Citat:
Ursprungligen postat av johannes
ja, oftast, men det låter inte snyggt...
Jag haller med, men det handlar väl i första hand om vilken ambition den lärande har av att lära sig tyska. Om man vill lära sig hjälplig tyska sa att man kan beställa en öl och göra sig förstadd i en pubsituation eller fraga efter vägen är det säkerligen inte sa noga vilken ordföljd man använder. Vill man däremot lära sig prata "flytande" (vad det nu är) sa räcker det inte pa langa vägar. Da maste man fa till de finita verben i bisatserna och behärrska genus pa de flesta, vanligt förekommande substantiven.
Enligt min mening och erfarenhet ligger inte den största utmaningen för svenskar just här. Att det finita verbet kommer sist i bisats är inte nagon större svarighet att lära sig - inte heller genus pa de flesta substantiven. Knepigt blir det förvisso när prepositionerna kommer in, bade att använda rätt preposition i rätt sammanhang och att halla koll pa vilka som styr ackusativ, genitiv och dativ.
Men den största svarigheten för svenskar är nog uttalet. Jag vet inte hur manga jag har träffat pa som trots manga ar i Tyskland fortfarande har problem med uttalet av "ein bißchen". Det uttalats gärna med "sch"-ljud och inte med "ich"-ljud. En bra övning är att försöka uttala det som "ein bissjen", d.v.s. med "j" vilket ligger mycket närmare det tyska uttalet än "sch". Stötljudet "Knacklaut" är ocksa en svarighet som är svar att fa till eftersom svenskan, till skillnad fran danskan och den brittiska engelskan, saknar den företeelsen.
Alla som försöker tala ett främmande sprak är värda all respekt oavsett hur det later, men det är förstas kul om man inte direkt outar sig som svensk i en konversation. Man vet att man gör bra ifran sig om en sydtysk tippar pa att man kommer fran Holland. Ännu bättre är när tippset faller pa "irgendwo aus Norddeutschland".
