Anhörig till någon som tagit livet av sig?

Vet inte om detta är rätt avdelning, annars får mod flytta tråden.

Jag har undran till er som drabbats av någon anhörig som begått självmord.

Hur tog det er? Vilken relation hade ni till personen? Saknar ni honom/ henne? Varför begick personen självmord? Hur känner du och familjen er idag?

Om det var en pappa eller mamma, har den levande föräldern hittat en ny partner idag? Isåfall, hur är relationen till denna nya partnern? Ser ni han/ henne som er pappa/ mamma?

Hur gamla var ni när den anhörige valde att ta livet av sig?

Man blir mest chockad, förvirrad och ledsen. Ingen aning varför han tog sitt liv, men hans far hade tidigare gjort det så det kan ju vara en bidragande faktor. Har ingen övrig kontakt med hans mor/syster.


15.

Hoppas för övrigt du inte går runt i några sådana tankar. Det är aldrig värt det. Ville bara inflika det.

Min farfar tog livet av sig, och hans far innan dess. Gick ned i källaren och satte gevärspipan i munnen. Han hade vanföreställningar om att polisen låg och lurpassade på honom, blev värre med åren. Tydligen hade han gjort en tjej med barn när han var ung, och hon hade anklagat honom för våldtäkt.

Var sex år, allt var mycket förvirrat. Jag fick hans gamla fickur.

Vad räknas till anhörig egentligen?

Hårt. Vi var som bästa kompisar. Ja, det är väl klart som fan? Inget jag vill gå in på. Jadu, börjar väl bli bättre.
Morsan har hittat ny snubbe. Jag hatar honom, syrran hatar honom, tror inte morsan vill ha honom men hon har sagt att hon inte vågar dumpa idioten.
Nej, absolut inte.
15.

/Fordie

Är inte direkt anhörig, men mina styvsyskons (8 och 10) pappa hängde sig för 2 månader sedan.
Den "avlidne" var även bästa vän till mina styvsyskons mamma och min pappa som e hennes sambo.
Han var lycklig, hade ett företag som gick bra, massor med vänner däribland min pappa och hans sambo, han hade även en ny flickvän.
En dag kom han inte till jobbet och han hittades sedan på hans vind.
Där finns ingen förklaring och ingen fattar nått, jag kände honom inte men det har tagit enormt hårt på min familj och jag lider med dem.

Jag stängde av allt och grät inte på fyra år.
Det var min far.
Varje dag.
Depression tillsammans med alkoholmissbruk följt av en massa andra anledningar jag inte förstår.
Det rullar på som vanligt. Jag är nog den som tog det hårdast. Jag går på antidepressiv medicin och terapi. Jag har känt mig som en halv person sedan det hände.

Min mor hade en man länge, det tog slut för två år sedan. Såg honom verkligen inte som min far, jag har ju fortfarande en även fast han är död.

Åtta år.

Det tog mig sjukt hårt och gör det än..
Det var min kusin som hängde sig... Hans brorsa på 9 år hittade honom....
Familjen idag håller väl på att gå sönder.. Det är inte samma personer som dom var innan..
Det hände iår så jag var 20 år och han var 13...

Ledsen och förvirrad, såg till att alltid ha något att göra för att slippa tänka, därför jag fick så bra avgångsbetyg i gymnasiet.
Det var morsan min.
Ibland, inte så ofta som man tycker man borde, mår lite dåligt pga. det men jag tänker knappt på henne länge, även fast det inte ens var 2 år sedan.
-
17

Vart mest chockad... Men det konstiga är att jag inte har gråtit en droppe eller tänker nämnvärt på det. Kanske kan förklaras med en kylig relation i fyra år innan självmordet begicks. Hade precis återupptagit kontakten, så var nog det som gjorde att man brydde sig öht. Kan tilläggas att det var min far som sköt sig själv, för 3 år sedan.

Syster för ca 25 år sen, hon var 13 jag 15.. en bunke piller och en halv vinare ordnade biffen. vet inte varför - var nog inte meningen om ni förstår.. tänker fortfarande regelbundet på henne.
Senaste nu biologisk far 2 år sen. svalde 2 12or hagel, gammal alkis m reumatism- snacket säger att han hade ont, personligen tror jag att han ledsnade och checka ut. Inte träffat honom på 20 år så bekom inte alls..

Hur tog det er?
Kändes ganska overkligt. Sörjde inte mycket i början men det blev gradvis värre. Nu är det bra igen.

Vilken relation hade ni till personen?
Det var min biologiska mamma (jag är adopterad med hade viss kontakt med henne).

Saknar ni honom/ henne?
Kan inte riktigt svara på det.

Varför begick personen självmord?
Manodepressiv.

Hur känner du och familjen er idag?
Som förut.

Om det var en pappa eller mamma, har den levande föräldern hittat en ny partner idag? Isåfall, hur är relationen till denna nya partnern? Ser ni han/ henne som er pappa/ mamma?
Har aldrig träffat min biologiska pappa så kan ej svara på det.

Hur gamla var ni när den anhörige valde att ta livet av sig?
17-18 år.[/quote]