Citat:
Ursprungligen postat av mjohansson
Hoppas verkligen att detta inte skrämmer dig, flashbacks bästa tripprapportör, till att lägga ner psykonautandet!
Nyfiken; du säger att man skall intala sig själv att det är som vanligt imorgon, men du säger även att du känner dig skum dagen efter.. hur går det ihop?
Well, jo visst känner man sig lite off. Men det är väl ungefär som en sorts baksmälla. Det jag menar är att man inte är så grymt förvirrad och borta dagen efter. Man känner sig inte galen eller sådär. Idag har jag känt mig mestadels deprimerad, lite skakad osv. Dock har även lite "flummiga" känslor hängt med men de trappas av. Alltid när jag har tagit psykedelia har jag haft någon sorts efterhängen känsla som försvinner med tiden (ett par dagar till någon vecka). Ibland är den positiv, som de senaste två gångerna (borträknad denna) medans den ibland lämnar små skitiga diken i humöret.
Tja, jag kommer
nog antagligen att trippa igen. Jag har varit med om värre snetrippar men det fick som följd att jag höll upp en längre tid. Jag har lärt mig att inte boosta trippen - varför det blev så skevt har jag ingen aning om. Men jag lär ju iallafall inte ta något mer detta år.
Följde med polarna till krogen men drack inget. Man kan likna det hela som en sorts bakfylleångest. Det känns som om något är fel, något är lite snett, men det går över med lite vila och lugn & ro. Självfallet kan jag ju inte säga om detta kommer gå över eller inte, men med tanke på tidigare erfarenheter så är jag ganska säker på att det kommer göra det
Jag vet inte om du har trippat själv eller hur mycket. Om du har gjort det så vet du nog hur det känns när man verkligen glider ifrån sitt sinne, och man börjar tro att man har blivit permament galen. När trippen börjar avta så glider man tillbaka till sitt gamla jag, med nya intryck som man måste smälta och försöka förstå. Många rapporter jag har läst har gått något i stil med "Jag fuckade upp hela min existens, min skalle ruttnade och jag trodde jag blev galen och skulle fastna i mitt tillstånd. Några timmar senare blev jag mig själv igen och jag är så glad ect ect ect".
Det hela har absolut lämnat ett intryck hos mig. Det jobbiga är att man måste uppleva det när man snear (om man inte har benzos lr dyl) även om man vet att det kommer att gå över. Man kan inte fly ifrån det riktigt. Jag hade tur att min huskur med citronextrakt fungerade (gud vet varför eller hur). Snetrippar är bara lidande. Ibland lär man sig något ur dem. Oftast att man skall ta det lite lugnare
EDIT: Jag tror jag har lättare att snea på svamp igen eftersom jag antagligen alltid kommer att vara lite nojjig när jag tar den. Provar jag igen så kommer jag börja väldigt försiktigt och sakta bygga mig uppåt. Extra störande är det när min våg inte är så exakt.