2006-10-20, 16:05
#1
Tillfälle. Juni
Plats: Lägenhet med balkong
Drog: MDMA ca 1 gram
Personer: Jag, Bo, Evert, hr Obstinat (fingerade namn alltså)
Obstinat ringer och inviterar till grogg vid 6 en fredag. Möter två obekanta där, Bo och Evert. Det visar sig att Obstinat kommit över 1 gr Mdma som han vill dela med vänner. Sådana har han inte så många (1), så därför fann sig avlägsna bekantingarna Bo och Evert inbjudna.
18.05
Vi delar på en andel av MdMA:et, som vi sväljer invirat i en bit papper. Bo och Evert tar betydligt mindre.
18.40 Vi sitter ner och pratar, jag snacker med Bo, som är upprörd över förlusten av strandvillan, båten och till slut barnet, mest sårad är han över intrigerandet. Hon hade lyckats få honom att framstå som boven i dramat. Det var uppenbarligen osant. Bo verkade extremt snäll.
- Kvinnor är som spindlar säger jag
- Va?
- Man kan inte lita på dem.
Bo ser helt frågande ut, jag misstänker att MDMA:et börjat kicka in rejält. Jag känner mig varm och extremt behaglig till mods. Jag får en massa sjuka bilder, som flashar förbi i medvetandet.
Ser hans lilla barn som springer omkring och river sönder mdma-påsar och hans fru som en ulv i fårakläder. Ulv-ulf, "Hette hon Ulf frågar jag.
Sen ser jag han pippa ett får som visar sig vara en kvinna med en fårfäll. Kan inte avgöra vilket som är konstigast.
"Har du eld?" frågar Bo, då kommer det fram en Somalier (har ingen förklaring
) och frågar efter tändare! Han lämnar en drink i pant, men sen så försvinner både tändaren, drinken och somaliern.
- Du kan säkerligen jobba ihop förmögenheten igen och då kommer du garanterat att finna en ny kvinna som dela allt med dig.
- Iskall du låter, säger Bo
Jag ser hur små iskristaller komma ut ur andedräkten ungefär som vicks blå-reklamen.
- Jo, men de är uppfriskande
- ??
20.30 Bo försöker förmedla något men förstår inte att jag är rejält påverkad vid det här laget. Känslan av värme har blivit starkare, i magen eller i hela insidan av kroppen finns en massa skratt. Ungefär som små ägg som måste kläckas till flabb. Skratten kommer av alla bilderna jag skapar, men Bo ser så ledsen ut att jag inte vågar skratta. Dock hör jag Obstinat skratta mullrande i bakgrunden, tydligen har hans dos oxå kickat in.
20.40 Samtalet fortsätter, Bo verkar marginellt gladare. Kommer in på havet och båten. Märker att jag viljemässigt kan framkalla bilden av guppande vågor och stekande sol. På kroken nappar en krabba, det är spindelkvinnan!
- Fiska inte till havs, du kan få en ny spindel på kroken! Bo ser ut som ett ?.
- Ja, hon får dig på kroken och tar strandvillan, båten och tomten (uttalar av ngn anledning som jultomten).
Skrattet kokar i hela magen och tårarna börjar rinna ner för kinderna. Bo ser tårarna, men tolkar det som medkänsla.
20.50 Går på dass, kollar plytet. Tårögd med helt vansinniga ögon. Helt stenad inser jag. Gott
Försöker förklara läget för Bo:
- Vi har tagit MDMA, det är därför jag låter så konstigt.
- Har du MBD? Bo verkar glömt av att han tagit ngt i sitt elände.
- Ja, och AdHd och MDMA. Jag är ett s k bokstavsbarn.
Frammanade bilden hur man åt sådana där bokstavsformade kulörta frukostflingor som liten påg. Och blev bokstavsbarn!
Det är nu det sker, det totala sammanbrottet. Gapskrattets Hiroshima. Jag tjuter som en galning av skratt och från andra sidan rummet hör jag hr Obstinat svara med en egen skrattexplosion.
21.00 Bland det mest uppfriskande gabbflabb jag varit med om på år och dag. Det är visserligen bara jag och hr Obstinat som deltar fullt ut. Evert skrattar lite grand, medans Bo ser mest gråtfärdig ut. Detta får mig inte att skratta mindre, snarare tvärtom. Det är något genuint sjukt i blandningen av ledset, glatt och MDMA.
