Svamp (Philosophers stone's, 3g) och en vandring i skogen.

Plats: Robyns hem och ute i skogarna runtomkring.
Drog: Psliocybe Tampanensis (Philosophers Stone’s) ca 3 gram och tre jointar.
Personer: Jag, Robyn (kille f.ö.) och Pocahontas (även Pocahontas är en kille om än något långhårig).
Erfarenheter innan detta tillfälle: Jag; Cannabis, Kodein, Svamp (Copelandia Cyanescens), AMT, HBW. Pocahontas hade innan detta prövat LSD, Cannabis, Amfetamin, E, AMT och Robyn hade provat Cannabis, HBW, Svamp (Copelandia Cyanescens), 4-Ho-Dipt.


Jag och Pocahontas hade väntat i ca två veckor på ett lämpligt tillfälle sedan vi hade fått hem våra svampar och vi var mer än laddade inför att äta dom. Egentligen skulle vi ha ätit dom en vecka tidigare men tack vare att min Mor (som jag än så länge bor hos) hade rotat runt i mina lådor och hittat hasch så var möjligheterna att utnyttja hennes lägenhet små. Frustrerade så fick vi helt enkelt skjuta på svampätningen tills ett bättre läge dök upp eftersom vi inte kunde hitta ett lämpligt ställe att äta dom på med kort varsel. Följande vecka ägnades åt att planera upp en kväll hemma hos Robyn


18:10
Medan Robyn var nere och duschade på bottenvåningen så satt jag och Pocahontas och mätte upp mängden svamp vi skulle äta och diskuterar utseende och lukt på dom. Inte såg dom ut som några andra svampar jag ätit, som ut som mörka små jordklumpar (tänk er övertorra russin) och luktade lite jordigt också.


18:20
Nu var svamparna uppätna och vi satt och diskuterade tidigare upplevelser runt bordet framför tv: n i Robyns vardagsrum. Vi hade gett Robyn ett par så han inte skulle bli helt uttråkad, men han fick endast en tredjedel av det vi åt och så hade han ätit en bastant middag några timmar tidigare. Vi snackar om vad vi ska göra under kvällen och Robyn säger att vi fan inte bara får ligga still och vara tråkiga, detta tyckte jag var lite svagt irriterande. Jag kände att man borde följa svampens rytm och vad som känns rätt utan att behöva känna begränsningar.

Jag kan förstå att det är lite tråkigt för honom om vi bara skulle ligga still och flumma så jag tänkte att det vore smidigast att anpassa mig efter hans som ett tyst tack för att vi fick vara hemma hos honom.

Vi beslutar oss för att vi ska gå till ett ställe som kallas hundklubben som ligger drygt en kilometer ifrån Robyns hem. Det är ett stort fält där en hundklubb brukar träna och när man går över det stora fältet så kommer man fram till några klippor med en jäkligt cool utsikt in mot Stockholm och mot Lidingö. Storslaget är rätt träffande…


18:55
Vid den här tiden så har jag haft fysiska känningar i drygt tio minuter och vi beslutar oss för att plocka ihop våra saker som vi behöver för att bege oss mot dörren och hundklubben. Robyn vill att vi tar med oss alla drogbevis ifall någon skulle få för sig att komma hem och detta är lite knöligt för vi glömmer saker lite till höger och vänster.


19:10
Nu befinner vi oss vid dörren och går runt och fnittrar över att vi glömmer saker till höger och vänster. När jag och Robyn är redo att gå kollar vi på Pocahontas som har suttit ner och knutit skorna i minst fem minuter. När han ställer sig upp så måste han böja sig ner igen för att han har glömt att ta på sig skorna Det här var mer än jag klarar av för när han med ett fnittrigt flin kollar på mig så måste jag hålla i mig p.g.a. skrattattacken jag får. Ingen av oss hade förväntat sig den här graden av handikapp…


19:15
När vi kommit utanför dörren så klagar Pocahontas lite över vädret medan jag tycker det är riktigt myspys ändå. Det hade regnat dagen innan och så var det mulet så allt var sådär härligt vått överallt. När vi går nerför en backe från Robyn så får Pocahontas en ”wow vad häftigt det här är-upplevelse” av backen. Den var riktigt fin med sin nylagda blöta asfalt och lyktstolpsljus som lös genom den lätt dimmiga luften. Enda kruxet är ju att vi gått där sen måååånga år tillbaka, men nog var det den finaste kvällen någonsin haha

Backen kändes aldrig sjukligt mycket finare eller så, jag bara uppskattade backens utseende mycket mer än jag gjort tidigare. Kändes som en stor skillnad mot Copelandia Cyanescens som gjorde färgerna långt mer intensiva än normalt (tror jag).

