Omaka blandning av stilnivåer: Smutt eller vederstyggligt?

Den här tråden får gärna användas till en allmän diskussion om blandning av stilnivåer men för dagen har jag ett ganska specifikt huvudbry.

Orden nedan representerar vad jag förstår olika stilnivåer: den högra stavningen är litet formellare och den vänstra är lite vardagligare. Jag undrar dels om ni anser att man bör vara konsekvent i sitt val av stavning (att genomgående skriva "skall" exempelvis), dels om ni anser att stilvalet bör vara konsekvent (att genomgående använda den formella stavningen när två varianter finnes).

ska/skall
inte/ej
lite/litet
ner/ned
[...]

Det gäller akademiska texter.

Roade mig med att söka på de 8 orden i Nationalencyklopedin. Med NE som
modell bör du välja de "formella" varianterna i tre av de fyra fallen. Den
självklara negationen är inte – icke ej!

ska(212) /skall(5545)
inte(14612) /ej(1526)
lite(202) /litet(1067)
ner(938) /ned(2467)

Med reservation för den mänskliga faktorn i den sena timmen.

Det beror på vad man vill uppnå med sitt skrivande. Rent generellt kan man säga att man kan bryta mot vilka stilregler som helst, så länge man är medveten om det eller har ett syfte med det.

Generellt är det bäst att vara konsekvent. Men om man vill emfasera något så kan det vara befogat med ett stilbrott. Formella stavningar kan ju också ge just ett alldeles för formellt intryck.

När du skriver ett stycke text skapar du också en regel med varje nytt ord du använder. Om du börjar skriva en text med att stava "mig" som "mej", så kommer läsarna att acceptera det som en regel. Alltså vet dom att när du skriver så skriver du "mej" och inget annat, och tänker inte vidare på det, förutom att det färgar ditt språk och ger din text en individuell klang. Problemet är om du själv bryter din egen skapade regel mitt i texten utan anledning och skriver "mig" istället. Läsaren ser det som ett stilbrott, och dom förstår inte poängen, eftersom det "står ut" ur texten. Det är därför som konsekvensregeln tillämpas. Har du börjat skriva "mej" får du fortsätta att göra det, så länge du inte har en speciell anledning att bryta mot det. Konsekvensregeln gör att texter (och läsandet av texten) flyter bättre.

Alltså, var konsekvent, men bryt gärna mot reglerna om du har ett syfte med det.

Tack för råden.

Det exempel du nämnde, att stava "mig" som "mej", är ett av de få jag kan komma på där det, förhoppningsvis, är uppenbart för läsaren att det handlar om ett medvetet stilbrott, i de flesta andra fall tror jag dessvärre att det är svårt för denna att avgöra om det handlar om en stilistisk manöver eller om inkonsekvens.

Om jag ska precisera mitt problem så handlar det om att jag har en förkärlek för att använda de mer formella stavningarna endast när jag vill förstärka ett visst textavsnitts gravitas ("du skall icke stjäla" kontra "du ska inte stjäla", exempelvis), detta har (ömsint) kritiserats av personer som anser att jag bör hålla mig till att genomgående skriva "ska", "inte" o.s.v. Därför undrar jag om man, med tanke på att vissa personer verkar vara petnoga med att konsekvens till varje pris skall upprätthållas, istället bör avhålla sig från alla typer av stavningsvariationer i formell text.

Be dom fara åt helvete, är mitt förslag. Dom har ändå inte fattat vad skrivande går ut på.

Dom har fel, du har rätt, även om du inte vågar gå på din känsla. Tänk efter: Ifall du konsekvent skriver "ska" överallt, men det fattas lite extra tryck i en mening, ska du då undvika att trycka till med "skall" bara för att vara konsekvent? Nej, det är just i ett sådant ögonblick som det svider extra hårt med en mening som "Du skall icke behandla mig på detta sätt!" Om någon ifrågasätter, säg att det var ett medvetet val du gjorde, ett stilbrott för att förstärka det du hade att säga. Använd gärna ord som "emfas", det brukar få såna typer att bli väldigt spaka. Säg att du är ytterst medveten om hur du använder ditt språk, men att stridens hetta krävde detta blodsoffer.

Om man vill få en text att flyta, så ska man vara konsekvent. Men när berättandet kräver ett stilbrott, så använd det med den äran. Men gör du det, så gör det medvetet. Ifrågasätter någon, så får du fundera på om det fanns ett behov av stilbrottet, eller om dom hade fog för sin kritik. Tycker du att du har rätt, så stå upp för det.

Sant, men paragrafryttare kväses enklast med deras egna medel; den här tråden kommer att komma väl till pass nästa gång frågan kommer upp