21.10 Jag och Obstinat kommer fram till beslutet att sätta i oss det sista. ”Lika bra”, säger jag. Bo och Evert har inte fått något ut av det, så de tackar nej. Vilket leder till att vi sätter i oss resten.
21.30 Nu känns det som effekten hela tiden förstärks mer och mer, verkar inte finnas någon ända på det. Extremt upphetsade diskussioner som verkar handla om något, men in själva verket bara slutar dumma ordvitsar och mer gabflabb.
22.00 Bo och Evert lämnar oss ensamma, jag ser att den ena skakar på huvudet som om han menade att nu orkar han inte mer galenskap. Vid det här laget har dos 2 börjat kicka in med mer värme kring kinderna. Ser badrumsspegeln att ögonen börjat se riktigt rejält kusliga ut. Munnen känns torr, men samtidigt är jag inte törstig. Försöker trycka ned en öl i alla fall. Magen och bröstkorgen värker, men det är av alla skrattanfallen. Jag kommer att känna av det nästan en vecka efteråt. Jisses, jag skrattar alldeles för lite nu för tiden.
22.30 Tiden har nu blivit väldigt ”hoppig”. Liksom omvänd, till exempel står jag helt plötsligt med ett stort glas whisky i handen, sen beslutar jag mig för att ta en whisky. Efteråt! Sedan växlar glaset mellan att vara fullt och halvtomt på ett mycket märkligt sätt. Jag lägger märke till att minutvisaren på vägguret hoppar fram och tillbaka. Orsak och verkan verkar blivit omkastat.
För att reda ut saken, beslutar jag att vi skall lämna lägenheten för ge oss i kast med yttervärlden. Jag förser mig i Obstinats garderob med lämplig utstyrsel.
23.15. Vi har bytt om och äntrar krogen, vakten ser de helt konstiga ögonen. Men tror nog han har sett fel. Väl inne beställer vi öl och försöker oss på lite mingel. Alla vi pratar med ryggar förskräckt tillbaka, ögonen har blivit helt sinnesvridna vid det här laget. Kollar på toan, ser ondskefull ut.
Vi lullar i alla fall omkring ett tag på stället. Jag har fått rejäla problem med styrningen och lyckas knuffa omkull en person fullständigt. Han reser sig upp och går mot mig för att skälla, men när han ser djävulsögonen drar han sig undan. Scary..
ca 00.30 Efter att på oklara grunder blivit nekade inträde på ett ställe, dyker vi upp på ett annat. Allt har ett tag kännts som den funktionen på gamla tv-spel, hyperspace, så att man dyker upp än där, än här. Har bara hr Obstinats ständiga kacklande att orientera mig med. Fast ibland känns det mer avlägset, för att sedan mullrande närma sig. Nu eller senare måste jag fattat beslutet att återvända till lägenheten. Fast i det här tillståndet kunde det lika gärna vara "gå ifrån".
01.20 På väg hemåt. Hur det gått till vet jag inte, men vi går i alla fall. Jag ser inte så mycket av omgivningen, det är mest mjuka mörka skuggor. Men jag hör hela tiden Obstinats dementa kacklande, betryggande ändå. Även om jag inte skrattar längre, småfnissar jag hela tiden.
01.25 Tar kvällen en gruvlig vändning. Kacklandet upphör plötsligt mitt i en meningslös mening. En chockartad tystnade uppstår. Jag letar desperat i bland skuggorna och finner Obstinat liggandes på marken. Han har svimmat mitt i en mening och fallit pladask (syrebrist?). Huvudet blåslaget och de dyra paltorna fördärvade. Jag misstänker så här i efterhand att vi kan ha fått för mycket av den där substansen i oss.
