2006-10-13, 04:51
#1
Substanser: Cipralex och DXM
Mängd: Totalt 500mg DXM
Årstid: Mitten av den ljuva sommaren
Det ironiska i det här är att jag hamnade i ett halvt psykosliknande tillstånd med, av och till, ganska kraftiga dissociativa symptom av min andra DXM-tripp, Var tvungen att äta Zyprexa i drygt ett halvår. Detta ackompanjerades av panikångest, generell ångestsyndrom, självklart med jobbiga existentiella tankeloopar och tankar på döden. Tvingades således även äta Cipralex. Ändå kunde jag inte låta bli att ta igen.
Jag och min rumskamrat sitter i soffan fullkomligt uttråkade. Supit och rökt hasch i en dryg vecka och allt är borta. Pengarna, Brajjet, Ölen, ja till och med maten är slut. Det blir nästan en nödvändighet att ge sig på påsen med de rosa djävulspillren igen och fastän jag känner en extrem, nästan demonisk, kraft från påsen som skriker ”TA MIG INTE!” så finns det ingen återvändo. Ideen är redan väckt och kommer inte att försvinna föränn jag genomfört den.
Vi krossar 500mg var och sveper i oss. Som vanligt infinner sig denna extremt vidriga och extremt beska smak i munnen och framkallar minnesbilder från snedtrippen och jag är riktigt nojjig för vad som ska hända.
Efter några minuter infinnner sig dock ett slags lugn, en ”nu har jag gett mig in i det här, så då vore det väl själva fan att sitta här och må dåligt”-känsla. Jag slappnar av och 25 minuter efter intaget kommer de första effekterna. En varm känsla i hela kroppen och känsla av lätthet. Nu är jag fullkomligt lugn och lutar mig tillbaka i soffan.
10 minuter måste ha gått då min kompis som äter cipramil, säger nåt i stil med ”vaffan är det inte livsfarligt att blanda det här med SSRI-preparat!!!”
Plötsligt känner jag mig inte så jävla rolig längre. Reser mig upp och börjar famla på bordet efter mobilen. Samtidigt börjar de psykadeliska effekterna slå på ordentligt. Jag tittar mot min vän som ser minst sagt orolig ut. Hans ögon är fyllda av fasa och ansiktet börjar morpha till olika grimaser. Jag får tag i mobilen och ringer 118118, kopplas till apoteket och i mitt virriga tillstånd(det börjar kännas som feberyra och är totalt olik mina andra DXM-upplevelser) blir det jobbigt med alla val. Jag börjar tänka på Andningsförlamning, överhettning och ond bråd död.
När jag blir tvungen att slå numret igen, säkert för tredje gången, märker jag att robowalken har satt igång. Fingrarna fumlar och jag ger upp. Lyckas sluddra ur mig ett ”k…kk..andu rringa rom” och sätter mig ner på soffan för att lugna mig en smula. Det börjar snurra och blir mörkt i periferin. Mörkret sprider sig och blir till nåt slags tunnelseende när jag fokuserar blicken. Det känns som om jag sitter i en farkost och g-krafterna pressar min kropp neråt. Jag känner mig varmare och varmare.
Plötsligt får min vän en ide som gör mig lugn. Han säger att ifall någon av oss svimmar så är det bara för den andra att springa ut i trapphuset och skrika så blir vi räddade.
Plötsligt känns allt hur bra som helst istället och nojjan försvinner helt och hållet. Det känns mycket trevligt och de visuella effekterna är kraftiga men inte alls grå/blåaktiga och statiskt/robotiskt kalla som under min snedripp. Dessutom är hyfsat mycket av min rörelseförmåga intakt och jag känner mig inte nämnvärt hjälplös.
Jag går och tar en dusch för att tänka på något annat och plötsligt faller DXM:ets effekter mycket snabbt. Efter ytterligare 2-2,5 timmar är jag nästan helt normal och går och lägger mig.
Utvärdering: Det var mysiga effekter förutom att jag blev rejält febrig, detsamma gällde min kompis. Väldigt olik mina andra upplevelser på DXM, både på gott och ont. Vet inte om det berodde på Cipralexen eller settingen eller nåt annat men den var verkligen annorlunda, mer levande. Kan även berott på att jag var på en lägre platå, men den var mer visuell än en platå 2 tripp.
Sedan dess har jag tagit DXM två tre gånger utan cipralex. Inga höga doser men något säger mig att mixen ändrade effekterna av DXM ganska mkt.
Och jag vet fortfarande inte om det verkligen är speciellt farligt att ta DXM ihop med SSRI, nån som vet?
