Ska en arbetsgivare ha rätt att diskriminera gravid?

Med anledninga av Random_Fool inlägg tycker jag att debatten förtjänar en egen tråd.

Om ni anser att en arbetsgivare ska ha rätt att diskriminera gravida varför tycker ni det?

Om ni inte anser att gravida ska diskrimineras varför tycker ni det?

Jag själv anser givetvis inte att arbetsgivare ska ha rätt att diskriminera gravida eller ens ha rätt att fråga om jag tänker skaffa barn innom den närmaste framtiden.

Varför ska arbetsgivaren ha rätt att diskriminera mot kvinnan när det börjar bli allt vanligare med även pappaledighet. På mitt jobb så är faktiskt pappaledigheten ett större problem än mammaledigheten. Den är ofta 3-6 månader och precis för kost för att det ska kunna gå att ta in och lära upp en vikarie. Mammsledigheten är ofta tidigare planerad och en så pass lång period att det inte blir problem för arbetsgivaren.

Ett till argument är att hela samhället skulle få enorma problem med en ännu lägre nativitet. Ett annat problem är att förstföderskorna också skulle bli äldre då fler skulle vänta med att skaffa barn. Äldre mammor orskar bl.a. större belatsning på sjukvården. Dessutom så blir feritliteten minskad vid högre ålder och så är vi tillbaka på nativitetsproblemet.

Arbetsgivaren ska självklart få "diskriminera" gravida om han/hon vill det..

Tex. så är det inte passande att en gravid kvinna springer runt och utgör vissa sysslor som är NÖDVÄNDIGA för ett speciellt jobb, om det nu är så

Självklart inte. Om man bara ser till arbetsgivaren är det helt logiskt att de diskriminerar, men samhället måste stoppa det för att det inte ska skadas.

En negativ faktor med en sådan lag är dock att kvinnor missgynnas i minst en aspekt. Många blir nog lite rädda för att anställa kvinnor om de, enligt lag, måste ha kvar dem trots barn. Vad detta leder till kan man kanske lista ut själv.

Aja ingen tvekan från min sida. Klart man ska kunna skaffa barn utan att tappa jobbet.

Arbetsgivaren skall ha full frihet i att anställa vem denne vill. Vill han inte ha blattar? = Fine with me. Vill han inte ha tjocka? = Fine with me! Vill han inte ha homosexuella? = Fine with me! Vill han inte ha gravida åbäken eller kvinnor som ligger i riskzonen för att blir gravida? = Fine with me!

Utan rätt människor på arbetsplatserna går företagen under...och vilka som i sammanhanget är rätt är upp till företagen själva att bestämma!

Frågan är enbart retorisk, på sättet som du ställer den snövit. Att diskriminera någon är förstås alltid fel -- eftersom det i praktiken innebär mobbing mot en viss grupp människor på oskäliga grunder. Att en arbetsgivare som exv. arbetar i ett hårt vinstmaximerande företag med tight budget inte vill anställa en gravid kvinna kan därför inte ses som diskriminering. Det vore ungefär som att säga att jag bli diskriminerad eftersom jag inte får spela fotboll på A-lagsnivå.

Självklart ska dock kvinnor ha rätten till att föda barn utan att bli diskriminerade i arbetslivet. Det är här frågan blir brännhet. Kan det vara så att man helt enkelt får välja? Antingen satsar man stenhårt på karriär, som kvinna eller man, och då hamnar barnen i andra hand, eller också satsar man på båda, och då blir karriären under en tid lidande. Naturligtvis är det absurt att välja bort barn framför karriär, och de flesta skaffar förmodligen barn förr eller senare. Kvinnor är de som bär barnet och föder barnet. Under barnets första år så är kvinnan viktigare för barnet än för pappan. Det skäliga vore att mamman först blir mammaledig, därefter pappan. För båda är oerhört viktiga i barnets liv, men mamman är viktigare initialt.

Ibland så kraschar jobbet med de personliga ambitionerna. Det är löjeväckande att kräva att en liten företagare ska tvingas ha kvar en tjej som blir gravid. Jag anser att det är skälig grund att ge någon sparken för, det ska vara arbetsgivarens rätt att göra detta, men förhoppningsvis kan man bli anställd igen när barnet börjar bli självgående.

Ok, här är mitt resonemang:

För en arbetsgivare innebär det en mycket stor kostnad om någon försvinner från arbetsplatsen runt ett år samtidigt som deras jobb ska finnas kvar och en ny person ska tränas men inte kan garanteras att behålla uppgiften. I stora organisationer utan effektivitetskrav fungerar det, men det fungerar inte i små och nya företag där marginalerna är små.

Att någon anser sig ha rätt att utsätta en arbetsgivare för sånt här och dessutom hemlighålla det i förväg tycker jag dels är oärligt och dels omoraliskt. Det accepteras inte för något annat område och jag ser ingen anledning till att det ska accepteras för barnalstrande heller.

