2006-10-30, 12:23
#157
Citat:
Ursprungligen postat av jeyno
Klevis:Om kvinnan inte kan jobba full tid i slutet av graviditeten, får hon sjukpenning på hel eller deltid. Detta belastar inte heller arbetsgivaren utom de första dagarna, som vilken influensa som helst.
Om arbetet inte är lämpat för en gravid kvinna, måste arbetsplatsen anpassas till henne. Detta kan möjligen kosta pengar. Om det inte är genomförbart, kan hon i stället omplaceras eller bli sjukskriven.
Man kan alltså inte "spara in en lön" genom att sparka en gravid kvinna.
Om arbetet inte är lämpat för en gravid kvinna, måste arbetsplatsen anpassas till henne. Detta kan möjligen kosta pengar. Om det inte är genomförbart, kan hon i stället omplaceras eller bli sjukskriven.
Man kan alltså inte "spara in en lön" genom att sparka en gravid kvinna.
"Medfinansieringsansvaret" som det så vackert kallas, innebär att arbetsgivaren betalar sjuklön de två första veckorna i varje sjukperiod. Det kan med andra ord bli riktigt dyrt att både betala full sjukersättning till den gravida, samtidigt som en vikarie skall hittas, läras upp och betalas för.
Liksaå är det inte alltid lätt eller ens möjligt/lämpligt att flytta runt den gravida när hon får problem med att klara av sina ordinarie uppgifter. Det är ju inte bara rörligheten som minskas, utan även känslighet mot vibrationer, skakningar och kemikalier.
Problemet med dagens situation - där gravida eller personer som kan tänkas snart bli gravida är en direkt belastning för företaget - är att det är en antingen eller situation. Antingen blir den gravida lidande, eller så blir företaget det. Vilket leder till att företagen gör sitt bästa för att inte drabbas av graviditetsproblem i så stor utstäckning som möjligt. Vilket gör att främst unga fertila kvinnor blir lidande, när personalavdelningarna fingranskar kandidaterna till anställningen.
Lösningen blir att flytta "belastningen" från de gravida och från företagen. Den samlade gruppen med skattebetalare har större möjlighet att ta en sådan last, än ett litet företag med små marginaler. Självfallet blir ett ökat stöd och skydd för företag/gravida även en minskning på andra delar av den gemensamma välfärden. Men flyttar man risktagandet från företagen, till finansiering via gemensamma skattemedel så finns det större möjligheter till (bort)prioriteringar.
IKEA, Ericsson och Volvo grejar att jaga fram mer resurser för att täcka upp sina gravida eller sjukskrivna medarbetare. Bengas däckservice eller Mias café gör det inte. Där kan en eller fler graviditeter vara avgörande för företagets möjlighet att ha -någon- anställd över huvud taget. (då konkade företag inte kan ha några anställda)
Därför bör vi sikta på att i första hand ge de gravida och barnlediga en dräglig möjlighet att försörja sig och komma tillbaka i arbetslivet, men att det inte får bli en belastning för företagen som har dem anställda.
Det blir vi allihop som får dra lasset istället. Men hellre det än att företag tvingas filtrera hårt bland de sökande, eller sitta med svartepetter när de filtrerat dåligt.
Så för att knyta tillbaka till ursprungsfrågan:
Ingetdera. Företag skall inte BEHÖVA diskriminera.
