Sporttermer smyger sig in i vanligt språk

Är detta bra eller dåligt? Ofta tycker jag sporttermerna är antigen väldigt ålderdomliga eller lite barnsliga. Är dock inte sportintresserad själv det minsta, så det kanske spelar in.

Ett (enl. mig) horribelt exempel;
Min arbetsgivare gör en stor satstning på självbetjäning på nätet, och har därför anställt någon som ska "Plussa för internettjänsterna". "Plussa för"? Jag hade aldrig tidigare hört uttrycket och trodde i min enfald att det stod fel och att det skulle vara "Puffa för..." (ett annat uttryck jag avskyr BTW).

Bestämde mig för att googla frasen "plussa för" och får många träffar, dock 95% sportartiklar. Jag tror att innebörden är ungefär densamma som "slå ett slag för". Oftast verkar det som det "plussas" i matchreferat, vilket verkar som om man både berömer en viss spelares insats samtidigt som man visar förhoppningar om fortsatta framgångar genom att "plussa för" en eller flera spelare. Det verkar röra sig i gränslandet mellan att hoppas och att tro.

Själv är jag ganska skeptisk till direktimport av sporttermer i det vardagsspråk. Anledningen är främst att innebörden av sportbegrepp kan vara dubbeltydig och situationsspecifik; "Alla vet ju vad som menas", men när begreppet används utanför sportkontexten är det inte alls säkert att alla förstår. Jag menar; vad gör man rent konkret när man plussar för något? Det blir ungefär som "dissa", "påhopp", "attack" och "hylla", ord som i nysvenskan används för att avfärda eller på ett förklenande sätt kategorisera verbala utsagor när man inte är sugen på att diskutera eller bemöta innehållet.

Jag vill plussa för att sportspråket hålls till kvällstidningsbilagorna, thank you...

Det första man får bestämma sig i "plussa för" är om "för" är preposition eller
adverbialpartikel. Jag antar proposition, som då brukar vara obetonad. Det
låter som om plussa för är ungefär detsamma som lobba för, men lobbyister
har med viss rätt kommit i vanryktets ljus. Att plussa för är nog lite mera
neutralt, utom när Livsmedelsverket plussar för Unilever-produkter. Då är
det skandal, enligt min bedömning.

I en lista kan man plussa för saker som man gillar, exempelvis. Bocken
har blivit ett tvetydigt tecken. Förr i skolan satte man bock för fel. Idag
sätter man bock (check mark) för det man vill ha. Bättre då att plussa för!

Ett allmänt problem med att hämta metaforer från sportens värld är att
modesporterna varierar över tiden. Nåja, fotbollen är kanske rund och evig.
Tennistermerna har nog en svacka just nu. Golf är stort. Curling har redan
satt avtryck i form av curlingföräldrar som sopar för (preposition) sina barn.

Allmänt resonerat så bör man välkomna att kulturyttringar korsbefruktar
varandra. Jag tvekar inte att acceptera sport som kultur med rätt att ...
ja om inte korsbefrukta så i alla fall inspirera.

"Hylla" är väl motsatsen till att avfärda eller förklena. Man hyllar det som man uppskattar.Har jag missat någonting?

Problemet med sporttermer är väl, att inte alla vet vad de betyder. Ett exempel: en man skulle ta golflektioner. Han hade aldrig spelat golf förut men ville inte erkänna det. När tränaren frågade: "Vad har du för handikapp?", svarade han:"Jag är litet närsynt".

Jag tycker att "hylla" har blivit mer en rubrik under vilken man plockar fram positiva sidor av något och undviker eventuella negativa sidor. Exmpel; tråden "här hyllar vi sommarstockholm".
Varje "hyllning" eller "dissning" blir som framträdande eller ett utspel i en kvällstidning och där egenskaper hos objektet tappar i vikt till förmån för asvikten hos subjektet. På så sätt kan det bli att man inte bryr sig så mycket om hur sommarstockholm är, utan till hur jag just idag vill beskriva sommarstockholm. Typ...

Absolut. Dock tycker jag inte att man kommer ifrån att t ex metaforer från sportens värld kan vara lite torftiga utanför sportens arena. I sportens värld handlar det om att träna och vinna en tävling. Tydlig struktur och tydliga mål. Övriga världen befinner sig lite mer i flux än så.