Vidare så kommer ju lagstiftning inte heller skydda kvinnor fullt ut eftersom det ändå går att låta bli att anställa dem av något annat skäl. Vad den däremot gör är att det blir farligt att anställa alla kvinnor som kan tänkas skaffa barn, inte bara de som faktiskt gör det. Vilket leder till att kvinnorna som inte tänkt skaffa barn missgynnas till förmån för de som gör det.

Angående födelsetal så tror jag inte att de kommer påverkas starkt negativt av att skyddet för gravida kvinnor, och i någon mån män, tas bort. Driften att skaffa barn är rätt stark. Däremot så torde det ju leda till försämrade karriärsmöjligheter för de som ändå skaffar barn, vilket jag anser vara bra då det gynnar de som inte gör det samt arbetsgivarna.

Till er som tycker att det självklart är rätt att en kvinna, eller man, ska få skaffa barn och behålla sitt jobb efter ledigheten har jag ett hypotetiskt scenario som jag skulle vilja ha svar på.

Ni har ett litet företag som är i uppstartsfasen. Dvs en jäkla massa jobb för att fixa kunder och etablera sig under de närmaste åren under tight budget. Ni behöver nu anställa en hyfsat kvalificerad person och har att välja på en singelkille i 25-års åldern och en aningen mer kompetent tjej med en bulle i ugnen. Vem väljer ni?

Ovanstående scenario är rätt självklart eftersom det kan handla om företagets överlevnad och rätt stora kapitalförluster. Men om vi går på principen generellt, hur mycket pengar är ni som arbetsgivare villiga att avstå på ett år till förmån för en gravid? Alltså, förutsättningen är att ni kan välja att anställa någon som är gravid eller en annan person och nettoskillnaden som beror direkt på frånvaro och annat graviditetsjox leder till en nettoskillnad på X kr till den aningen mindre kvalificerades favör. Vilket X är det största ni kan tänka er och fortfarande anställa tjejen med bulle i ugnen?

I grund och botten tycker jag det handlar om vad som är viktigt i livet. Sånt som är viktigt ska samhället hjälpa människor med. Att man får sjukvård för att överleva, utbildning för att ha en bra chans och stöd för att skapa familj är några exempel.

Det känns som att detta är ett av de tillfällen då den fria marknaden får kliva tillbaka.

Men jag köper ändå ditt resonemang, jag antydde det i mitt första inlägg men anser ändå inte att det är tillträckligt. Familjelivet är viktigare än arbetslivet.

Se på alternativen. Antingen råkar några arbetsgivare ut för extra kostnader, eller så måste några familjer ge upp drömmen om ett barn. För mig är det svårt att inte värdera barnen högre.

Eventuellt kunde man lösa det genom att kompensera arbetsgivaren med skattepengar, men det är inte så genomtänkt och mest ett försök att visa på att det kanske finns andra lösningar.

Random_Fool,
Gäller samma sak om den anställde blir sjuk? Hur länge får man vara sjuk innan arbetsgivaren har rätt att sparka en?

Eftersom dagens arbetsmarknad bygger på att även kvinnor ska försörja sig själva, inte bli försörjda av sina fäder eller män, tycker jag det är rimligt att man minimerar den skada kvinnans karriär tar om hon föder barn. Du kan inte säga till alla kvinnor: "Tough luck! Ni får göra mesta jobbet när det blir dags att skaffa barn, och som tack får ni sämre chans till jobb, karriärmöjligheter och lägre pension." Jag kan inte se rättvisa i det.

Du kan inte säga: "Om det inte passar, låt bli att skaffa barn." Som du själv sa:
Det räknas som en rättighet att skaffa barn i Sverige idag.

Ja, det där är relevant. Jag tror dock att det problemet snarare handlar om vem som tar barnledigt/vårar sjukt barn. Om män börjar ta en större kaka där så skulle nog problemet i ditt exempel nästan försvinna. Om man bara ser till graviditeten så orsakar ju den oftast inte jätte mycket frånvaro. Jag är iof inte så påläst, men en del kan ju arbeta nästan hela vägen så det handlar i snitt om nån månad max?

Varför anställa någon man vet kan bli sjuk eller kommer bli sjuk inom en snar framtid?

Jag menar att det här är ett typiskt fall då samhället måste gå in och se till att företag inte blir ekonomiskt lidande av föräldraledighet/graviditeter, drömscenariot är givetvis att företaget inte har något skäl att diskriminera någon.

Om man bara piskar företag men inte har någon morot så är ju risken större att man drar sig för att anställa kvinnor i riskåldern. Och om man inte gör något så riskerar man att samma kvinnor bara kickas så fort de blir gravida.