Mängd: Totalt 500mg DXM
Årstid: Mitten av den ljuva sommaren
Det ironiska i det här är att jag hamnade i ett halvt psykosliknande tillstånd med, av och till, ganska kraftiga dissociativa symptom av min andra DXM-tripp, Var tvungen att äta Zyprexa i drygt ett halvår. Detta ackompanjerades av panikångest, generell ångestsyndrom, självklart med jobbiga existentiella tankeloopar och tankar på döden. Tvingades således även äta Cipralex. Ändå kunde jag inte låta bli att ta igen.
Jag och min rumskamrat sitter i soffan fullkomligt uttråkade. Supit och rökt hasch i en dryg vecka och allt är borta. Pengarna, Brajjet, Ölen, ja till och med maten är slut. Det blir nästan en nödvändighet att ge sig på påsen med de rosa djävulspillren igen och fastän jag känner en extrem, nästan demonisk, kraft från påsen som skriker ”TA MIG INTE!” så finns det ingen återvändo. Ideen är redan väckt och kommer inte att försvinna föränn jag genomfört den.
Vi krossar 500mg var och sveper i oss. Som vanligt infinner sig denna extremt vidriga och extremt beska smak i munnen och framkallar minnesbilder från snedtrippen och jag är riktigt nojjig för vad som ska hända.
Efter några minuter infinnner sig dock ett slags lugn, en ”nu har jag gett mig in i det här, så då vore det väl själva fan att sitta här och må dåligt”-känsla. Jag slappnar av och 25 minuter efter intaget kommer de första effekterna. En varm känsla i hela kroppen och känsla av lätthet. Nu är jag fullkomligt lugn och lutar mig tillbaka i soffan.
10 minuter måste ha gått då min kompis som äter cipramil, säger nåt i stil med ”vaffan är det inte livsfarligt att blanda det här med SSRI-preparat!!!”
Plötsligt känner jag mig inte så jävla rolig längre. Reser mig upp och börjar famla på bordet efter mobilen. Samtidigt börjar de psykadeliska effekterna slå på ordentligt. Jag tittar mot min vän som ser minst sagt orolig ut. Hans ögon är fyllda av fasa och ansiktet börjar morpha till olika grimaser. Jag får tag i mobilen och ringer 118118, kopplas till apoteket och i mitt virriga tillstånd(det börjar kännas som feberyra och är totalt olik mina andra DXM-upplevelser) blir det jobbigt med alla val. Jag börjar tänka på Andningsförlamning, överhettning och ond bråd död.
När jag blir tvungen att slå numret igen, säkert för tredje gången, märker jag att robowalken har satt igång. Fingrarna fumlar och jag ger upp. Lyckas sluddra ur mig ett ”k…kk..andu rringa rom” och sätter mig ner på soffan för att lugna mig en smula. Det börjar snurra och blir mörkt i periferin. Mörkret sprider sig och blir till nåt slags tunnelseende när jag fokuserar blicken. Det känns som om jag sitter i en farkost och g-krafterna pressar min kropp neråt. Jag känner mig varmare och varmare.
Plötsligt får min vän en ide som gör mig lugn. Han säger att ifall någon av oss svimmar så är det bara för den andra att springa ut i trapphuset och skrika så blir vi räddade.
Plötsligt känns allt hur bra som helst istället och nojjan försvinner helt och hållet. Det känns mycket trevligt och de visuella effekterna är kraftiga men inte alls grå/blåaktiga och statiskt/robotiskt kalla som under min snedripp. Dessutom är hyfsat mycket av min rörelseförmåga intakt och jag känner mig inte nämnvärt hjälplös.
Jag går och tar en dusch för att tänka på något annat och plötsligt faller DXM:ets effekter mycket snabbt. Efter ytterligare 2-2,5 timmar är jag nästan helt normal och går och lägger mig.
Utvärdering: Det var mysiga effekter förutom att jag blev rejält febrig, detsamma gällde min kompis. Väldigt olik mina andra upplevelser på DXM, både på gott och ont. Vet inte om det berodde på Cipralexen eller settingen eller nåt annat men den var verkligen annorlunda, mer levande. Kan även berott på att jag var på en lägre platå, men den var mer visuell än en platå 2 tripp.
Sedan dess har jag tagit DXM två tre gånger utan cipralex. Inga höga doser men något säger mig att mixen ändrade effekterna av DXM ganska mkt.
Och jag vet fortfarande inte om det verkligen är speciellt farligt att ta DXM ihop med SSRI, nån som vet?