Dan därpå vaknar jag i lägenheten i ett bedrövligt tillstånd, mer död en levande. Jag blir serverad några öl med en stressolid. Återhämtar mig någorlunda. Obstinat är ovanligt tyst (!), tar cirkus en veckan innan han är sitt normala. Tveksam om jag provar det igen... Hittade aldrig tändaren "somaliern" tog, det var en fin en
Plats: Lägenhet med balkong
Drog: MDMA ca 1 gram
Personer: Jag, Bo, Evert, hr Obstinat (fingerade namn alltså)
Obstinat ringer och inviterar till grogg vid 6 en fredag. Möter två obekanta där, Bo och Evert. Det visar sig att Obstinat kommit över 1 gr Mdma som han vill dela med vänner. Sådana har han inte så många (1), så därför fann sig avlägsna bekantingarna Bo och Evert inbjudna.
18.05
Vi delar på en andel av MdMA:et, som vi sväljer invirat i en bit papper. Bo och Evert tar betydligt mindre.
18.40 Vi sitter ner och pratar, jag snacker med Bo, som är upprörd över förlusten av strandvillan, båten och till slut barnet, mest sårad är han över intrigerandet. Hon hade lyckats få honom att framstå som boven i dramat. Det var uppenbarligen osant. Bo verkade extremt snäll.
- Kvinnor är som spindlar säger jag
- Va?
- Man kan inte lita på dem.
Bo ser helt frågande ut, jag misstänker att MDMA:et börjat kicka in rejält. Jag känner mig varm och extremt behaglig till mods. Jag får en massa sjuka bilder, som flashar förbi i medvetandet.
Ser hans lilla barn som springer omkring och river sönder mdma-påsar och hans fru som en ulv i fårakläder. Ulv-ulf, "Hette hon Ulf frågar jag.
Sen ser jag han pippa ett får som visar sig vara en kvinna med en fårfäll. Kan inte avgöra vilket som är konstigast.
"Har du eld?" frågar Bo, då kommer det fram en Somalier (har ingen förklaring
) och frågar efter tändare! Han lämnar en drink i pant, men sen så försvinner både tändaren, drinken och somaliern.- Du kan säkerligen jobba ihop förmögenheten igen och då kommer du garanterat att finna en ny kvinna som dela allt med dig.
- Iskall du låter, säger Bo
Jag ser hur små iskristaller komma ut ur andedräkten ungefär som vicks blå-reklamen.
- Jo, men de är uppfriskande
- ??
20.30 Bo försöker förmedla något men förstår inte att jag är rejält påverkad vid det här laget. Känslan av värme har blivit starkare, i magen eller i hela insidan av kroppen finns en massa skratt. Ungefär som små ägg som måste kläckas till flabb. Skratten kommer av alla bilderna jag skapar, men Bo ser så ledsen ut att jag inte vågar skratta. Dock hör jag Obstinat skratta mullrande i bakgrunden, tydligen har hans dos oxå kickat in.
20.40 Samtalet fortsätter, Bo verkar marginellt gladare. Kommer in på havet och båten. Märker att jag viljemässigt kan framkalla bilden av guppande vågor och stekande sol. På kroken nappar en krabba, det är spindelkvinnan!
- Fiska inte till havs, du kan få en ny spindel på kroken! Bo ser ut som ett ?.
- Ja, hon får dig på kroken och tar strandvillan, båten och tomten (uttalar av ngn anledning som jultomten).
Skrattet kokar i hela magen och tårarna börjar rinna ner för kinderna. Bo ser tårarna, men tolkar det som medkänsla.
20.50 Går på dass, kollar plytet. Tårögd med helt vansinniga ögon. Helt stenad inser jag. Gott
Försöker förklara läget för Bo:
- Vi har tagit MDMA, det är därför jag låter så konstigt.
- Har du MBD? Bo verkar glömt av att han tagit ngt i sitt elände.
- Ja, och AdHd och MDMA. Jag är ett s k bokstavsbarn.
Frammanade bilden hur man åt sådana där bokstavsformade kulörta frukostflingor som liten påg. Och blev bokstavsbarn!
Det är nu det sker, det totala sammanbrottet. Gapskrattets Hiroshima. Jag tjuter som en galning av skratt och från andra sidan rummet hör jag hr Obstinat svara med en egen skrattexplosion.
21.00 Bland det mest uppfriskande gabbflabb jag varit med om på år och dag. Det är visserligen bara jag och hr Obstinat som deltar fullt ut. Evert skrattar lite grand, medans Bo ser mest gråtfärdig ut. Detta får mig inte att skratta mindre, snarare tvärtom. Det är något genuint sjukt i blandningen av ledset, glatt och MDMA.
