Citat:
Ursprungligen postat av
dengo.dajorden
...
Finns motsvarande språkligt grepp på svenska? "den som besitter vishet, lära andra" känns krystat men jag kanske lever i "the blue" och har helt fel vad vet jag.
Vad heter det här språkliga greppet om nu det har ett namn. Ska använda greppet i annat sammanhang. ...
Om vi kryddar verbet med ett adverbial så ökar motivet för
återanvändning i svenskan.
Såhär vill Himlen ha det: Den som har krafter bör spontant hjälpa andra; den som äger vishet, undervisa andra; den som har rikedom, skänka lite därav. ¹
Man kan kanske kalla det för »underförstått hjälpverb vid uppräkning« / »underförstådd återanvändning av hjälpverb«. Det är i sin tur exempel på
satsförkortning.
Sådan underförstådd återanvändning är mycket vanlig/vanligt i svenska måste-konstruktioner och i perfekt-konstruktioner:
– Jag måste skura trappan, bona golvet och muta portvakten.
– Jag har skurat trappan, bonat golvet och mutat portvakten.
Egentligen kan man inte skriva >
infinitiv objekt< / >
supinum objekt < men vi gör av praktiska skäl satsförkortningar, som stöds av prosodin.
Egentligen är även »jag« underförstått återanvänt. Kommatecknet som ersätter ett utelämnat »och« bidrar också till satsförkortning, en mikropaus vid uppläsning, i stället för »och« utom det sista. Läsaren tolkar på något plan den kompletta strukturen.
– {jag har skurat trappan} och {jag har bonat golvet} och {jag har mutat portvakten}.
¹ Det tyska exemplet blir tydligt genom att den skriftliga anvisningen för frasering är så tydlig med skiljetecken: semikolon på en nivå och komma på nivån under. Trots att den metoden nämns i svenska skrivregler så är det ytterst ovanligt med så tydliga anvisningar för frasering i svensk text.