2006-10-29, 19:04
#1
Substans: Diazepam + Alkohol
Dos: En starköl, en halv starkcider och ett par shots vodka och alldeles för mycket kemiska festligheter.
Ålder: 18
Kön: Grabb.
Vikt: ~70 kg.
Tid: Hade Gud belönat mig med tidsuppfattning den här kvällen hade jag skattat mig lycklig. Hemma var jag iaf ~5 timmar efter intag.
Beskrivning:
- "Vad fasiken händer ikväll?"
Kompisens röst lät desperat och berusningstrånande genom min gamla SonyEricsson-mobil. Eftersom jag inte hade någon aning om möjliga och omöjliga fester eller chillkvällar så lät jag latheten ta över. Summarum; jag tog en dusch och hoppades på att någon skulle ringa.
Väl utkommen från duschens värme så möts jag av ett meddelande på MSN;
Härligt! Jag hade hela femton minuter på mig att klä mig, borsta tänder, försöka få håret att inte se ut som min farmors halvdöde hund och sen springa till bussen. Svettig och jäklig hoppar jag på bussen där en god vän redan sitter, och fem minuter senare är vi tre festglada pojkar på väg till en kvinnlig bekant där en så kallad "chillkväll" skall hållas. Mina kompisar köpte de sedvanliga 3,5orna som vår ålder tillåter att införskaffa, och sedan begav vi oss till the place to be för den kvällen.
Gåendes mot huset i fråga börjar dopaminerna släppa för ett par av mina vänner, och jag själv som inte hade köpt någon alkohol gick lite halvt moloket och försökte hålla humöret uppe för att inte dömas ut som en purken alkoholist. Nåja! "En nykter lovkväll är god för både kropp och själ!" försökte jag intala mig själv samtidigt som jag smusslade ner mina kalla händer i täckjackans fickor för lite icke-av-droger-framkallad värme. Och värme! Det fick jag genom alla kroppens vener när jag drog fram vad jag trodde var ett ark med halstabletter.
"IKVÄLL SKA JAG FLUMMA PÅ BENSO!" berättade jag högtidligt för mina vänner, och framkomna så sväljer jag ner ett par jävlar och hoppas på en mysig kväll!
Den här idén var ultimat - en vattenpipa, ett par goda vänner, cigaretter för en hel armé och ett varmt hus - vad kunde gå fel? Tada - ALKOHOL!
Vi har alla hört om fenomenet med killar som super tjejer dyngraka för att sedan knulla dem sönder och samman under parollen "hon ville det!". Igår fick jag erfara en liknande situation - fast tvärtom, och efter ett antal shots så kände jag den välbekanta dimslöjan som sänkte sig ner över både förnuft och förstånd. Har ni någonsin sett en 14-årig grabb med mopedmustasch raggla omkring i det lokala förortscentrat med en folköl i handen skrikandes något otydbart om bajen, bärs och rakade brudar så har ni en perfekt bild utav mig i kvällens förstadie.
I och med att ölen fortsatte flöda blev två av mina kompisar helt tvärt festsugna som aldrig förr, och efter ett telefonsamtal var de båda bjudna på en hemmafest som tydligen hette duga! Och bara 20 minuter med bussen var det - ja, kort och gott - det var ett tillfälle man inte "bangade" för att citera det koola slangspråket som ofta används av oss.
Självklart skulle jag med i mitt tillstånd. Elementärt min käre Oskar som Sherlock Holmes säkert skulle ha sagt. Elementärt..
Efter mycket om och men och även en liten intern kamp mot min jackas ovilja att glida över mina axlar så var jag på väg ensam mot bussen. Självklart utan att ha sagt hejdå till någon. Än mer självklart var att jag hade glömt både mobiltelefon och plånbok hos ovan nämnde vän.
Än en gång: Elementärt..
Under den här perioden är mitt minne otroligt vagt, men efter att ha gått mot bussen i vad som kändes som en evighet förstod jag nånstans djupt inne i hjärnmembranet att det var döfött att leta buss i mitt tillstånd, så innan jag tänker mer vänder jag mig och börjar gå tillbaka. Trodde jag. En halvtimme senare är jag på ett ställe som för mig lika gärna kunde ligga i Norra Afrika - helt åt helsike med andra ord!
