chemeleon goes snetripp (svamp)

Substans: Psilocybe Cubensis, Ecuadorian strain
Dos: Cirka 20 gram färska svampar som torkats delvis.
Ålder: 22
Kön: Man
Vikt: 90+ kg
Tid: Ca. 9 timmar
Tidigare erfarenheter av svamp:

• Ananasinvasionen och själgården (Svamp)
• Mysteriet vid Den blå lagunen (Svamp)

Det hela börjar med att jag får för mig att ta en dos svamp runt klockan 9. Jag klipper upp omkring 4/5 av materialet (2-3 gram torkat(?)) jag har, och lägger det i en tésil som jag sedan placerar i en kopp med hett vatten. Resten lägger jag tillbaka. Eftersom jag har en strulig våg så vet jag inte egentligen exakt hur mycket svamp jag har och jag tänkte att det var bäst att köra försiktigt. Jag rör runt silen med svamp i och vattnet färgas mörkblått. Det blir nästan svart, och jag har tidigre inte varit med om detta och funderade på om jag hade fått en riktig häxbrygd med ap-potenta svampar. Jag skrattade lite för mig själv när jag kom på att jag hade gjort en mana potion.

Jag dricker upp hälften och blir knasig i magen, nervös och rastlös. Det är väl ungefär som vanligt men jag nojar upp mig ändå. Jag går till chatten på shroomery för att få någon att prata med, och svampen börjar kicka in lätt. Nojan försvinner och det känns skönt och relaxat. De uppmanar mig att ta resten av téet vilket jag gör efter ca 40 minuter efter första skvätten. Magen går upp i varv och gör uppror igen, men det försvinner efter 10 minuter. Glad, glad, glad. Jag är glad, glad, glad. Jag spenderar kvällen med att lyssna på musik och skriva flummiga kommentarer på irc-kanalen. Sen kontaktar en kär vän mig och vill att jag skall följa med honom till Q8. Först funderar jag på om det verkligen är en bra idé när jag är svampad, men eftersom jag antagligen redan har kört igenom peaken så borde det inte vara några problem. Jag tackar ja, och vi går ner till Q8 som ligger nära där vi bor.

Det var inga problem att föra mig bland folk eftersom téet knappt svampade ner mig. Jag hade minimalt med hallunicationer och jag antar att jag inte skulle ha slängt svampgeggat utan käkat upp det tillsammans med téet. Äsch, tänker jag för mig själv. Jag följer med min vän på en promenad i skogen, och sen går vi till hans lya där jag äter en bit mat. Senare återvänder jag hem och ungefär T +4:00 får jag för mig att redosa, eftersom jag ville se några syner också. Jag tar resten av svampen (1/5 av ca 2-3 gram) och hoppas på att något skall hända. Efter 25 minuter börjar jag känna mig riktigt knasig och ängslig, men jag intalar mig själv att det bara är comeup. Plötsligt inser jag att jag skulle lagt mig och sova istället, det här är hemskt! Tankar rasar igenom min skalle, och ingenting känns bekvämt. Det känns som om benen vill vika sig och jag mår illa.

Snetripp

Härdanefter när jag skriver om trippen så menar jag trippen jag fick av de extra svamparna jag åt.

Jag försöker spy upp de sista svamparna men förgäves. Upp kommer bara lite mat, och jag inser att jag måste rida ut det här. Okej, säger jag till mig själv och försöker lugna ner mig. Jag lägger mig i soffan men ruset blir för intensivt. Jag kan inte ligga still utan måste upp och röra på mig. Dessutom känns det som jag inte kan andas och att min hals håller på och torkar ut. Jag tittar på klockan. Det var bara 45 minuter sen jag tog svampen. Skit! Illamåendet pulserar i kroppen och jag har en skum känsel. Allt jag nuddar vid känns underligt, men inte på något spännande eller intressant sätt. På ett riktigt helvetiskt sätt. Trots allt detta så klarar jag att tänka kallt och jag är fullt medveten om att det är svampen och att det kommer att gå över. Jag var bara så arg över att jag tog mer svamp när jag kunde ligga och sova. Det väntade 4-5 timmar svampande till innan jag skulle bli så pass normal att jag skulle kunna sova, tänkte jag och suckade.

