Du kan inte veta mycket om musik om du anser att Håkan Hellström och Babyshambles/P. Doherty är bäst i världen Även Björn Olsson, Cornelis Vreeswijk och John Frusciante är lite märkliga val över världens bästa artister...
1: Du citerar ett typ 7 år gammalt inlägg
2: Vad finns det då att diskutera om det handlar om din objektiva lista?
Säg vad du tycker är bäst och så kan tråden då stängas. Vad är syftet med att lista saker om dem inte ska anses rimliga?
Ok, förhoppningsvis har din smak förbättrats lite under dessa år...
Citat:
2: Vad finns det då att diskutera om det handlar om din objektiva lista?
Säg vad du tycker är bäst och så kan tråden då stängas. Vad är syftet med att lista saker om dem inte ska anses rimliga?
Vi är båda subjektiva när vi har helt olika uppfattning om Håkan, och detta är självfallet helt ok...
Citat:
3: Du verkar vara ett retard.
Varför då...? För att jag råkade såra din stolthet en liten gnutta eller...
Ok, förhoppningsvis har din smak förbättrats lite under dessa år...
Vi är båda subjektiva när vi har helt olika uppfattning om Håkan, och detta är självfallet helt ok...
Varför då...? För att jag råkade såra din stolthet en liten gnutta eller...
Nej, men för att du vill diskutera och ifrågasätta folks åsikter vad gäller en subjektiv tråd gällande konst.
Om du har kriterier på vad man ska följa när man bedömer artister kan du lägga fram dem. Så kan vi alla kanske hamna på samma artister och så blir vi alla superdupermega glada då vi alla tycker Dream Theater är bäst för dem spelar snabbast och något annat band för dem har flest ackord i sina låtar.
Nej, men för att du vill diskutera och ifrågasätta folks åsikter vad gäller en subjektiv tråd gällande konst.
Om du har kriterier på vad man ska följa när man bedömer artister kan du lägga fram dem. Så kan vi alla kanske hamna på samma artister och så blir vi alla superdupermega glada då vi alla tycker Dream Theater är bäst för dem spelar snabbast och något annat band för dem har flest ackord i sina låtar.
Nja, det är väl meningen att vi skall vara subjektiva, jag råkar bara bli lite förbryllad när någon hävdar att t.ex. Håkan Hellström är bäst i världen, jag klarar inte alls av att förstå detta... När jag tittar på övriga skribenters listor så finns det åtskilliga namn som jag kanske inte själv tycker är bäst, men som jag ändå klarar av att förstå att andra rankar högt... Depeche Mode, Pixies, Television, Genesis, Pink Floyd och Eric Clapton t.ex. Sen finns det som sagt enstaka namn som jag inte alls fattar vad dom har att göra på en sån här världselit-lista...
The Godfather of Soul, Mr. Please Please himself, The hardest working man in showbusiness.. Jaaaames Brown!
Mannen som gjorde funk utav soulen. Mycket aktiv man både på scen och med musiken. Jag vet inte hur många som förstod vad han sa, men många gillade hans musik. Tighta band och medlemmar i banden som bidrog med mycket. Lite som Ozzy Osbourne kan jag tänka mig, men endast dom riktigt insatta vet vem som gjorde vad. En underhållande man att titta på och mer attityd än dom flesta. Det svängde!
Steely Dan
Ett halvstort band som musiknördar har koll på, men inte gemene man. Dom gjorde inte överdrivet mycket musik, men satsade på kvalitet. Två män med hur många andra spelare som helst. Att dom fick allt att gå ihop på sådant sätt är beundransvärt. Jag tror det låtit som totalt kaos med andra bakom spakarna. Skivor som håller.
The Doors
Många har nämnt The Doors tidigare och jag instämmer. Ett band som var tidiga och på hög nivå med det dom gjorde. Det folk mest förknippar med The Doors levde bara i ett antal år, men skivorna håller än och live-materialet är alltid välkommet. Jim Morrison är den kända, men tycker hela bandet verkligen bidrog. Det var ingen som bara hade tur att känna rätt kompisar. Duktiga musiker allihop. Hade gärna haft fler album, men likt Steely Dan lyckades dom med mer kvalitet än kvantitet.
Neil Young
Många nämner Bob Dylan eller Bruce Springsteen på liknande listor och jag respekterar det, men mitt val i liknande "kategori" går till Neil Young. Med olika band och hur många egna skivor som helst har han tagit sitt rätt udda sound och gjort allt med det. En artist som inte alltid får det rätt, men när han får det är det oslagbart.
