Citat:
Ursprungligen postat av Segment
Peanos axiom säger väl knappast att det går att konstruera oändliga mängder. Bara att det går att skapa hur stora mängder man önskar. Det finns en viktig skillnad mellan dessa två påståenden.
Det är en viktig skillnad och Peanos axiom definierar just mängden N, dvs alla tal som uppfyller kriterierna för naturliga tal. Ett exempel på detta är axiomet om att varje naturligt tal n har en efterföljare S(n), som också är ett naturligt tal. Med andra ord; om du försöker konstruera en begränsad mängd N/k, så finns det alltid ytterligare ett tal som borde ingå i mängden, dvs antagandet om en begränsad mängd faller.
Citat:
Men redan här så inför du ju en numerisk bestämning av ett tal som inte kan uttryckas ändligt i denna form. Det är ju detta som jag sätter mig emot.
Med andra ord ifrågasätter du möjligen att summera oändliga serier? Hur löser du då Zenons paradoxer (om Achilles springer 10 ggr så fort som sköldpaddan som har tio meters försprång, så hinner han upp sköldpaddan efter 10/9 sekund)?
Ska du ifrågasätta etablerad matematik bör du också ha ett hum om vad du anser istället.
Citat:
Jag kan tyvärr inte se varför induktionsbevis skulle falla bara för att man inte accepterar någonting sådant som en oändlig mängd. Via ett induktionsbevis kan jag helt enkelt säga: Välj vilket tal du vill. Jag kan gå bakåt därifrån ända tills jag kommer till ett, som jag redan har bevisat.
Precis som med de naturliga talen, så är inte induktionsaxiomet finit till sin natur. Oavsett hur man väljer att formulera det, så är det ett andra ordningens axiom som uttalar sig om egenskaper för hela N (med lite hemsnickrade logiska symboler):
Vn«N:(f(0)&(f(n)->f(n+1)))->Vn«N:f(n)
(förklaring: V - "för varje" (upp och nedvänt A), N - mängden av de naturliga talen, « - element i).
Men även om du skulle välja att bortse från de uppenbara implikationerna av oändlighet i Peanos axiom (eller "oändlighetsaxiomet" i ZFC), så har du kvar bekymret med att definiera reella tal, där det endast finns en indirekt defintion, som dessutom indikerar att de är oändligt många.
Låt mig slutligen ställa frågan hur du ser på tal som e och pi. Är de bara teoretiska konstruktioner, eller accepterar du att de definieras antingen som gränsvärden (t.ex. i fallet pi av en omskriven månghörning där antalet sidor går mot oändligheten) eller som oändliga summor?