Min katt ligger för döden...

Fördelen är naturligtvis att du i flera avseenden är känslomässigt osårbar. Vidare tror jag man når en viss insikt i människans obetydlighet om man försöker se sitt beroende av andra från ett utanförperspektiv.

Nackdelen är att det är en ganska bitter och ensam tillvaro vilket tillslut ofta lider till att människor som vandrar den här vägen ensamna tappar förståendet och förmågan att ta in verkligheten som den ser ut. Lösningen är att gå i kloster.

R.I.P katt. Men vad är Max för namn på en katt egentligen? Skandal..

Det finns människor som heter så, de kan ta illa upp.

Sant , det har mer fördelar att inte ha känslor än att ha dom . Själv försöker jag leva med den filosofin.

Jag behöver då inte gud för att kunna leva .

Oj oj oj vad jag känner igen mig i det du säger... fan vad jag hatar mig själv för det ibland... Jag har förvisso en störd förmåga som jag lärt mig... det är att jag kan - om det behövs - vara likgiltig till allt... det är VÄLDIGT skrämmande.

Men när jag är i olika psykotiska tillstånd är det svårt att vara det (Psykotiskt tillstånd som TEX kärlek), vilket är ett av mina största problem. Jag kan, förvisso, om jag verkligen försöker stänga av kärleks känslor med... men jag vet inte än idag om jag vill.

Rip MAX - 17 år och du har säkerligen massor massor med fina minnen - bespara dem.

Detta börjar likna filosofi.


Har människan inga känslor för sin avkomma går människosläktet åt helskotta.

Men asså va fan det är ju bara ett djur det handlar om. Okej att man är lite ledsen några timmar men att hålla på såhär? Det är ju inte en människa som gått bort. Sen blir det bara jobbigare om man ska sitta med hunden/katten hos en veterinär och se på när den somnar och dör. Lämna bort den till en person med ett gevär eller pistol nästa gång och låt honom sköta hela proceduren. Pang, död, gräva ner, skaffa en ny.

Då kan jag ju säga dig att för mig är ett djur lika mycke värd som en människa..varför ska de behöva få ett namn som plutten,skruttan,fisen,fläcken o s v....
har haft sjukt många djur..alla har fått människonamn. Papegojan Jacob, Undulaten Linnea,hamstrarna Emil,Emilia, Linus, ökenråttorna Oliver och Alexander för att nämna ett par exempel på djur jag haft.

Jag känner med trådskaparen.
Jag råkade själv ut för en hemsk upplevelse när familjens katt Ozzy blev påkörd av någon okänd människa.
Jag hittade honom gömd under ett träd när jag kom hem, jamandes på ett hemskt sätt så man verkligen förstod att han hade väldigt ont. Ena ögat hängde ut och han var rätt blodig. Saken är den att jag var helt ensam hemma, eftersom resten av familjen hade åkt iväg på en liten semestertripp och inget körkort hade jag heller så jag tror det var min granne som hade ringt polisen så jag fick åka med dem till stadens veterinär, som självklart hade stängt!
Istället körde de mig till en privatveterinär som tittade på Ozzy och sa att det nog inte var mycket lönt att försöka operera, eftersom hela käken var spräckt och att man aldrig kan vara helt säker på att katten blir som innan ändå, rent psykiskt.
Dessutom hade det väl kostat rätt mycket pengar, eftersom jag inte tror att han var försäkrad, så jag fick helt själv (vid 16 års ålder eller nåt sånt) ta beslutet att avliva honom och var dessutom med när han fick sprutan.
Det var så hemskt eftersom han inte var särskilt gammal så det tog lång tid innan han gav upp och dog.
Jag ville inte gråta inför veterinären, men det krävdes en hel del kämpande för att hålla tillbaka tårarna.

Men som Gammal Hårdrockare så fint sa så kan man ju hoppas att jag och Ozzy möts i livet efter detta!

Då är du också vegetarian och bär inga material från döda djur i kläder, skor, väskor?

Han låg i mitt knä några timmar när jag satt vid datorn. Plötsligt kände jag att det blev blött..han kissade på sig..jag blev ledsen och sa "Mamma snälla ta honom..jag klarar inte av detta". Mamma lade honom på en filt i hallen..och låg 2 meter från mig. Han bara låg, med öppna ögon och tittade på tomma intet. Jag hörde då och då att han försökte jama av smärta men det blev bara rosslande..vid 2 tiden såg jag att han vred upp huvudet bort från mig..han dog det ögonblicket..fan jag önskar att jag slapp se det. Kommer finnas etsat i mitt minne väldigt länge. Sen blev han en ängel, eller nej förresten, han har alltid varit min ängel.

Nej det är jag inte. Vi människor är menade att äta kött. Att säga något annat är nonsens. Men varför ska ja ge min katt ett "djurnamn" för att det är så det ska vara? Han var en del av vår familj..och behandlades som en sån också.......

Eller så är hon kannibal?