TYSKA - översättning, fakta och språkhjälp [Sammanfogad tråd]

Här måste jag ändå vara auktoritetstroende nog att åter påpeka att exemplen alltså är hämtade ur Freund-Sundqvists Tysk grammatik som enligt vad en hastig googling ger vid handen används vid universitetsutbildningen i tyska i åtminstone Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg.

Tror vad ni vill, men jag har aldrig hört någon prata sådär eller läst detta i en text. (Jag har tyska som modersmål)
Några exempel som satyricon skrev är kanske möjligt, men fortfarande så otrolig skruvat och konstruerat att ingen människa använder detta sen 1700 talet.
De flesta exempel är fel och det används inte i vardaglig tal eller text.

En tysk vän berättade att han praktikarbetade en sommar i Sverige som student.
Ett antal år senare kom han med familjen till Sverige. I kiosken på en camping-
plats frågade han på lite rostig svenska:

-- Kan vi hyra velocipeder här?

Han frågade mig varför personalen hade skrattat. Det stod ju i hans lexikon
att en tysk Fahrrad heter velociped på svenska. Tryckåret för ordboken var
1950-tal och det kanske var ett omtryck. Jag passade på att tala om att
prefixet bi- numera är struket i bicykel, så att bara cykel kvarstår.

Med detta vill jag illustrera att läroböcker i främmande språk är bäst medan
de är aktuella.

Hur uppfattar tyskarna olika tyska dialekter? Mer konkret, om rikstyskan motsvarar rikssvenska, vilken svensk dialekt skulle ni (eller en tysk) anse ligga närmast österrikisk dialekt? Närmare bestämt Hitlers naturliga informella dialekt (född i Linz i Böhmen tror jag).

Apropå missförstånd och tysk-svenska lexicon, så hade en kompis till mig hittat ett ficklexicon med just ordet "Ficklexicon" skrivet på omslaget som han tagit med sig till Tyskland. Han förstod först inte vilken association tyskar gjorde när de såg den titeln...

Betvivlar inte dina biografiska erfarenheter, dock ser jag att samma påstående även återfinns i Brandt-Persson-Rosengren-Åhlanders Tysk grammatik för universitetsbruk (1973), 3:17, sid 207. Freund-Sundqvists andra exempel, Für mich, der ich am Ende der Tafel saß..., attribueras till Walter Kempowski, född 1929, så någon torde ha använt det sedan 1700-talet, och ytterligare antydningar i den vägen ger en googling på t.ex. Ich, der ich som ger ca 90.700 träffar.

För fullständighetens, samvetsfridens och det entusiastiska allmänintressets skull skall även Freund-Sundqvists anm. 2 till samma paragraf återges:

Kring frågan vill jag gå som Felix runt het gröt:

• Med nästan full behållning tittar jag på nyheter och faktaprogram på tyska
TV-kanaler. Men så fort det lutar mot humor är jag som lyssnare helt borta.
Ja, det är klart att dratta-på-rumpan-humor går fram en del utan talet. Så
mycket förstår jag att ståuppare ofta talar dialekt och troligen slang.
(Ståupp och dratta-på är ju per definition två olika genrer.)

• Namnen på tyska radio- och TV-kanaler betonar den regionala karaktären.
Detta legitimerar exempelvis underhållning på dialekt. NDR i Hamburg sänder
ibland på dialekt som smakar salt och frisiskt.

• Kanalen 3sat är ett samarbete för att bland annat kunna öka spridnings-
området för kulturprogram till Tyskland + Österrike + Schweiz. Det tyska
språkområdet är ju sammanhållet på ett helt annat sätt än de spanska och
portugisiska språkområdena. Satellit-TV har varit ett väldigt lämpligt sätt att
utjämna språkskillnader. Astra som dialekternas död kan man också tala om.

• Skall man söka efter markanta dialekter, så är alpdalar den lämpliga platsen.
Svenska Älvdalen vid Österdalälven svarar nog mot en typisk österrikisk alpdal.
Samma företeelse finns/fanns i Norge vid fjordar och i dalar. Alpdalarna på
italienska sidan har också ålderdomliga språk bevarade bland ostbönderna.

• Överhuvud taget går ost och dialekter sida vid sida. Ensligt läge gör det
gynnsamt att avlägsna vattnet från mjölken före transporten. Vid de ganska
glesa leveranserna av ost har inte lokalbefolkningen smittats av riksspråk.
Samma gäller den för dalen och de eventuella grottorna särskilda mikrofloran.

Svar: svenskt dalmål svarar mot österrikiska, älvdalsmålet mot Montafon i
västra Österrike, om Linz vet jag slätt intet. Jfr www.montafon.at och
http://www.stand-montafon.at/stand-m...n/bewusstleben – „Sura Kees“.

Nej, jag tycker det är inte rätt. "Ich, die nichts zu beichten hat" eller "Ich, die ich nichts zu beichten habe".


Det är okej men det är också riktigt som Pojken med guldbyxorna citerar fast det låter lite gammalmodigt.

dvs:

Ich hat nichts zu beichten??

Nej.

Hvadfalls, har du inte lusläst den ovan citerade Anm. 2 ur Freund-Sundqvist?

Ich, die nichts zu beichten hat ... är smidigaste möjligheten det stämmer, men att upprepa subjekt är så gammalmodig att det inte längre lärs ut på tyska skolor. I literaturen (t.ex. Goethe) förekommer detta säkert, men det finns idag ingen som pratar eller skriver så.

Den hade jag helt missat.