens kandidat.

Formellt står det väl att den uteblivna Lööf-effekten¹ styrker antagandet »med automatik inte«.

¹ Tack Annie för en chans till allitteration! Alla tillfällen till allitteration faller i den goda myllan, alls icke å hälleberget.

Dina inlägg äro som friskt vatten ur källan. Damhatt av!

Göteborgs-Posten hade i går på första sidan en »inkastare« som skulle kunna noteras även under dagens tvetydiga syftning.

Jour för unga med problem på Facebook

Det gäller en klart seriös verksamhet och följande hade varit tydligare:

Jour på Facebook för unga med problem

Verksamheten är en sorts parallell till telefonjouren hos BRIS och betjänas via e-post av ett 20-tal vuxna med namn och bild.

Citat eiskall på en korgad tråd:

Detta har kanske varit uppe förr men det är väldigt svårt att söka på:

Ordföljden en gång till, eller en korv till låter ju rätt.

Många säger tyvärr att dom vill ha en till korv.

Jag har funderat lite på detta och utgått från att den senare ordföljden används av obildade människor utan känsla för språk.

Idag såg jag att TV4 lanserar "en till faktakanal" (TV4 Fakta +). Jag tycker personligen att det låter mycket bättre att lansera en faktakanal till.

Är det språkligt korrekt att formulera sig som TV4 gör?

egon2b där:

Ordklassen adverb kan i många fall flyttas omkring i en sats utan att innebörden förändras. Må vara att ordet »till« före ett substantiv närmar sig adjektivets roll. Som vanligt är det engelskan som spökar.

– (en) I think I’ll have one more sausage.

– Jag tror jag tar en till korv.

Som nyss sagts på en annan sida: Folk antyder numera att de tänker på engelska men översätter nödtorftigt för gamla faster Agda som är med på grillfesten. ...

Tänkte att viss återanvändning kunde vara motiverad. Vi har ett komplicerat förhållande till vårt stora broderspråk.

Ett exempel från dagens Ny Teknik följer strax. Det handlar om flygbränsle till USA:s hangarfartyg (min markering):

I år har flottan för första gången använt inblandningar av biobränsle till fartyg i aktiv tjänst, men det har mötts med skarp kritik för de höga literkostnaderna från republikanska politiker.

Frågan är som vanligt om elegant ordflätning eller dålig läsbarhet. Bedömningen ligger bakom läsarens öga. Det verkar vara ofrånkomligt att politiska värderingar lyser igenom i de preferenserna. En infantiliserad variant av ovanstående stycke kunde dela upp bestämningarna på ömse sidor om verbet.

I år har flottan för första gången använt inblandningar av biobränsle till fartyg i aktiv tjänst, men det har från republikanska politiker mötts med skarp kritik för de höga literkostnaderna.

I själva verket har nog republikanerna protesterat mot de höga gallon-priserna. Dessa är ju flerfalt högre än literpriserna.

Volvo Cars (alias PV) har fått en ny VD. Håkan Samuelsson har ett tungt(!) förflutet i lastbilsbranschen. Göteborgs-Posten skriver:

Nu har de satt en person som gillar tunga lastbilar och robusta maskiner på chefsstolen.

I talad form kan denna mening vara entydig, men i skrift utan framförd prosodi är den tvetydig. Att skärpa entydigheten leder kanske till lite högtravande stil:

Nu har de på chefsstolen satt en person som gillar tunga lastbilar och robusta maskiner.

De så kallade klarspråkssatsningarna, att tona ner stilnivån, det har delvis varit kontraproduktivt. I tidningens formulering får läsaren göra en extra tur in i semantiken för att utesluta lastbilar på chefsstolen.

... vilket naturligtvis inte är särskilt svårt.

Det blir ju en extra liten hjärngymnastik, som att gå i en trappa med avseende på fysisk motion.

Vad jag finner lite inkonsekvent är att tidningarnas skrivstil ska ha optimalt flyt genom ett minimum av skiljetecken, akronymer som tv och vd med gemener, vanliga egennamn med gemen (som solen och månen) etc. Detta å ena sidan, medan ordföljden ibland är mindre än optimal för förståelsen.

Var och en som har lastat en åsna vet att man lämpligen klövjar lasten. Som tidningsläsare är det jag som är åsnan. Då känns det bra om attribut och adverbial är klövjade gentemot huvudverbet. Schackspelare väljer med omsorg rockaden som spelstrategi. Här talade jag om att göra en rockad mellan huvudverbet och ett av adverbialen.

Men du konstaterar ju själv att ditt förslag "kanske [leder] till lite högtravande stil". Är det då givet att den högtravande varianten (här och i allmänhet) medför större läsflyt än den variant som är mer talspråkligt rättfram, semantiskt entydig men grammatiskt tvetydig? Att den gör det för dig står ju klart, men tror du att genomsnittsläsaren har din hela tiden lika känsliga och kritiska blick? Det behöver inte finnas någon inkonsekvens, bara en bedömning av hur de flesta läser (om det nu alls finns någon utarbetad tanke).

Jag skulle nog själv ha valt din variant före den som användes (om jag överhuvudtaget hade kommit att tänka på den grammatiska tvetydigheten) men i så fall mer för att inte göra mig till driftkucku hos ett fåtal än för att jag hade trott att den skulle öka flytet i läsningen för det stora flertalet.

(För övrigt är även din variant tvetydig om man läser de på chefsstolen som nominalfras och subjekt och satt som satt på, vilket jag har noterat att det kan betyda nu för tiden, och den är dessutom oanständig! )

Redan i originalformuleringen uppstår ju förresten problemet hur satt ska tolkas vid din illvilliga läsning.

Eftersom man väldigt sällan talar om att "sätta någon" utan att specificera var tror jag nog att de allra flestas hjärnor fungerar så att de väntar på adverbialet och sedan kopplar det till satt när det väl kommer.

Det är nog i så fall större risk att man krånglar till det för sig i din alternativa formulering genom att initialt göra "de på chefsstolen" till nominalfras för att sedan bli tvungen att revidera den läsningen när meningen inte går ihop på det sättet.