Citat:
Ursprungligen postat av
Arnstad
Du kanske också känner till varför vissa uttalar das som datt, liksom was watt?
Ja, det där beror på den högtyska ljudförskjutningen, som försiggick under 600- till 900-talen, och innebar att konsonanterna
p,
t och
k försköts till
f,
s,
ch alternativt
pf,
ts och
kch på högtyskt område. Eftersom högtyskan anammats som språklig norm är det lågtyskan i norr som har de avvikande formerna som du nämner.
Man får som student av tysk språkhistoria lära sig ramsan:
dat,
dorp,
pund,
appel,
kind för att komma ihåg vilka gränserna är från norr till söder mellan olika hög- och lågtyska former.
Ramsan säger alltså att gränsen mellan lågtyskans
dat och högtyskans
das går längst norrut. I ett område som sträcker sig något längre söderut finner man formen
dorp, mot högtyskans
dorf. Ännu längre söderut sträcker sig
pund gentemot
pfund och
appel mot
apfel. (Jämför gärna svenskans
det,
torp,
pund och
äpple.)
Den viktigaste gränsen mellan hög- och lågtyska kallas
Benrather Linie. Norr om den säger man (dialektalt)
maken och söder om den
machen. En bit längre söderut går gränsen mellan
ik i norr och
ich i högtyskan. På ett litet område längst ned i södra Alemannien (och Schweiz) har utvecklingen gått så långt att man säger
chind eller
kchind för högtyskans
kind.
Benrather Linie:
https://en.wikipedia.org/wiki/Benrath_line
Den högtyska ljudförskjutningen:
https://en.wikipedia.org/wiki/High_G...onsonant_shift