2006-10-04, 20:30
#1
Ålder: 18
Verksam som: Student
Plats: Inte för att det spelar någon roll, men hemma.
Tidigare erfarenheter: Allt!
Så, nu när ni läste tråd titeln så tänkte ni "shit vilken kass tråd, den ska jag in och såga, this is t3h gay tråd f.t.w."
Men alla sinnesförvrängningar borde väl räknas som en trip?
Sömnstörningar orsakar sinnesinformations fel-fördelning, vilket är precis vad halucinogena droger gör. Fast det här sker på ett mycket otäckare sätt.
Jaj, admins får avgöra om den är värd att bevaras.
Klockan är 20.00 och jag har pluggat i snitt 10 timmar varje dag de senaste 3 veckorna. Stressen äter mig levande.
Samt sömnen finns inte längre, har sovit i snitt 4h/natt under denna period.
På vägen hem från ett prov i skolan så somnade jag titt som tätt på alla tänkbara ställen som bussen, spårvagnen, klassrummen osv..
Direkt när jag kommer hem så sätter jag mig för att mala i en bok, då jag märker att jag inte har koncentrations förmåga nog att läsa mer än 20 sekudner i rad, MAX!
Kan inte koncentrera mig att orka komma ihåg små saker. Jag tittar upp och ser att sakerna i köket börjar ändra storlek och form. Saker som är långt borta "känns" som om dom helt plötsligt är jätte nära och att jag kan nå dom.
Vilket dom inte är. Sakerna ändrar sitt fysiska avstånd, fastän jag vet att dom itne kan/el. borde göra det i detta universa.
Jag stirrar en stund och i min grova huvudvärk så blir allt 2 dimensions aktigt. I svart vita toner, det hela påminner om en riktigt sjabbigt målad olje tavla. Mitt kök när jag vänder mig om, känns riktigt trubbigt. Dessa hallucinationer kommer och går med 1-5 sekunders mellanrum.
Liksom att jag kunde skaka vett i mig själv, men så fort jag inte strävade emot så började minsann väggarna att gunga i en helt perfekt geometrisk rörelse, som en våg.
Iaf så ser jag mest färg förvrängningar åt det gröna /svart-vita hållen. Och allt känns obehagligt. De oljetavels liknande bilderna får det att kännas som att jag slickar asfalt emellanåt. Texten i böckerna bara åker runt och byter plats.Riktigt jobbigt att koncentrera sig på något. Ett grovt tinnitus liknande TV-Brus sus forserar min hjärna. Jag tål inte musik längre. När jag stänger ögonen så bildar tysk Euro-Dance bara en massa svart/gråa strängar av "våldsamt trash grus slödder från rymdens anus" känns det som.
Kan tillägas:
--------------------
Hela denna upplevelse genomsyras av panik ångest, kraftiga attacker av att något står fel till. Jag måste rätta till något, fixa något. Men jag vet inte vad. Tappar orienteringen tidvis. Och dagarna innan så upplevde jag rubbad tidskänsla. Kunde gå en minut och jag var övertygad om att det gått 1 timme! jag brukar vara bra på det med tid annars. Ofta när jag kollat på klockan så rör sig inte tiden som den ska. Eftermiddagen känns som kväll, kvällen känns som om det är ett minne från "nästa dag". Altså inte ett minne från dåtiden, utan från framtiden! Helt konstiga paradoxer som denna dyker upp.
Jag funderar över skit som jag itne borde ta åt mig av, och tankar tenderar att upprepas en miljon ggr. Och istället för att processera hela tanken så blir det otroligt snabba loopar av kanske 10% av en hel tanke kedja.
Jag vet av erfarenhet att folk med extrem sömnbrist får helt vivida OEV'S som dom tar för verklighet.
Fysiskt ingesterad drog eller inte- Det var en upplevelse, som påminner mycket om folks trippar.
Verksam som: Student
Plats: Inte för att det spelar någon roll, men hemma.
Tidigare erfarenheter: Allt!
