2006-10-07, 15:44
#1
Mauricio Rojas är ju på mångas läppar nu för tiden. Han har varit Folkpartiets spjutspets i integrationsfrågor under en tid tillbaka, och varit hyllad av många i "kritikerkänget" i I&I här på FB pga diverse utspel. Jag själv vet inte vad jag ska säga om denna mannen. Jag tänkte vi kunde ha lite "politiskt skvaller" om honom här. (inget snack om ifall det är han som är bajs-elvis eller inte, med andra ord)
Var han tidigare medlem i moderaterna, eller hade han enbart ett "nära samarbete" med dem, som http://sv.wikipedia.org/wiki/Mauricio_Rojas antyder?
Om han var medlem, varför bytte han parti?
Om han inte var medlem, vad innebär ett nära samarbete?
Han var även, i Chile, med i en revolutionär kommunistisk grupp, se nedan.
Han har tydligen även varit en ledande person i tankesmedjan Timbro, som uppbackas av Moderaterna och Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF).
En kortare granskning av bl.a hans bok "I ensamhetens labyrint" gjordes i Samtidsmagasinet Salt, som var en kontroversiell och värdekonservativ tidsskrift som fanns i några år runt millenieskiftet. (En riktigt bra tidsskrift som tyvärr inte klarade sig ekonomiskt
) Eftersom tidningen inte finns tillgänglig på nätet kan jag inte länka, men texten kommer ifrån Nr 2, december 1999, och är skriven av Ingrid Björkman, docent i litteraturvetenskap. Jag kan inte citera hela stycket eftersom vissa delar refererar till andra böcker som tas upp i artikeln. Skulle någon vilja kan jag scanna in hela artikeln.
En som beskrivit svenskarna så ofta att han upphöjts till expert på oss är Mauricio Rojas, MIR-partisten från Chile som nu blivit moderaternas chefsideolog. (MIR, Movimiento de Izguierda Revolucionario, Revolutionära vänsterrörelsen, till vänster om det extremt Moskvatrogna chilenska kommunistpartiet.) I sin bok I ensamhetens labyrint skärskådar Rojas oss grundligt.
....
Den svenske mannen har enligt Rojas förlorat sin manlighet. Han är "en degraderad man, en förnedrad föredetting" (sid 106). Och den svenska kvinnan, hon är horig och känslokall. Rojas låter en 17-årig turkisk invandrarkille förmedla bilden av den svenska flickan, en bild som sammanfattas på följande sätt: "Skillnaden mellan Sverige och Turkiet är egentligen att i Turkiet måste man betala för hororna, det behöver man inte här". (sid 111).
I Rojas värld står invandrarmannen för det goda, traditionellt hierariska samhället, där männen behärskar sina revir (kvinnor och barn). Gång på gång beskriver Rojas det främlingsskap han känner inför allt obegripligt i sitt nya bosättningsland, och hans exempel visar hur latinamerikanska hans reaktioner fortfarande är efter 20 år här. "En av de mest förvirrade upplevelserna är vardagens nära nog totala brist på erotik i Sverige".
I Rojas invandrarperspektiv är svenskarna "de andra". De är obegripliga, de är främlingar för honom. I hans bild av oss känner jag varken igen de svenska männen eller kvinnorna. Hans bild är kränkande, förnedrande. Den uttrycker med brottsbalkens (kap.16 paragraf 8) ord, "missaktning för folkgrupp". När boken kom ut, fick den Timbros kulturpris
Jag har själv inte läst hans bok, och jag är medveten om att Ingrid Björkman förmodligen bara tagit upp exempel på där han "svartmålar" svenskarna.
Jag googlade lite och fick upp att den används som referenslitteratur i Samhällsvetenskapligt basblock, 1-40 poäng, på Umeå Universitet. Utöver detta verkar den inte ingå i någon vettigare form av utbildning.
Sammanfattningsvis, Rojas har visat flera sidor genom åren. Vad ska man tro om honom? Är han en opportunist och populist, eller gillar han att vara kontroversiell, eller vet han inte var han ska stå?
Vad säger ni?
Var han tidigare medlem i moderaterna, eller hade han enbart ett "nära samarbete" med dem, som http://sv.wikipedia.org/wiki/Mauricio_Rojas antyder?
Om han var medlem, varför bytte han parti?
Om han inte var medlem, vad innebär ett nära samarbete?
Han var även, i Chile, med i en revolutionär kommunistisk grupp, se nedan.
Han har tydligen även varit en ledande person i tankesmedjan Timbro, som uppbackas av Moderaterna och Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF).
En kortare granskning av bl.a hans bok "I ensamhetens labyrint" gjordes i Samtidsmagasinet Salt, som var en kontroversiell och värdekonservativ tidsskrift som fanns i några år runt millenieskiftet. (En riktigt bra tidsskrift som tyvärr inte klarade sig ekonomiskt
) Eftersom tidningen inte finns tillgänglig på nätet kan jag inte länka, men texten kommer ifrån Nr 2, december 1999, och är skriven av Ingrid Björkman, docent i litteraturvetenskap. Jag kan inte citera hela stycket eftersom vissa delar refererar till andra böcker som tas upp i artikeln. Skulle någon vilja kan jag scanna in hela artikeln.En som beskrivit svenskarna så ofta att han upphöjts till expert på oss är Mauricio Rojas, MIR-partisten från Chile som nu blivit moderaternas chefsideolog. (MIR, Movimiento de Izguierda Revolucionario, Revolutionära vänsterrörelsen, till vänster om det extremt Moskvatrogna chilenska kommunistpartiet.) I sin bok I ensamhetens labyrint skärskådar Rojas oss grundligt.
....
Den svenske mannen har enligt Rojas förlorat sin manlighet. Han är "en degraderad man, en förnedrad föredetting" (sid 106). Och den svenska kvinnan, hon är horig och känslokall. Rojas låter en 17-årig turkisk invandrarkille förmedla bilden av den svenska flickan, en bild som sammanfattas på följande sätt: "Skillnaden mellan Sverige och Turkiet är egentligen att i Turkiet måste man betala för hororna, det behöver man inte här". (sid 111).
I Rojas värld står invandrarmannen för det goda, traditionellt hierariska samhället, där männen behärskar sina revir (kvinnor och barn). Gång på gång beskriver Rojas det främlingsskap han känner inför allt obegripligt i sitt nya bosättningsland, och hans exempel visar hur latinamerikanska hans reaktioner fortfarande är efter 20 år här. "En av de mest förvirrade upplevelserna är vardagens nära nog totala brist på erotik i Sverige".
I Rojas invandrarperspektiv är svenskarna "de andra". De är obegripliga, de är främlingar för honom. I hans bild av oss känner jag varken igen de svenska männen eller kvinnorna. Hans bild är kränkande, förnedrande. Den uttrycker med brottsbalkens (kap.16 paragraf 8) ord, "missaktning för folkgrupp". När boken kom ut, fick den Timbros kulturpris
Jag har själv inte läst hans bok, och jag är medveten om att Ingrid Björkman förmodligen bara tagit upp exempel på där han "svartmålar" svenskarna.
Jag googlade lite och fick upp att den används som referenslitteratur i Samhällsvetenskapligt basblock, 1-40 poäng, på Umeå Universitet. Utöver detta verkar den inte ingå i någon vettigare form av utbildning.
Sammanfattningsvis, Rojas har visat flera sidor genom åren. Vad ska man tro om honom? Är han en opportunist och populist, eller gillar han att vara kontroversiell, eller vet han inte var han ska stå?
Vad säger ni?
