Det definitiva skattesystemet

som passar lika bra för egoister och altruister, kollektivister och individualister, flitiga och lata, har jag ägnat mycket begrundan.

Kontentan av denna tankemöda kan sammanfattas i några punkter:

1: Den s k direkta skatten som belastar faktorn arbete bör vara lika för alla och relateras till inkomsten under ett bestämt antal timmar per år med existensminimum som grundavdrag. De undersysselsatta erbjuds samma antal timmars arbete per år mot existensminimum. Det skulle innebära noll marginalskatt och inga skattekilar: Utbytet av en extra arbetad timme skulle för alla vara detsamma som arbetsgivarens lönekostnad.

2: Arbetsgivaravgifterna skall omdefinieras till (ersättas med) ett obligatoriskt sparande till ett individuellt trygghetskapital som skall bekosta ens försörjning vid arbetsfrånvaro på grund av ledighet, sjukfrånvaro, föräldraledighet, arbetslöshet och pension (då det omräknas till en livränta) och ens vårdkostnader vid sjukdom.

Sinar kapitalet, är man utlämnad åt andra skattebetalares medmänskliga välvilja i form av bidrag till obemedlades sjukvårdskostnader och försörjning.

Kostnaderna för trafikoffers, arbetsskadades och brottsoffers vård skall täckas via trafik- arbetsskade- och brotts-försäkringar

3: Resursavgifter på hävdande eller täkt av begränsade naturresurser ägnade att ge överensstämmelse mellan tillgång och efterfrågan.

4: Miljöavgifter och krav på försäkringar som belastar varje verksamhet med deras miljökostnader.

5: Obligatoriska försäkringar av riskabel verksamhet ägnade att ge full skadeersättning och rimlig mansbot för skador och dödsfall vid olyckor och täckning för uppstädningskostnader efter konkurser.

6: Obligatorisk individuell försäkring mot att begå brott som lastar brottslighetens totala kostnader på de dömda förbrytarnas försäkringsbolag. Dessa täcker sina kostnader via försäkringspremierna, vars nivå alltså beror på riskbilden för individen.

7: Återförande till den individuelle skattebetalarens av ansvaret för skattemedlens fördelning på diverse poster. Vilka ändamål och adressater som skall vara godkända för skattefinansiering bör vara riksdagens ansvar men fördelningen kan med fördel kunna lämnas åt individen.

Detta öppnar för friare etablering och konkurrens mellan olika aktörer som får tävla om resurserna genom kvalitén på sitt utbud.

8: Skattestaket mellan kapitalkonto och konsumtionskonto.

9: Målinriktad undervisning. Samhällets hela stöd till barnfamiljerna skall relateras till barnens/ungdomarnas prestationer under sin grundskoleutbildning.

Den direkta skatten bör vara lika för alla och relateras till inkomsten under ett bestämt antal timmar per år med existensminimum som grundavdrag. De undersysselsatta erbjuds samma antal timmars arbete per år mot existensminimum. Det skulle innebära noll marginalskatt och inga skattekilar: Utbytet av en extra arbetad timme skulle för alla vara detsamma som arbetsgivarens lönekostnad.

För alla skulle det sedan vara mest lönsamt att syssla med det man är bäst på och att anlita yrkesmän för resten. Det skulle löna sig bättre att gå till frisören än att försöka klippa sig själv. Det skulle löna sig bättre att gå ut och äta än att var och en lagade mat till sig själv. Det kunde vara rimligt att bo på hotell, under tiden man letar efter egen lägenhet. Det skulle vara självklart att anlita andra för småjobb hemma som tapetsering, målning, byta hängrännor, kakla badrummet, klippa gräsmattan och annat.

Under dessa omständigheter kommer den utlovade anställningsgarantin inte att behöva tas i anspråk för mer än begränsade problemgrupper. Det kommer att finnas jobb för alla.

Notera, att det inte blir någon skatt på timinkomster under en viss nivå. Däröver är skatten det som överstiger denna nivå under det bestämda antalet timmar per år.

Det står en fritt att istället betala kapitalinkomstskatt på hela eller delar av årsinkomsten, om detta lönar sig bättre p g a t ex att man haft ojämna inkomster eller bara arbetat delar av året. Kapitalinkomster som sätts in på kapitalkonto för framtida investering belastas inte med skatt förrän om de senare tas i anspråk för konsumtion.

På nått vis vart frågeställarens frågor bara för mycket.
Kanske du kan dela upp det på en sak i sänder såjag orkar mig igenom.
Vänligen.

