Citat:
Ursprungligen postat av Botanic
En annan fundering.. Family guy, varför är det så fruktansvärt roligt? Hur passar den in i lyckad kommunikation? Visst har dom löjligt abstrakta tankegångar, men inte leder dom någonstans. Så efter man har fått se hur pappan i family guy tycker att äta pankakor med chokladsås inte alls är lika farligt som den gången han lärde Luke Skywalker spela biljard (eller vad fan som helst), så vet jag inte om någon lyckad kommunikation har skett. Händelserna har ingen som helst verklighetsanknytning och tankegångarna är lång bortom abstrakta. Jag menar det är ju inget man "förstår". Inte som man skulle förstå och relatera till, som ett skämt av en standupkomiker.
Jag tycker för övrigt att det du skrev, jaha jovisst, är intressant och förklarar mycket.
Jag vet inte riktigt om alla spinnoff-effekter av kommunikationsbekräftelsrna går att enkelt förklara. Men alla tycker ju inte "family guy" är speciellt roligt vill jag påminna om. Chansen att du får förklara dig lite extra när du kommunicerar med någon som inte fattar humorn i "family guy" är då uppenbar, kanske ska du inte samarbeta med den personen i uppgifter som kräver synkroniserade tankemönster.
Man skulle i princip kunna ta ut det slutgiltiga SM-laget i fotboll eller ishockey genom att be spelarna välja sina favorit komiker/komediserier etc, eller visa dem roliga filmer och se vilka som skrattar samtidigt, ett förslag bara på praktisk tillämpning av vår nyvunna insikt. Tyckte du det var lustigt antar jag att vi kommunicerar väl
Arbetsgivare sägs föredra att anställa folk de skrattat och skämtat med under intervjun, tål att tänka på.