Citat:
Ursprungligen postat av Noriega
... Eftersom språket finns i talarnas hjärnor så är strängt taget inget idag talat språk äldre än dess yngsta modersmålstalare.
Man har spetsat till den formuleringen såtillvida att det förutom talaren måste
finnas minst en lyssnare som förstår språket (modersmålet) ifråga för att ett
språk skall existera som språk.
Lite högtravande uttryckt är alltså språket en bro mellan talarens hjärna och
lyssnarens medvetande.
Språket har med stor sannolikhet utvecklats samtidigt som människan fick ett
rytmsinne. För att konservera kunskap är rytmik ett ovärderligt stöd. Hade jag
inte tillgripit rytmik så hade jag själv aldrig lärt mig varken planeterna eller de
tyska prepositionerna. TV-programmet
Fem myror ... gjorde lärare gröna av
avund, därför att det kunde spela på ord, rytmik och musik.
En tidig roll för språket var med stor säkerhet ryktesspridning, skvaller för att
tala klartext. Jag har flera gånger tänkt på hur lätt ett omdöme om en person
fastnar i medvetandet. Om jag hör någon nämna att en viss kändis är en
riktig suput, så kommer den föreställningen fram när ansiktet skymtar förbi
någon sekund på TV. Om jag sen hör att vederbörande blivit vit, så kommer
den statusförändringen fram nästa gång jag ser ansiktet.
Skälen för att odla skvaller var krasst biologiska och krasst sociala. Inom klanen
fanns det goda skäl att hålla reda på halvsyskon, för människans monogama
ambitioner har säkert varit begränsade »i alla tider«. Intriger och mobbning
är negativa termer för hur även det tidiga språket användes. Att slicka uppåt
och sparka neråt förkom ganska säkert sådär 100 000 år före Machiavelli.
De låga användningarna av språket har fått en skrämmande renässans idag
när opinionsproduktion är en jätteindustri.