Arbetsgivaravgifterna skall omdefinieras till (ersättas med) ett obligatoriskt sparande till ett individuellt trygghetskapital som skall bekosta ens försörjning vid arbetsfrånvaro på grund av ledighet, sjukfrånvaro, föräldraledighet, arbetslöshet och pension (då det omräknas till en livränta) och ens vårdkostnader vid sjukdom.

Sinar kapitalet, är man utlämnad åt andra skattebetalares medmänskliga välvilja i form av bidrag till obemedlades sjukvårdskostnader och försörjning.

Kostnaderna för trafikoffers, arbetsskadades och brottsoffers vård skall täckas via trafik- arbetsskade- och brotts-försäkringar

Alltså, - istället för att som nu tvingas spara - via "arbetsgivaravgifter" (som såklart är en skatt på löneutrymmet) - till en gemensam pott som alla vill snylta på och som därför kräver en kontrollapparat och en insyn i och styrning av individens privata angelägenheter som vi inte vill ha, - så sparar man till ett privat kapital som man bara förfogar över för att säkra sin försörjning när man inte arbetar, - alltså med samma uttagsbegränsningar som nu. - Och som också kan fungera för att täcka ens sjukvårdskostnader.

Detta för att kunna släppa ut sjukvårdsproduktion och sjukvårdsfinansiering ur planekonomins grepp och därmed få samma strävan efter effektivitet och kostnadsminimering som i resten av näringslivet.

Det här funkar säkert jättebra i fantasilandet Utopia...

I verkligheten tenderar däremot saker som "Obligatorisk individuell försäkring mot att begå brott" att inte funka...

anpassad till moderna tider.

Innan statsmakten etablerades hade man mansbot för dråp på en nivå som ibland krävde att hela släkten samlade ihop medel som ett villkor för att dråparen inte skulle bli fredlös.

En modern bot för dråp kunde lämpligen handla om ett antal miljoner (utöver fängelsepåföljden). Eftersom vi sällan numera tillhör en stor solidarisk släkt, beredd att hjälpa en med ens svårbetalda räkningar, är en försäkring den osökta lösningen. Premien blir då självklart relaterad till bolagets bedömning av individens brottsbenägenhet.

Det enda definitiva skattesystemet är det frivilliga: privata försäkringar och donationer.

Det är lätt att tänka sig lägen där detta inte räcker långt som svar på vad situationen kräver.

Förutom att din kunskap om rättshistoria lämnar en del att önska...

Vem hade du tänkt skulle betala premien åt folk utan pengar?

Och vad skulle själva vinsten med det systemet vara över dagens? Du vill att folk ska verka "mindre brottsbenägna" så att de får lägre premie?

Folk som verkar brottsbenägna kommer att få betala högre premier livet igenom även om de aldrig begår ett enda brott, är det rättvist?

beskrev jag bara den råa stommen. Den kan sedan mildras med ett skattefinansierat grundavdrag på försäkringen motsvarande premien för en redlig medborgare. Folk som känner sig missbedömda kan välja ett annat bolag eller i sista hand slå sig samman med andra och solidariskt borga för varandra.

En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter att varje verksamhet (där det är möjligt) betalar sina kostnader. Detta för att överallt ge de rätta incitamenten för resurshushållning. Jag visar hur man även kan låta brottsligheten betala sina kostnader. - Vilket med säkerhet kommer att ge incitament för individen att i varje fall försöka ge intryck av att vara hederlig och redlig.

...och vi är tillbaka till ett skattefinansierat rättsväsende.


Eller varför inte starta ett eget bolag med sig själv som enda kund och 0 kr premie?


Tror du på allvar att man kan se på folk om de är brottslingar?

"...och vi är tillbaka till ett skattefinansierat rättsväsende."

Vill ni ha ett skattefinansierat, välj det, vill ni ha ett självfinansierat, välj det. Jag anvisar metoden för att ge individen de rätta incitamenten för att välja att leka trevlig och duktig -leken istället för hotfull och brutal -leken. Ett skattefinansierat grundavdrag saboterar inte dessa goda incitament.

"Eller varför inte starta ett eget bolag med sig själv som enda kund och 0 kr premie?"

Svar: för att det inte godkänns på grund av insolvens så vida du inte sätter in en hemsk massa pengar på ett låst konto.

"Tror du på allvar att man kan se på folk om de är brottslingar?"

Svar: De försäkringsbolag som besitter den bästa omdömesförmågan i det avseendet, tjänar mest pengar och kapar åt sig marknadsandelar från de med sämre urskillningsförmåga.