Blue Öyster Cult
Ett medelstort hårdrocksband som visserligen inte kan mäta sig med dom allra största i försäljning, men kontra många andra band tycker jag dom lyckades bra med att ge dom flesta låtarna en originell touch. Blue Öyster Cult skapade ofta skivor som var annorlunda från varandra och det var mycket olika influenser här och där. Alla håller inte med mig, men jag tycker dom var rätt stabila med sina skivor. Kanske inte som deras vänner i The Doors, men ändå en rätt hög nivå.
Thin Lizzy
Thin Lizzy räknas nog mer som ett rock band än hårdrocksband idag kontra allt som finns. Jag tyckte dock bandet hittade balansen mellan pop-rock-hårdrock på ett snyggt sätt. Ibland gick dom lite på rutin likt exempelvis Rolling Stones som ibland på sista skivorna, men det allra mest känns välskrivet och håller än idag.
Qunicy Jones
Började som "vanlig" jazzmusiker. Nådde rätt stor framgång och växlade snart mot något mer unikt för honom. Tillsammans med filmsoundtracks och en mer soul/funk/jazz-blandad stil satte han sig själv verkligen på kartan. Att samarbeta med namn som Frank Sinatra och var mastermind bakom Michael Jacksons mest framgångsrika era skadade inte heller. En musiker ständigt på jakt och inte rädd att prova på olika saker.
Simon & Garfunkel
Jag blev lite chockad när jag insåg att denna kända duo egentligen bara släppte fem riktiga skivor och några live-album med åren. Vet egentligen inte om dom har någon riktig konkurrens i deras genre (rekommendera gärna!). Båda fortsatte sina karriärer. Paul Simon har haft en mycket intressant karriär och Art Garfunkels är inte dum den heller. Verkligen röster för sin generation!
Genesis
En av progressiva rockens stora namn. Med både Peter Gabriel och Phil Collins material erövrade dom båda riktiga musiknördar och en bredare publik. Varje skiva är unik på sitt sätt. En del är lite daterat idag, men det övervägs av mycket som fortfarande är briljant. Att sångarna och andra i bandet även har respektabla solokarriärer gör det inte sämre heller. Verkligen ett band att sätta tänderna i.
Queen
Någon skrev nyligen i tråden om Queen att om dom endast haft deras 80-tal och framåt skulle dom vara ett band i mängden. Det skulle eventuellt varit sant. Det är 70-tals Queen som lyfter dom över ettbra pop/rock band till några som verkligen provade på mycket och ofta med goda resultat. Likt Blue Öyster Cult tycker jag även dom var bra låtskrivare också som inte var rädda oavsett hur absurd eller löjlig idén hade varit för många andra band.
Tycker nog James Brown är bäst. Sen alla klassiker och band som queen och LedZeppelin är grymma och förtjänar en plats men personligen så gillar jag James Brown bäst av alla.. Gillar Chuck Berry med.
ALLTID kul när andra människor upptäcker världens bästa band!
Lättlyssnat är det knappast. När jag själv började lyssna på Genesis så var det skivor som Invisible Touch och den självbetitlade från 1983 som gällde. Det var först när jag upptäckte The Knife, ett av deras många mästerverk, som nörderiet startade på allvar.
Supper's Ready är i min värld världens bästa låt. Den har ALLT. Den är allt ifrån glad till dyster, mjuk till tung och mot slutet även ödesmättad. Peter Gabriels vandring genom bibliska kapitel och syn på apokalypsen. The Musical Box är också lite av en låt som innehåller det mesta. Från tillbakalutat till rena galenskapen i mitten, för att sedan kulminera i slutet med Peters "why dont you touch me"-skrik. Definitivt en låt som visar vilket intryck bandet gjorde på senare prog- och hårdrocks-band.
Collins-eran är sjukt underskattad. Folk missar ofta hur välarbetat det är, och att bandet aldrig släppte sina progrötter oavsett hur kommersiella de kunde bli. Låtar som Invisible Touch och Land Of Confusion är en sak, men nämnda Driving The Last Spike, Fading Lights och den långa sviten i slutet på skivan Duke visar starkt att de fortfarande var ett progressivt band. Även om de inte alltid var progressiva, så var de inte blygsamma med att experimentera heller. Se låtar som Dreaming While You Sleep, Dodo/Lurker och Domino. Dessa överskuggas tyvärr av skivornas hitlåtar (som för övrigt oftast är lysande)
Har skrivit ett inlägg riktat till dig i Genesistråden där jag skrivit om mitt fortsatta utforskande av genesis. Det tar sig mer och mer måste jag säga. Ska försöka sätta ihop en topp 10 lista ikväll!