Jag försökte desperat hitta sätt att "hoppa tillbaka" in i trippen igen. Att försöka njuta av den, eller att åtminstonde flyta medströms med den. Jag började analysera min situation. Jag dricker mycket vatten, jag mår illa och jag är trött, svettas och fryser. Då fick jag för mig den eminenta idén att flytta upp på ovanvåningen och lägga mig i min säng. Ja, det var lite bättre, men det var något som saknades. Vatten! Ja, vatten, och sen vill jag inte svetta ner hela min säng. Handduk! Jaa! En handduk måste jag ha, och något att spy i om jag behöver. En skål! Jaa, en skål till vår expedition, och pappas gamla tofflor jag fick i present för några år sen! Jag slängde handduken över axlarna, fyllde en tillbringare och ett glas med vatten, klev in i mina tofflor och baxade mig upp på övervåningen. Jag har ett sovloft med mycket brant trappa så det hela var lite svårt och skrämmande. Jag hitta något som fungerade som en hink där uppe och jag satte på TV'n och kröp ner i sängen. Nu jävlar skall vi rida monstertripp.

[forts. nästan inlägg]

Men det fungerade inte. Jag kunde inte lägga mig. Jag kunde inte titta rakt fram. Jag kunde inte följa med i programmet. Jag krävde hela tiden rörelse, annars mådde jag illa. Ögonen kunde inte fixera på någon punkt särskilt länge och om jag blundade fick jag massiva hallunicationer som var skrämmande. Jag spenderade inte mycket tid med stängda ögon, så jag har inte så mycket att skriva om det. Jag blir riktigt tok-nojig och undrar om jag peakar än (jag brukar peaka 1½ timme efter intag) så jag går ner för att titta på klockan. Det hade bara gått 5 minuter sen sist jag tittade på den, vilket innebar att jag hade 40 minuter kvar till peaken, och sen ca 1 timme till innan den börjar lägga sig. Allt känns hopplöst. Jag skulle bli galen. Galen över att jag hade blivit berövad min sömn, mitt lugn och ro, och att jag inte kunde tänka riktigt som jag ville. Jag går ner igen, med handduken över axlarna och kommer ihåg att de skrevs något i liftarens guide till galaxen om att det viktigaste man kunde ha med sig var en handduk, så jag var cool. Jag tittade försiktigt nerför trappan innan jag sätter foten på golvet. Jag måste se rätt underlig ut där, och jag kände mig lite som ett djungeldjur i tofflor.

Övervåningen var min trädkoja och nedervåningen var ett träsk med en massa farligt i. Speciellt disk. Jag vågade ändå knalla runt där och gick fram och tillbaka väldigt länge. Vid ett tillfälle var allting så kaotiskt att jag nästan funderade på var jag var. Jag hittade en spegel och tittade in i den. Jag såg mig själv, och jag log. Det var konstigt, jag mår ju skit? Jag stod kvar ett tag, och sedan blundade. Genast såg jag mig själv framför mig, ungefär i skepnaden av en 'ent' (skogsvarelse som bl.a. kan ses i Sagan om ringen, någon av filmerna). Min mustasch växte ner mot höger och den var av mossa. Jag såg skräcklik ut och maskar kröp ut under ögonen och genom näsan. Usch, tänkte jag för mig själv. Jag är inte ens tillåten att blunda längre. Jag tittade på klockan återigen och märkte att jag precis knallat in i peaken. Helt plötsligt började jag känna mig lugn, lätt och viktlös. Det var som jag stod i stormens öga. Bra, tänkte jag, eftersom jag nu antagligen skulle kunna passa på och lägga mig till ro. Men icke. Så fort jag klättrade upp igen så satte allting igång, och jag var nästan på gränsen att bryta ut i gråt. Jag ville så gärna sova, koppla av ect, men svampen våldtog min hjärna. Jag såg färgglada fraktarler med tusentals ögon som tittade på mig, och på något sätt så försökte jag kommunicera med dem och be dem sluta. Jag fick en känsla av sympati men inte mycket mer än så.