Reflexmässigt sträckte sig högerhanden mot jackfickan för att ta upp mobiltelefonen för att ringa efter vägbeskrivning. Självklart hittades ingen mobiltelefon - däremot hittades fler piller, och lite godis tackar väl ingen nej till? Dumt nog gjorde inte jag heller det, och det är ungefär här jag börjar glömma vad jag gör konstant.
Någonstans efter att jag har hällt ut min Kardus-snusdosa och plingat på ett hus mitt i natten för att fråga efter en telefon så möter jag en flicka ute på kvällspromenad. Med sluddriga ord och ögon grumligare än den lokala sjön med tillhörande avloppsledningar så frågar jag efter vägen till bussen och tro ta mig tusan inte att den vänliga själen följer mig ända till stationen! Jag tackar, kramar henne och säger något om hennes hår innan hon vänder om och går hemåt igen.
"Nu! Nu ska jag äntligen få komma hem!" tänker jag när jag står vid busshållsplatsen. Men då slår bensodjävulen in ett par brutala impulser i skallen på mig och jag vänder om bara för att gå in i den galna labyrinten av radhus där jag har gått i ett par timmar redan. När jag vaknar upp ur den här bubblan så sitter jag på en cykel med avknipsat lås och punktering på båda däcken. Nu samlar jag mitt vett, cyklar till busshållsplatsen där jag somnar och vaknar till av att bussen kör fram. Jag byter buss och går hela vägen hem i ett tillstånd där valfri jägare från Resident Evil skulle skjuta skallen av mig innan jag hann blinka och utstöta att jag minsann inte är en zombie i verkligheten.
Kort och gott var det här en BRUTAL kväll med grava minnesluckor och ett par skrubbsår här och där.
Ta det lugnt alla flummare! Benso är onådigt i kombination med dödsdrogen alkohol!
Utvärdering: Jag hade det varken kul eller tråkigt. Jag bara var för att låta filosofisk.
Dos: En starköl, en halv starkcider och ett par shots vodka och alldeles för mycket kemiska festligheter.
Ålder: 18
Kön: Grabb.
Vikt: ~70 kg.
Tid: Hade Gud belönat mig med tidsuppfattning den här kvällen hade jag skattat mig lycklig. Hemma var jag iaf ~5 timmar efter intag.
Beskrivning:
- "Vad fasiken händer ikväll?"
Kompisens röst lät desperat och berusningstrånande genom min gamla SonyEricsson-mobil. Eftersom jag inte hade någon aning om möjliga och omöjliga fester eller chillkvällar så lät jag latheten ta över. Summarum; jag tog en dusch och hoppades på att någon skulle ringa.
Väl utkommen från duschens värme så möts jag av ett meddelande på MSN;
Kod:
bäg'n säger: Ta buss XXX från XXXvägen mot Slussen. Den går från XXXvägen ca XX:XX. Du är framme vid Slussen 20:30.
Härligt! Jag hade hela femton minuter på mig att klä mig, borsta tänder, försöka få håret att inte se ut som min farmors halvdöde hund och sen springa till bussen. Svettig och jäklig hoppar jag på bussen där en god vän redan sitter, och fem minuter senare är vi tre festglada pojkar på väg till en kvinnlig bekant där en så kallad "chillkväll" skall hållas. Mina kompisar köpte de sedvanliga 3,5orna som vår ålder tillåter att införskaffa, och sedan begav vi oss till the place to be för den kvällen.
Gåendes mot huset i fråga börjar dopaminerna släppa för ett par av mina vänner, och jag själv som inte hade köpt någon alkohol gick lite halvt moloket och försökte hålla humöret uppe för att inte dömas ut som en purken alkoholist. Nåja! "En nykter lovkväll är god för både kropp och själ!" försökte jag intala mig själv samtidigt som jag smusslade ner mina kalla händer i täckjackans fickor för lite icke-av-droger-framkallad värme. Och värme! Det fick jag genom alla kroppens vener när jag drog fram vad jag trodde var ett ark med halstabletter.