Tiden går. Vissa band lämnar listorna, andra förblir kvar. Efter att ha utforskat väldigt mycket ny musik under 2018 tror jag att jag äntligen har lyckats skapa en korrekt och komplett topp 10-lista. Det ska sägas att placeringarna mellan banden varierar oerhört mycket beroende på dagsform och hur mycket man lyssnar på banden jämfört med andra. Det spelar dock ingen större roll. Totalt sett är det nog ändå de här banden/artisterna som permanent kommer att återfinnas på min topp 10-lista under en lång tid framöver
Iron Maiden:
Världens bästa band och kommer alltid vara det. 6 gyllene musiker som tillsammans skapar det mest fulländade soundet i musikhistorien. Kombinationen av heavy metal och progg kommer aldrig att låta bättre. Erbjuder den bästa låtskatten av alla, och har genom åren skapat fler musikaliska mästerverk än något annat band. Det finns få diskografier som kan mäta sig med Maidens. Än idag fortsätter de att leverera världsklassalbum på löpande band, och med något enskilt undantag har Maiden aldrig gjort ett dåligt album. För evigt överlägsna ettor på min lista.
Judas Priest:
Långt ifrån lika avancerade och tekniskt lagda som Maiden, men ändå ett flaggskepp för allt vad heavy metal heter. Tillsammans med Maiden anförde man genren på 80-talet och man gör det lika mycket fortfarande. Står bakom några av de bästa heavy metal-låtarna som gjorts och är det ultimata exemplet på tvillingitarrernas storhet. Kan dessutom stoltsera med tidernas kanske bästa skiva i Painkiller och tidernas kanske bästa sångare Rob Halford. Det blir inte mer heavy metal än Judas!
Black Sabbath:
Bland det bästa som hänt mänskligheten. Inte nog med att man startade fenomenet heavy metal, man gjorde det också med tidernas kanske bästa banduppsättning. Geezer Butler är inte bara en av världens bästa basister utan också en av världens bästa textförfattare. Han satte tonen hur heavy metal skulle låta och framföras på båda punkterna. Tillsammans med Tony Iommi, som enligt mig är världens bästa gitarrist och har mer episka riff i ryggsäcken än vad många band har tillsammans, utgör han heavy metals urfader. Jag ska naturligtvis inte bortse från min hatkärlek Ozzy heller. Han har trots allt frontat ett av världens viktigaste och bästa band. Då ska man ha allt beröm man kan få.
Rush:
Det ultimata bandet! Förfogar man både över världens kanske bästa bassist och trummis så är man direkt något att räkna med. Lägg där till en av världens mest underskattade gitarrister, trummisens oemotståndliga låttexter och det faktum att deras musik till stor del domineras av synthar och effekter som de själva styr över, så har du en trio som tillsammans skapar konst som inte borde vara möjligt att åstadkomma i det mänskliga intellektet. Sättet de skriver låtar på och utnyttjar sina talanger på, både som musiker och som låtskrivare, saknar enligt mig motstycke. De skapar inte musik, de skapar konst. Att lyssna på Rush är att få sin världsbild förändrad. Det fick iaf jag.
AC/DC:
Det enklaste och mest enformiga bandet någonsin. Ändå har man lyckats skapa så många härliga, oemotståndliga klassiker. Det är en bedrift i sig att man kan åstadkomma så fruktansvärt mycket bra med så få ingredienser. Dessutom ett av ytterst få band som lyckats med att ersätta sin sångare utan att allt gick åt helvete (i detta fallet blev det kanske t.o.m. ännu bättre). Många av de gamla hårdrocksbanden har försvunnit från mina listor, men AC/DC finns kvar och det lär dom fortsätta göra. Det ultimata hårdrocksbandet. Du kan inte bara hata AC/DC, det går bara inte.
Metallica:
Även om jag inte lyssnar på dem jättemycket längre har de en given plats på listan. Ibland är det helt underbart att lyssna på Metallica och känna adrenalinet och vreden växa. Metallica 1983-1991 kan vara det bästa bandet genom tiderna. Då befann man sig på en nivå som jag helt ärligt inte tror att något annat band bräcker. Några av de bästa låtarna och skivorna inom heavy metal tillhör Metallica. Ride The Lightning kan t.o.m. vara världens bästa skiva. Hyser dessutom en enorm beundran för James Hetfield och hela hans karaktär. De övriga medlemmarna duger med, men Hetfield står i en egen klass hos mig.
