Jämnställd -> Jämställd

Varför stavas det jämställd? Har man tagit bort n'et även i skriftspråket för att det är så sjukt svårt att uttala jämnställd, med n?

Det heter jämställd. Det har aldrig funnits något n. Detsamma gäller jämlik.
Källa: Nationalencyklopediens ordbok.

SAOB säger annorlunda:

Vad är det som står i NE? "Det har aldrig funnits något n"?

Hæmnd och hæmd.

Hæmd det ær då man ær hæmmad?

Här har Catharina Grünbaum lite synpunkter kring ämnet:

Apropå detta med jämnt och jämt hade SVT någon gång i våras ett program om jämställdhet i arbetslivet som hette ”Jobba jämt”. Till en början störde jag mig något enormt på att de inte hade med något N i titeln, då jag av bara farten läste den som ”Jobba hela tiden”. Jag resonerade lite med mig själv, och slog i lite ordböcker (okej, bara SAOB), och kom till slutsatsen att konstruktionen i programmets titel borde ha någon mer lite grammatiskt fungerande partikel för att bli helt korrekt. T.ex. ”jobba jämt med”, eller ”jämt vid”*.

Men ju mer jag grubblar på det desto osäkrare blir jag på mina egna slutsatser. Jag vill ha det till att det där ”med” är absolut nödvändigt, utom när man använder formen ”jämte” (är den förresten accepterad i skiftspråk?), men jag ser inget tydligt mönster i min egen konstruktion. Min osäkerhet får mig att vända mig hit, för ytterligare åsikter, och säkert åthutningar, från mer grammatiskt bevandrade språkfascister.


*Så här i efterhand förstår jag förresten inte alls vad jag fick det där ”jämt vid” från.

Det står inte så ordagrant. Man nämner helt enkel ingen form med n. Vad gäller "jämlik" anför man den fornsvenska formen "iämliker".

Observera, att man anger "jämnställa" som en formvariant.

Jag håller med dig om att det heter jämställa nu och att detta åtminstone var huvudformen även när SAOB-artikeln trycktes, men SAOB listar ju både jäm- och jämn- som historiska formvarianter. Första belägget för jämn- är två år äldre än första för jäm- i betydelse 1. I den äldre (och uppenbarligen väldigt ovanliga) bet. 2 listar man bara jämn-. Det är alltså fullt möjligt att jämnställa är en ursprungligare form.

Fick inte med exemplet på bet. 2 ovan:

Uttalbarheten har fått gå före logiken i valet mellan jäm- och jämn-prefixen.
Saker och ting väger åt olika håll som så ofta i den kalla verkligheten.

Pro jäm: Det hade varit hart när omöjligt att uttala Jämntland.

Pro jämn: Strykningen får inte blir en vana. Hur skulle det ut om Eva hade
namsdag på julafton och Adam hade namsdag dagen före? Vi säger namsdag,
men vi gör det inte, skriver alltså.

Hur kommer det sig att man lämnar ut n:et i ordet jämvikt?

Jag hade under hela min uppväxt trott att det stavade just jämnvikt, men i och med att jag började läsa kemi och kom in på begrepp som "kemisk jämvikt" förstod jag efter ett tag att det inte bara var läraren som stavade fel.

Kanske är en heldum fråga, men jag är ändå nyfiken!