Några minuter senare var vi vid en större väg och Robyn sa att han tänkte se till att vi inte betedde os helt fuckat genom att försöka prata hela tiden, tyvärr så hjälpte detta inte alltid då jag gärna började diskutera det han pratade om och ibland började skratta över något, till synes, helt banalt.


19:25
Trots att bilarna och människorna vi möte kändes lite hotfulla emellanåt var det jäkligt mysigt att gå och prata med Robyn och Pocahontas och det var en skön mystisk känsla över kvällen, inte minst hjälpt av vädret, mörkret och lamporna.

När vi några minuter senare skulle vika av från ”den stora vägen” så kändes mörkret från den lilla vägen aldrig hotfullt som det gör när man går där nykter. Jag gick mest slalom mellan vattenpölarna och kollade bort mot själv klubbhuset där det fanns stora strålkastare som lös upp skogen.

Precis vid klubbhuset så finns en grusplan där hundägarna parkerar sina bilar och vattenpölarna där fascinerade Pocahontas. Lampor hade en dragning som inte riktigt går att förklara, dom såg inte häftigare ut än normalt egentligen men på något sätt så var det snäppet bättre än normalt.


19:30
Väl framme vid utsikten så är det jäkligt stort och vi inser att vi haft en grym tur med vädret. Vi kunde nog ha haft mer tur var väl känslan som slog mig när jag sprang bort mot den givna platsen att sitta för trots att det inte regnade så var det blöt nog för mig att ramla på gräset… jag luktade jord och ”blöt” hela kvällen efter det. Jag känner mig väldigt tillfreds med situationen och vi tänder en spliff och jag kan knappt slita mig från den, jag gillar att röka spliffar och cigaretter när jag tagit någon drog. Hittills har jag rökt som en skorsten när jag ätit svamp och även när vi tog amt, jag och Pocahontas. Efter spliffen så blir det hela mycket roligare, Pocahontas, som var märkbart mer påverkad vid det här laget börjar vandra iväg ett par meter ifrån oss medan Robyn och jag sitter på dom gamla trädgårdsstolarna vi släpat dit. Än så länge så hade det inte varit så himla mycket svamp av det hela men nu börjar det bli mycket mer intressant. Jag får vibbarna av att Robyn tycker att jag och Pocahontas är lite småjobbiga när vi lullar runt i skogen och fascineras av små gläntor här och där, löv på marken och är allmänt nära naturen


Ca: 20:00

Nu har vi börjat röra oss uppåt mot fältet igen och Pocahontas börjar visa på ett visst mått av oregerlighet då han stannar upp var tionde meter nä han distraherats av något nytt och spännande
Vi stannar mitt i backen efter att vi gått ca tjugo meter och röker en spliff för säkerhets skull och Pocahontas står och tittar på en buske.

Jag känner mig väldigt glad och när jag ser en stig som ringlar sig upp i skogen rakt in i mörkret med några lampor så frågar jag dom andra om vi ska upp dit. Självklart ska vi dit, men helt lätt var det inte.
Att det regnat glömmer jag bort var femte minut så att jag nu klafsar rakt igenom diverse småbäckar och sånt bekommer mig inte, känns mest som om jag går barfota en skön sommardag när mina Converse ljudligt klagar över fuktmängden dom tvingas stå ut med. Hur som helst så kämpar vi oss uppför den lilla slänten, in i skogen och mot lamporna!

20:10
För min del så var stigen in i skogen en av dom bättre delarna på denna kväll då det verkligen var som att gå in i en annan värld, vi kom inte ens fem meter in i skogen förrän alla hade stannat vid första lampan på stigen. Väl inne på stigen så var det som att gå inne i en grotta kollade man framåt mot dom lamporna man såg så var det som en grottliknande tunnel och mörkret bildade osynliga väggar som höll oss på ett rakt spår mellan lamporna.
Normalt så skulle jag haft en viss oro i kroppen p.g.a. att det är en jäkligt mörk stig. Gått runtomkring den här skogen ett par gånger och den är rätt spooky, men nu så fanns den känslan inte där, jag märkte inte ens att den fattades förrän jag började komma ner långt senare. Inne i skogen så fastnade Pocahontas överallt och ingenstans, han bara stannade bredvid stigen.
Första gången det hände så frågar Robyn mig var Pocahontas är och jag vänder mig om och börjar kolla och så ropar jag efter honom och han ställer sig upp ur den mörkaste skuggan vid det mörkaste trädet och säger ”ni ser jätteballa ut i det där ljuset”. Då kunde jag inte hålla mig för skratt, inte kan man låta bli att le när någon säger något sådant som om det vore en naturlig förklaring för att sitta på huk under en gran