Pink Floyd:
Du kan egentligen kopiera beskrivningen av Rush och sätta på Floyd. Skillnaden är att Floyd inte gör konst av låtar, de gör konst av album. Ska man lyssna på Floyd ska man lyssna igenom hela album. The Dark Side Of The Moon, Animals, The Wall. Skivor som bokstavligen gör dig till en annan människa, skivor som gör att du ifrågasätter livet och verkligheten du lever i. Förmodligen det mest talangfulla och konstnärliga bandet genom tiderna och ren ära att ta del av.
Genesis:
De tredje progressiva titanerna har seglat in på listan på senare tid. Att lyssna på Genesis är som att möta det bästa av två världar. Dels har du sidan som får dig att ifrågasätta livet och världen, dels sidan där du möter högklassig pop-rock skräddarsydd för radio och konserter. Hos Genesis är steget mellan progressiv konst och radiovänlig rock inte särskilt stort. Oavsett vilket levererar dom på båda sidor. Den progressiva delen är bland det bästa som producerats inom musik över huvud taget, och den radiovänliga delen är bra mycket bättre än all annan pop-musik som någonsin funnits. Dessutom ett band som, i likhet med AC/DC, kunde ersätta sin sångare med något precis lika bra. Visst, de bästa och mest häpnadsväckande skapelserna gjordes med Peter Gabriel, men Phil Collins (som för övrigt är en av mina stora favoriter) axlade manteln enastående och gjorde så att bandet kunde fortsätta leverera och bli ännu större. Under Collins levererade de dessutom A Trick Of The Tail, en av de absolut bästa skivorna genom tiderna.
Queen:
Ett band som till skillnad mot Genesis inte kunde hantera övergången till radiovänlig poprock särskilt bra. Samtidigt är det inte det som gör Queen till ett av världens bästa band. Vill man hitta det Queen som är värt att lyssna på ska man gå bort från klassikerna och istället vända sig till 70-talets hårdare upplaga. Det är där Queen visar sin fulla kraft och sina fulla musikaliska kapaciteter. Musiken de gjorde på de 5 första skivorna (Queen 1 till A Day At The Races) är inte bara ljusår bättre än deras 80-talsmaterial utan också bland det bästa som skapats inom musik överhuvudtaget. Freddie Mercury var ett geni, och även om det var på 80-talet som han var den ultimata artisten/frontmannen, så var det på 70-talet som han visade upp vilket musikaliskt geni han faktiskt var. Nivån han höll på den tiden saknar motstycke i musikhistorien.
Bruce Springsteen:
Rockmusikens största poet. Han bräcker Dylan med hästlängder. Hans texter bär på ett djup, en relevans och en personlig touch som man sällan skådar inom modern populärkultur, vilket gör att även de enklaste texter han skriver framstår som rena konstverk. Den musikaliska biten går naturligtvis inte av för hackor. När jag hör låtar som Thunder Road, Racing In The Street, Independence Day och Jungleland är det inte ovanligt att det kommer en tår. Det är så pass starkt och berörande. Clarence Clemons var ett geni och förtjänar allt beröm han kan få. Det är oftast hans solon som får mig att böla. Mitt stora musikaliska mål i livet nu är att se Bruce live.
I mitt tycke världens bästa rockband. Bara tre medlemmar som var för sig är musikaliska genier och alla anses vara top 10 bäst någonsin på sina respektive instrument.
Neil Pert anses av många som bästa trummisen, om inte annat så är han top 3 i de flestas bok.
Samma sak med Geddy Lee, top 3. I mitt tycke är han bästa basisten.
Hårdare konkurrens med elgitarr men Alex Lifeson platsar utan tvekan på top 10.
Otroligt synkroniserat och melodiskt band. Djupa filosofiska texter om allt möjligt. De har allt från instrumentala / progressiva låtar, till mer lättsmälta rocklåtar som verkligen fastnar tack vare melodin och refrängerna, samt en del tyngre låtar med sinnessjuka riffs.
Tätt efter Rush så följer band som: Pink Floyd, Led Zeppelin, Queen, Lynyrd Skynyrd, Jimi Hendrix, The Rolling Stones, Black Sabbath, Judas Priest, Metallica, Iron Maiden, Guns N'Roses, Neil Young, Alice In Chains, Genesis, Yes, King Crimson, Porcupine Tree, Tool.. Listan kan göras betydligt längre.
EDIT: Läste nyss posten ovanför min, kan inte annat än att hålla med Maidenmartin! Rush skapar konst! Tycker synd om alla människor som inte upptäckt Rush eller inte har förmågan att njuta av deras konst!
__________________
Senast redigerad av Eruannon 2019-01-25 kl. 00:42.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Även Björn Olsson, Cornelis Vreeswijk och John Frusciante är lite märkliga val över världens bästa artister...
