silent hill gjorde intryck

Jag har spelat silent hill 1 2 och 3 (fyran pallade jag inte för att kontrollerna var så störda) och dessa spel har gjort ett djupt intryck på mig av någon anledning.
Det var framförallt tvåan som gjorde ett intryck för det spelade jag först och det gillade jag bäst. 5 år har gått nu och det dyker fortfarande upp i huvvet då och då. Först trodde jag att det bara var för att dom var läskiga och "coola" men nu har jag börjat undra om det inte är mer än så. Jag har börjat läsa lite om existensialism och det fick mig plötsligt att fundera på om det inte handlade om andra grejjer än "skräck" aspekten. Det känns som om det finns mycket symbolik i dom där spelen kring sorg och döden som berörde mig på ett personligt plan. Någon annan som känner något liknande?

p.s. filmen var inte så bra

Filmen var inte bra, nej.

Jag håller med dig: det är något speciellt med spelen. Berätta gärna mer om vad du tror om det? Det är ett intressant ämne. Jag tror att det är mardrömsaspekten, ensamheten, paniken som gör upplevelsen speciell.

Nu har jag spelat 2an igen (tyckte faktiskt det var ännu bättre den här gången). *VARNING SPOILER FÖLJER NEDAN*

Nu förstod jag precis vad spelet handlar om och varför det berör en. Det har egentligen ingenting med skräck att göra. Jag är lite förvånad att jag inte fattade det första gången, för nu verkade allt så glasklart även om det ska erkännas att jag har fått mycket förklarat för mig genom wikipedia bland annat.

Spelet handlar framförallt om två saker kan man säga: 1. Skuldkänslor 2. Sorg

(eventuellt kan man lägga till 3. Ensamhet)

James fru Mary dog pga att James mördade henne. Hon led av en hemsk obotlig sjukdom som förstörde hennes utseende och plågade henne svårt. Det ledde till att deras förhållande blev väldigt spänt och James började tvivla på sina känslor för henne.

Det finns massor av dold symbolik i spelet som är rätt häftigt. Notera att alla de 3 vanligaste fienderna i spelet har kvinnliga former. Sjuksköterskorna t.ex har sexiga kroppar trots att de är vidriga i övrigt. Det ska tydligen symbolisera James fantasier om sjuksköterskorna på sjukhuset där han besökte sin sjuka fru varje dag. Pyramidhead symboliserar James's egna destruktiva, djuriska sida. Notera att vid två olika tillfällen i spelet när man stöter på pyramidhead så har han sex med kvinnliga monster. Vid flera olika tillfällen stoppar man in sin hand i olika hål :P Jag tror att man hoppar ner i minst 6 olika hål under spelets gång också.

Silent Hill är ett slags "helvete på jorden" som fångar människor med tunga psykiska bördor i en evig mardröm. Mardrömmen utformas efter individen, men ibland flyter den ihop med andra personers mardrömmar. Under spelets gång korsar James vägar med Eddie och Angela som också är mördare. (han möter även Maria och Laura, men dom är i en egen kategori)

Spelet lånade mycket inspiration från filmen Jacobs Ladder, och det märker man om man har sett den. Det finns tydliga religiösa övertoner i både filmen och spelet, även om de inte är lika tydliga i spelet. Det rör sig mycket om skuld eller oskuld, dom eller frikännande.

Jag måste säga att det är nog det spel som har berört mig mest av alla och rekommenderar det varmt.

Vad säger ni, spelen sög ju balle men filmen, ja vad ska man säg, bästa spelfilmen som gjorts? Tyckte SH filmen var jävligt bra faktiskt, framförallt slutet. (:

Låt mig gissa: du fascineras av blod och våld, men när det kommer till en välgjord story med subtila psykologiska element så är du helt clueless?

Coffe_K4n0n: Nja om du kommer ihåg så tycker jag Project Zero är det bästa skräckspelet genom tiderna och det har inget blod.

Men intrycken som TS pratar om att Silent Hill gjorde handlade ju inte bara som just skräck utan andra emotionella intryck. Visst om man inte gillar en viss typ av spel så kan jag förstå, men hur kan man missa den extremt välutvecklade storyn till Silent Hill 2?

Kan ladda upp en sjukt bra artikel om bakrunden till Silent hill osv, med bilder och shit från nån speltidning (pdf fil) en svensk, riktigt nice..

Men mycket av det du säger kan märkas i 1an, då dom bokstavligen la ner sin själ i det, som det står i den där artikeln (?) så var det en kille som bokstavligt talat bodde i kontoret, då ingen trodde att dom skulle lyckas, innan akira yamaoka slog igenom osv.

Sen ÄR det otroligt mycket symbolik i spelen, ettan berörde mig något extremt, tvåan likaså men ettan var verkligen speciellt, för sin tid också, kändes som när jag för första gången satte silent hill i mitt playstation ett, så visste jag att detta skulle bli något stort, var liten då och vågade bara spela när det var ljust ute, mindfucken i dom spelen är inte att leka med. Och nu för tiden spelar man det i totalt knäpptyst mörker mitt i natten, och nej det är inte lättare idag

Finns väldigt mycket man kan gräva ner sig i silent hill serien, etc i 3an tror jag det var, så finns det en jävla massa monster som snurrar på sånnadär runda saker, som vattenkranar fast stora, som brukar finnas på kassaskåp om ni fattar vad jag menar, som cylindrar, tydligen står detta för att monsterna öppna portar till andra dimensioner..

Även att det är så mycket toaletter med i Silent Hill har att göra med att i japan och asiatisk kultur allmänt tror jag så är det väldigt mycket spökhistorier och massa grejjer kring just toaletter, detta är alltså saker från skaparnas mun som jag läst och sett i dokumentärer, finns en bra making of till silent hill 3 där dom snackar om mycket sånt..

Folket som ligger bakom spelet är onekligen skumma.

Har själv spelat igenom alla spel utom ettan, så anser mig vara ett fan, och jag måste säg att jag faktiskt gillade filmen skarpt! Visst, det är ju tydligt att de som gjort filmen inte är helt rätt ute alltid, som att Pyramidhead är med osv.

För övrigt så brände jag igenom Homecoming nu under julen, någon annan som lirat det? Vad tyckte du/ni i så fall?

Jag köpte det för ett tag sen, har lirat det till och från, har nog inte spelat mer än kanske 4 timmar totalt men hittills verkar det helt okey. Tycker tyvärr inte att det är i klass med dom tidigare Silent Hill-spelen men det är klart spelvärt. En del sjyssta scener som lyckats skrämma mig efter man har byggt upp lite stämning

Usch vad ni får mig att vilja lira igenom SH2 igen, gjorde det senast när spelet var nytt. (Det är ett tag sen alltså)

Jag har även haft sjuklig lust att lira SH1 men sist (ett par år sen) jag började det så dog jag på första fienden som dök upp, så jag slog av och gav upp.

Brukar också tänka tillbaka på Silent Hill 2 (har inte spelat ettan).
Självaste konceptet var så coolt, med den alternativa verkligheten som anspelade på minnen och känslor. Och en okänd kraft som tvingar en att gå igenom detta helvete, utan att för den delen vilja huvudpersonen något ont.