"IKVÄLL SKA JAG FLUMMA PÅ BENSO!" berättade jag högtidligt för mina vänner, och framkomna så sväljer jag ner ett par jävlar och hoppas på en mysig kväll!
Den här idén var ultimat - en vattenpipa, ett par goda vänner, cigaretter för en hel armé och ett varmt hus - vad kunde gå fel? Tada - ALKOHOL!
Vi har alla hört om fenomenet med killar som super tjejer dyngraka för att sedan knulla dem sönder och samman under parollen "hon ville det!". Igår fick jag erfara en liknande situation - fast tvärtom, och efter ett antal shots så kände jag den välbekanta dimslöjan som sänkte sig ner över både förnuft och förstånd. Har ni någonsin sett en 14-årig grabb med mopedmustasch raggla omkring i det lokala förortscentrat med en folköl i handen skrikandes något otydbart om bajen, bärs och rakade brudar så har ni en perfekt bild utav mig i kvällens förstadie.
I och med att ölen fortsatte flöda blev två av mina kompisar helt tvärt festsugna som aldrig förr, och efter ett telefonsamtal var de båda bjudna på en hemmafest som tydligen hette duga! Och bara 20 minuter med bussen var det - ja, kort och gott - det var ett tillfälle man inte "bangade" för att citera det koola slangspråket som ofta används av oss.
Självklart skulle jag med i mitt tillstånd. Elementärt min käre Oskar som Sherlock Holmes säkert skulle ha sagt. Elementärt..
Efter mycket om och men och även en liten intern kamp mot min jackas ovilja att glida över mina axlar så var jag på väg ensam mot bussen. Självklart utan att ha sagt hejdå till någon. Än mer självklart var att jag hade glömt både mobiltelefon och plånbok hos ovan nämnde vän.
Än en gång: Elementärt..
Under den här perioden är mitt minne otroligt vagt, men efter att ha gått mot bussen i vad som kändes som en evighet förstod jag nånstans djupt inne i hjärnmembranet att det var döfött att leta buss i mitt tillstånd, så innan jag tänker mer vänder jag mig och börjar gå tillbaka. Trodde jag. En halvtimme senare är jag på ett ställe som för mig lika gärna kunde ligga i Norra Afrika - helt åt helsike med andra ord!
Reflexmässigt sträckte sig högerhanden mot jackfickan för att ta upp mobiltelefonen för att ringa efter vägbeskrivning. Självklart hittades ingen mobiltelefon - däremot hittades fler piller, och lite godis tackar väl ingen nej till? Dumt nog gjorde inte jag heller det, och det är ungefär här jag börjar glömma vad jag gör konstant.
Någonstans efter att jag har hällt ut min Kardus-snusdosa och plingat på ett hus mitt i natten för att fråga efter en telefon så möter jag en flicka ute på kvällspromenad. Med sluddriga ord och ögon grumligare än den lokala sjön med tillhörande avloppsledningar så frågar jag efter vägen till bussen och tro ta mig tusan inte att den vänliga själen följer mig ända till stationen! Jag tackar, kramar henne och säger något om hennes hår innan hon vänder om och går hemåt igen.
"Nu! Nu ska jag äntligen få komma hem!" tänker jag när jag står vid busshållsplatsen. Men då slår bensodjävulen in ett par brutala impulser i skallen på mig och jag vänder om bara för att gå in i den galna labyrinten av radhus där jag har gått i ett par timmar redan. När jag vaknar upp ur den här bubblan så sitter jag på en cykel med avknipsat lås och punktering på båda däcken. Nu samlar jag mitt vett, cyklar till busshållsplatsen där jag somnar och vaknar till av att bussen kör fram. Jag byter buss och går hela vägen hem i ett tillstånd där valfri jägare från Resident Evil skulle skjuta skallen av mig innan jag hann blinka och utstöta att jag minsann inte är en zombie i verkligheten.
Kort och gott var det här en BRUTAL kväll med grava minnesluckor och ett par skrubbsår här och där.
Ta det lugnt alla flummare! Benso är onådigt i kombination med dödsdrogen alkohol!
Utvärdering: Jag hade det varken kul eller tråkigt. Jag bara var för att låta filosofisk.