Så, nu när ni läste tråd titeln så tänkte ni "shit vilken kass tråd, den ska jag in och såga, this is t3h gay tråd f.t.w."
Men alla sinnesförvrängningar borde väl räknas som en trip?
Sömnstörningar orsakar sinnesinformations fel-fördelning, vilket är precis vad halucinogena droger gör. Fast det här sker på ett mycket otäckare sätt.
Jaj, admins får avgöra om den är värd att bevaras.
Klockan är 20.00 och jag har pluggat i snitt 10 timmar varje dag de senaste 3 veckorna. Stressen äter mig levande.
Samt sömnen finns inte längre, har sovit i snitt 4h/natt under denna period.
På vägen hem från ett prov i skolan så somnade jag titt som tätt på alla tänkbara ställen som bussen, spårvagnen, klassrummen osv..
Direkt när jag kommer hem så sätter jag mig för att mala i en bok, då jag märker att jag inte har koncentrations förmåga nog att läsa mer än 20 sekudner i rad, MAX!
Kan inte koncentrera mig att orka komma ihåg små saker. Jag tittar upp och ser att sakerna i köket börjar ändra storlek och form. Saker som är långt borta "känns" som om dom helt plötsligt är jätte nära och att jag kan nå dom.
Vilket dom inte är. Sakerna ändrar sitt fysiska avstånd, fastän jag vet att dom itne kan/el. borde göra det i detta universa.
Jag stirrar en stund och i min grova huvudvärk så blir allt 2 dimensions aktigt. I svart vita toner, det hela påminner om en riktigt sjabbigt målad olje tavla. Mitt kök när jag vänder mig om, känns riktigt trubbigt. Dessa hallucinationer kommer och går med 1-5 sekunders mellanrum.
Liksom att jag kunde skaka vett i mig själv, men så fort jag inte strävade emot så började minsann väggarna att gunga i en helt perfekt geometrisk rörelse, som en våg.
Iaf så ser jag mest färg förvrängningar åt det gröna /svart-vita hållen. Och allt känns obehagligt. De oljetavels liknande bilderna får det att kännas som att jag slickar asfalt emellanåt. Texten i böckerna bara åker runt och byter plats.Riktigt jobbigt att koncentrera sig på något. Ett grovt tinnitus liknande TV-Brus sus forserar min hjärna. Jag tål inte musik längre. När jag stänger ögonen så bildar tysk Euro-Dance bara en massa svart/gråa strängar av "våldsamt trash grus slödder från rymdens anus" känns det som.
Kan tillägas:
--------------------
Hela denna upplevelse genomsyras av panik ångest, kraftiga attacker av att något står fel till. Jag måste rätta till något, fixa något. Men jag vet inte vad. Tappar orienteringen tidvis. Och dagarna innan så upplevde jag rubbad tidskänsla. Kunde gå en minut och jag var övertygad om att det gått 1 timme! jag brukar vara bra på det med tid annars. Ofta när jag kollat på klockan så rör sig inte tiden som den ska. Eftermiddagen känns som kväll, kvällen känns som om det är ett minne från "nästa dag". Altså inte ett minne från dåtiden, utan från framtiden! Helt konstiga paradoxer som denna dyker upp.
Jag funderar över skit som jag itne borde ta åt mig av, och tankar tenderar att upprepas en miljon ggr. Och istället för att processera hela tanken så blir det otroligt snabba loopar av kanske 10% av en hel tanke kedja.
Jag vet av erfarenhet att folk med extrem sömnbrist får helt vivida OEV'S som dom tar för verklighet.
Fysiskt ingesterad drog eller inte- Det var en upplevelse, som påminner mycket om folks trippar.
När jag stängde ögonen såg jag folk framför mig väldigt tydligt, dom pratade med mig, försökte förklara något. Jag gjorde ett experiment en gång och slog till killen som snackade med mig i min CEV, och han skulle just slå tillbaka och jag öppnade ögonen för jag blev rädd för han
)är att jag skrev detta då jag fortfarande var trött som fan, är trött nu med, men inte lika.
Tack för omtanken