Efter ett par av Pocahontas stopp så verkar Robyn tröttnat lite på det och jag känner mig lite som om jag sitter emellan dom då jag helt kan relatera till Pocahontas lust att utforska och följa sina infall samtidigt som jag förstår Robyn som är betydligt mer nykter än jag och Pocahontas.
Detta glömmer jag bort för en stund då Pocahontas hitta ett par skitcoola svampar som vi stannar och trummar på ett litet tag! *bomp bomp!*


20:15
Efter vad som känner är en halvtimmes promenad så tar dom sparsmakat utslängda lamporna slut och vi möts av en vägg av träd i ett falnande ljus. Jag och Robyn diskuterar hur läckert och skumt det är att stigen bara tar slut medan Pocahontas vandrar runt och ser ut som om han letar efter något.
När vi vänder så går Pocahontas framför mig för Robyn tycker att han ska hänga med, jag säger istället att jag gärna följer med på någon av Pocahontas äventyr. Pocahontas säger att jag måste vara uppmärksam för när han drar, då drar han
Sagt och gjort, vi har knappt hunnit gå tjugo meter innan han bara viker av och jag följer efter, tyvärr så börjar Robyn ropa efter honom. Jag tycker det är lite tråkigt att han vaktar oss så noga för jag skulle gärna släppa loss ännu lite mer…

När vi går ner för den lilla slänten ut från skogen så trillar jag självklart igen då jag för hundrafemtionde gången hittar på en ny innovativ stig… Dom här udda valen av ”stig” har hittills inte lett till något bra, endast blöta fötter och närkontakt med träd. Trots detta så är det roligt

När vi kommit ut så känns det som om man har sjukt mycket utrymme att röra sig på och jag säger målande ”fan vad skönt att komma ut, man fick inte riktigt plats tre där inne” varpå Pocahontas skrattar…


20:20
Vi är nu ute på fältet då vi bestämmer oss för att vända hemåt. Jag känner mig lite folkskygg när vi har kommit ut från skogen och beger oss mot bebyggelse… bara en sån sak som att välja väg går ut på att fundera vilken väg som är mest skogig haha =)
Skog är mys när svampen är ens sällskap.
När vi går förbi grusplanen så stannar vi upp igen, Pocahontas sätter sig på huk och stirrar på någon intressant fläck på marken medan jag står och glor igenom min flerfärgade sjal mot en av lamporna. Robyn säger ”fyfan, tänk om någon skulle se oss nu, ni ser skitskumma ut ”.


20:37
Pocahontas konstaterar glatt ”Ååh där är en lekplats” när vi är på väg tillbaka och tar fart mot en klätterställning, en glad kontrast mot pudeln som skällde ut Robyn endast femton meter innan vi kom dit… efter att Pocahontas klättrat runt ett tag och jag suttit och kollat in ett rör så går vi vidare, men i vanlig ordning så kommer vi bara 20-30 meter innan någon av oss stannar och resten följer det initiativet.
Efter att vi stått och funderat ett tag på vilken väg vi bör gå och inte bör gå så går vi åt det hållet vi ursprungligen sagt att vi skulle gå… och sådär var det.
Åt valt håll ligger ett krön vilket jag passerar och det är en vacker gångväg precis där min gamla vän Flexxis bor. Eftersom han inte är så ofantligt drogliberal (han står ut med rökat fast helst inte i närheten av honom) så går vi bara längs gångvägen som är spökligt upplyst av vita lampor och jag känner mig dragen mot det skenet…
Någonstans här viker vi av den kortaste vägen hem och går förbi en äng bredvid ett dagis där Pocahontas hittar en ensam svamp mitt ute på gräset jag och Pocahontas sitter och undersöker den medan Robyn fotar oss två och svampen