21.10 Jag och Obstinat kommer fram till beslutet att sätta i oss det sista. ”Lika bra”, säger jag. Bo och Evert har inte fått något ut av det, så de tackar nej. Vilket leder till att vi sätter i oss resten.
21.30 Nu känns det som effekten hela tiden förstärks mer och mer, verkar inte finnas någon ända på det. Extremt upphetsade diskussioner som verkar handla om något, men in själva verket bara slutar dumma ordvitsar och mer gabflabb.
22.00 Bo och Evert lämnar oss ensamma, jag ser att den ena skakar på huvudet som om han menade att nu orkar han inte mer galenskap. Vid det här laget har dos 2 börjat kicka in med mer värme kring kinderna. Ser badrumsspegeln att ögonen börjat se riktigt rejält kusliga ut. Munnen känns torr, men samtidigt är jag inte törstig. Försöker trycka ned en öl i alla fall. Magen och bröstkorgen värker, men det är av alla skrattanfallen. Jag kommer att känna av det nästan en vecka efteråt. Jisses, jag skrattar alldeles för lite nu för tiden.
22.30 Tiden har nu blivit väldigt ”hoppig”. Liksom omvänd, till exempel står jag helt plötsligt med ett stort glas whisky i handen, sen beslutar jag mig för att ta en whisky. Efteråt! Sedan växlar glaset mellan att vara fullt och halvtomt på ett mycket märkligt sätt. Jag lägger märke till att minutvisaren på vägguret hoppar fram och tillbaka. Orsak och verkan verkar blivit omkastat.
För att reda ut saken, beslutar jag att vi skall lämna lägenheten för ge oss i kast med yttervärlden. Jag förser mig i Obstinats garderob med lämplig utstyrsel.
23.15. Vi har bytt om och äntrar krogen, vakten ser de helt konstiga ögonen. Men tror nog han har sett fel. Väl inne beställer vi öl och försöker oss på lite mingel. Alla vi pratar med ryggar förskräckt tillbaka, ögonen har blivit helt sinnesvridna vid det här laget. Kollar på toan, ser ondskefull ut.
Vi lullar i alla fall omkring ett tag på stället. Jag har fått rejäla problem med styrningen och lyckas knuffa omkull en person fullständigt. Han reser sig upp och går mot mig för att skälla, men när han ser djävulsögonen drar han sig undan. Scary..
ca 00.30 Efter att på oklara grunder blivit nekade inträde på ett ställe, dyker vi upp på ett annat. Allt har ett tag kännts som den funktionen på gamla tv-spel, hyperspace, så att man dyker upp än där, än här. Har bara hr Obstinats ständiga kacklande att orientera mig med. Fast ibland känns det mer avlägset, för att sedan mullrande närma sig. Nu eller senare måste jag fattat beslutet att återvända till lägenheten. Fast i det här tillståndet kunde det lika gärna vara "gå ifrån".
01.20 På väg hemåt. Hur det gått till vet jag inte, men vi går i alla fall. Jag ser inte så mycket av omgivningen, det är mest mjuka mörka skuggor. Men jag hör hela tiden Obstinats dementa kacklande, betryggande ändå. Även om jag inte skrattar längre, småfnissar jag hela tiden.
01.25 Tar kvällen en gruvlig vändning. Kacklandet upphör plötsligt mitt i en meningslös mening. En chockartad tystnade uppstår. Jag letar desperat i bland skuggorna och finner Obstinat liggandes på marken. Han har svimmat mitt i en mening och fallit pladask (syrebrist?). Huvudet blåslaget och de dyra paltorna fördärvade. Jag misstänker så här i efterhand att vi kan ha fått för mycket av den där substansen i oss.
Dan därpå vaknar jag i lägenheten i ett bedrövligt tillstånd, mer död en levande. Jag blir serverad några öl med en stressolid. Återhämtar mig någorlunda. Obstinat är ovanligt tyst (!), tar cirkus en veckan innan han är sitt normala. Tveksam om jag provar det igen... Hittade aldrig tändaren "somaliern" tog, det var en fin en
5/5
And you put it all in words!