Två timmar in i trippen så börjar jag bli riktigt grinig och vill verkligen avbryta. Jag minns att det stod på elefantens hemsida att man kunde ta C-vitamin, eller citron/apelsin juice. Jag kollade upp detta, men det var väldigt svårt att använda datorn. Jodå, citron eller något kunde man ta. Jag hade en flaska med koncentrerat citronextrakt (realemon) och klunkade i mig en halv munfull. Surt! Jag sköljde ner det med vatten och konstigt nog - trippen trappade ner ett steg! Jag blev överlycklig! Jag tog lite till och började nervöst gå omkring och fundera på om det var en placeboeffekt eller inte. Jag beslöt mig för att det var visast att inte tänka mer på det och tog en till klunk. Sakta men säkert började trippen dala neråt och jag kunde njuta av en och en annan vision utan att få panik, men mest av allt ville jag bara sova. Jag bestämmer mig för att göra något för att fördriva tiden, så jag börjar städa min lägenhet. Det kändes rensande och nyttigt. Hursomhelst, det är fortfarande ganska snurrigt och efter 3½ timme efter intag skriver jag i en logg att jag mår bra. Jag beskrev det hela som "hjärnbränna", men att jag mådde bra. Det kändes som det brann i mitt huvud. Jag lagar lite nudlar och kollar på simpsons. Jag kan nu ligga lungt i soffan och titta på programmet. Jag märkte att det var alldeles lagom att titta på avsnitt av simpsons. 3 avsnitt var en timme. Jag tittade på ett gäng.

Fem timmar och femton minuter efter intag så beslutar jag mig för att lägga mig. Klockan är 6 på morgonen och jag har trippat i ungefär 9 timmar totalt. Jag är riktigt sönderknullad i huvudet känner jag och sömnen är välkommen. Jag tittar lite på TV innan jag somnar för jag började må lite illa efter att jag klättrade i trappan. Idag känner jag mig lite knasig, men inte så farligt. Jag hade klara drömmar i natt. Det är mulet ute, kallt inne och hösten gör sig bekant. Det känns lite deprimerande men bara jag börjar äta lite, och börjar pyssla med alldagliga saker så kommer jag nog bli återställd igen. Jag har lärt mig att psykedelia kan vara riktigt ruggigt, oavsett vad det är för substans. Jag har trippat på lite allt möjligt, och svampen trodde jag verkligen var det schystaste altertivet. Jag förstår verligen inte hur uberflippad jag blev på totalt omkr. 2-3 gram svamp. Kanske var den snuskigt potent. Kanske var det andra faktorer. Jag vet iallafall att om jag skall trippa på svamp igen så skall jag inte ta mer svamp under trippen. Det var inte det hemskaste jag har varit med om dock, bara otroligt ovälkommet. HBW har fortfarande priset som den värsta sneis jag varit på.

Realemon fungerade verkligen på mig. Den tog ner trippen till 3/5 av vad den var innan. Placebo eller inte, det fungerade. Ta det lungt med trippandet, och kom ihåg att bara rida ut snetrippen, även om du tror att du håller på att bli galen. Nästa dag är det lungt igen. Nä, usch. Nu vill jag äta något gott och duscha mig ren. Jag ångrar att jag tog mer svamp, och jag önskar jag aldrig hade haft upplevelsen överhuvudtaget. Dock var den första, svaga trippen skön. Om någon vill veta något mer så får ni fråga. Jag orkar inte skriva mer nu.

Bra skrivet.

Satan va jobbit på så lite svamp. Hoppas att du har lärt dig något, annars var det totalt meningslöst antar jag.

Bra skrivet..

Ska komma ihåg att inskaffa realmon till helgen!

