Salo - eller sodoms 120 dagar.
Piere paulo passolinis sista film. Ett mycket stor regisör, diktare, konstnär i italien.
Hans film har blivit beskriven med orden. "Passolini verkar ha försökt, och förmodligen lyckats, göra filmhistoriens vidrigaste film". (filmlexikon jag bläddrade i på biblioteket).
I slutet av 2:a världskriget tillfångatar ett gäng grevar massvis av ungdommar som dom förnedrar och torterar på dom mest sjuka sätt.
Det värsta är egentligen inte att dom lurar en flicka att äta rakblad, våldtäkterna, att dom tvingar ungdomarna att äta avföring, att dom sätter en låga under ollonet på en kille eller karvar ut ögonen på en annan.
Det är den totala känslan av hopplöshet och maktlösheten. Onskan är så närvarande. Den går verkligen rätt igenom.
Passolini blev mördad efter filmen. Men många menar att det inte var nödvändigt. Han skulle tagit självmord ändå. Filmen är så svart, och uttrycker inte ett uns av hopp om mänskligheten.
Passolini är en mästerregisör. Filmen satt kvar i flera år efter att jag hade sett den. På biblioteket hittade jag massa böcker om just den filmen. Bland annat en 200 sidor tjock bok som analyserar symbolik etc. i varje enskild scen. Det är helt otroligt hur Passolini jobbade med varenda liten detalj.
Många av skådespelarna i filmen är anonyma eller kommer direkt från gatan.
http://www.imdb.com/title/tt0073650/
(Passolini blev överkörd av en bil. Föraren backade och körde över igen. Sedan några gånger till. Passolini var både kommunist och homosexuell, och hade en del fiender. Familjen drev själva processen mot gärningsmännen. Dom stämde mördaren på motsvarande 1 krona. Bland passolinis andra filmer kan jag nämna mama roma. Det är helt "vanliga" filmer, alltså inte anstötliga på något sätt. Däremot mycket välgjorda).