20:50
Nu är vi hemma och alla lullar runt ett tag i huset, Robyn sitter framför datorn ett tag och jag går runt lite och lyssnar på musiken Robyn sätter på, vi diskuterar lite musik och till Prodigys smack my bitch up så kan jag inte låta bli utan måste dansa ett tag
Efter det så sätter han på Queens of the stone ages dunderlåt ”Better living through chemistry” och jag lägger mig i soffan och drar min sjal över ansiktet. Sjalen har en massa färger så innan jag stänger mina ögon så kollar jag mot lampan och när jag stänger mina ögon så ser jag Josh Homme sjunga låten mot mig medan Nick Olivieri dansar runt och spelar bas allt medan fraktaler rör sig runtomkring dom. När jag känner att jag legat där lite väl länge och är lite ensam så sätter jag mig upp för att stänga av den här jättelånga låten. Då ser jag att den är 1:51 in på låten… tidsuppfattningen har vid det här laget varit rubbad under hela kvällen, allt har känts som det tagit minst två eller tre gånger så lång tid som det egentligen har…


Efter det här så går jag upp för att möta Robyn som sitter i soffan och Pocahontas som sitter och spelar gitarr med min delaypedal som jag tagit med. Efter det här så börjar ruset lugna ner sig och vi sitter och rattar på pedalerna medan Pocahontas spelar…

Lite senare går vi ut röker den sista spliffen vi rullat och lagom tills den är klar så utbrister Pocahontas ”fan det är ju Braveheart på tv!” så självklart så går vi upp och tittar den. Pocahontas säger att han kan allt det dom säger i filmen och gör sitt bästa för att bevisa medan jag och Robyn försöker få tyst på honom
När vi tittar på den här filmen så nyktrar vi till och kommer ner riktigt behagligt. Medan Pocahontas försvinner in i sömnens drogande djupsitter jag och Robyn och har roligt åt hur tokigt dålig och överdramatiserad Braveheart är. Detta väcker Pocahontas till och från och säger att vi ska sluta klaga.

Ungefär klockan klockan ett så väcker jag Pocahontas och så går vi hem tillsammans. Innan vi skiljs åt så säger Pocahontas ”detta var helt annorlunda mot vad jag trodde att det skulle vara…”
För mig så kan det till viss del summera mina upplevelser hittills på svamp; allt jag förväntade mig och inget av det jag förväntade mig.
Den här kvällen var riktigt rolig, det var kul att testa en svamp som uttalat har väldigt lite visuella effekter, till skillnad mot förut så kändes det här som ett starkare rus fast med en tredjedel av dom visuella effekterna. Helt klart kul och spännande.

Nästa gång ska jag försöka ta svampen med mina kompisar när det är lite ljusare ute så alla kan lulla runt lite själv utan att man kan gå vilse eller så...

Underbart beskrivet. Blir bra sugen själv när man läser det.
Synd där på Robyn som var lite väl "sträng",
han hade ju testat svamp så han vet väl att man till en viss del bara vill lulla runt och inte göra något, men men man kan inte få allt

Bra skrivet! Jag känner verkligen igen mig på många grejjer. Särskillt detdär om att mörka stigar mm inte blir ett dugg skrämande. Allt som är lite mörkt blir så otroligt mysigt. Och ja, vår natur är otroligt grym att utforska på svamp

Så inåt helvete!

Låter som du fick en skön tripp på dina philosophers till slut, bra skrivet också.

Hej och tack för alla svaren, dom uppskattas (nu blir det definitivt fler tripprapporter i framtiden)!

Här är en bild från hundklubben: http://img217.imageshack.us/my.php?i...klubbenrt8.jpg

Grejen var att jag inte uppfattade robyn som speciellt sträng utan att jag känner att jag måste respektera honom även omo vi tar droger
sen fick vi trots allt vara hemma hos honom och det här kan man väl lätt leda till att både robyn och pocahontas fick skit av min morsa och respektive föräldrar efter haschfyndet. Jippie! Sen är det så att jag inte skrivit ner (vilket jag borde tänkt på) alla dom där sköna skrattenunder kvällen som jag hade med honom och våran flumutsvävning om UE:andet.... Han fick lite mer "skit" än han förtjänade.
Det var bara en serie olyckliga händelser och två mer höga och en mindre hög person som gjorde att det blev så.


Edit: Betyg människor, betyg!

Edit 2: Jag borde läst igenom den här rapporten innan, jäkla lama fel och fula saker som smugit sig in!

Låter riktigt, riktigt bra! En av de bättre tripprapporter jag läst. Längtar som fan tills dess att ja får hem mina filosofistenar!

Var det flugsvamp ni åt?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Jag och min kompis delade på 3g iaf och fick det inte att fungera :/

Grym rapport, känner igen mig på flera punkter!
Känner att jag måste prova de stenarna igen har haft mest tur med dem.