Låter ju onekligen ganska jobbigt det där..
Tur att du iallafall hade lite erfarenhet och kunskap om hur snetrippar fungerar, annars hade det nog varit ännu värre!
Tror simpsons alltid är en bra comedown-kompanjon, det är ett så snällt, harmlöst och lättittat program

Förresten, tror du att du hade sneat på samma sätt om du haft sällskap av någon som också intog en andra dos?
Ofta kan det ju vara en känsla av ensamhet i trippen som skapar obehag..

Good luck med nästa tripp!

EDIT: Bra rapport btw!

Jag fick lite budskap som jag kunde associera till mitt liv. T.ex. att fixa iordning min lägenhet, ta skolan på större allvar och försöka reda upp alla problem, hur svåra och svarta de än kan vara. Det är jobbigt, men det måste göras. Kommer inte ihåg hur jag kom fram till det, men efter maten och ett möte som jag har så skall jag ta itu med något av det. Det känns uppfriskande.

Ja, det låter bra. Kanske någon benzo eller annat lugnande? Tyvärr har inte jag något sånt. Det viktigaste är att försöka behålla lugnet, men ändå att kunna släppa loss lite tankar om så behövs. Det går ju som sagt över.
Jo, annars skulle jag nog blitt livrädd och ringt akuten

Simpsons fungerade alldeles utmärkt och det var riktigt roligt. Skämten var mycket roligare på något sätt.

Jag tror jag hade sneat på ungefär samma sätt, eftersom känslan verkligen kom och tog mig med storm. Om jag hade haft någon med mig så skulle det isf varit en erfaren sitter, inte en av mina "vanliga vänner" eftersom de antaligen inte skulle ge mig tillräckligt med utrymme att få vara som jag är om jag sneat. Men ensamhetskänsan var markant där, men det var inte därför jag sneade.

Tack, jag tror det dröjer ett tag innan jag försöker mig på det här igen. Under trippen sa jag åt mig själv att jag aldrig mer skulle prova, men jag ändrade mitt utlåtande när jag började komma ner. Aldrig mer redosa.

Det var en sjuhelsikes resa. Ibland var den rolig, ibland var den helvetisk. Totalt sett så var den hemsk.

Väldigt bra skrivet. Känner igen mig en del från när jag åt svamp. Jag tog också lite mera efter ett tag och det var nog det som gjorde att jag sneade. Sneade dock inte i närheten så mkt som du gjorde, men nog mkt för att kunna säga att det var väldigt jobbigt.

Man ska aldrig boosta!

Känner igen mig mycket. Det där med att man inte orkar sitta still t.ex. Det kanske är samma grej som att rejält psykiskt sjuka människor ibland sitter och gungar? Som nån annan sa så tror även jag att känslan av ensamhet kan bli väldigt jobbig på svamp. Det är naturligtvis individuellt, men jag trippar aldrig mer ensam. Har väldigt lätt att snea då tror jag. Jag tror att du ska vara glad över att du sneade på vad jag uppfattade som en liten boost. Annars skulle du nog inte kunna gå runt så mycket.

Tack för en fin rapport!

Bra, välskriven och lärorik rapport! Man känner igen sig en hel del i det totala förvirringstillstånd man kan hamna i under en tripp, även om jag aldrig sneat ur såpass allvarligt som du gjorde, men det låter som att du kom till insikt med vissa saker, så en helt negativ upplevelse var det väl kanske inte? Hur som helst får du en femma för den här rapporten, det är den värd

Ja, det var en mycket liten boost. Fattar inte hur sjutton det kunde bli som det blev. Kändes som myyyycket mer.

Jo, kanske är det därför de gungar. Makes sense. Mår fortfarande lite omtumlat men det ger sig väl om någon dag.

Hoppas verkligen att detta inte skrämmer dig, flashbacks bästa tripprapportör, till att lägga ner psykonautandet!

Nyfiken; du säger att man skall intala sig själv att det är som vanligt imorgon, men du säger även att du känner dig skum dagen efter.. hur går det ihop?