Växte upp med NES och PC i första hand. Klarade faktiskt en hel del spel som listats här, typ SMB-serierna, Metroid, Kid Icarus, Castlevania 1+2, Zelda 2, Top Gun osv så det känns ju lite kul.
Men hur som helst:
- Gradius, spelade ganska mycket men tyckte att det var för deprimerande för att orka nöta fast det i muskelminnet.
- Pro Wrestling. Orka fortsätta när det enda sättet att vinna till slut är att kasta ut motståndaren ur ringen och sen ha jättetur.
- Punch Out. Mike Tyson var lite väl oförlåtande. (hade en kompis som faktiskt klarade både det och Trojan utan några större problem; han hade nog blivit nån slags streamare idag...)
- Darklands, komplext rolls/äventyrsspel från tidigt 90-tal som var lika svårt som buggigt.
- Daggerfall, Morrowind och Oblivion. Kul att spela men jag tröttnade alltid långt innan huvudquestlinjen ens började närma sig någon form av slut. Och den brukar vara mycket mindre intressant än att härja runt som man vill.
- Det tredje X-com-spelet som utspelade sig i en stad. Plottrigt och bökigt och inte alls som föregångarna.
- Fallout 2. Spelade igenom hela ettan men det var så stökigt i slutet på tvåan och jag hade missat nåt och tappade intresset efter ett tag.
- Alla gamla Sierra-äventyrsspel UTOM Kings Quest 4 som jag faktiskt klarade utan att snegla på någon walkthrough. Hopplöst svåra och man kunde göra misstag i början som gjorde att man satt fast i en situation tio timmar senare...
- Baldur's Gate 1 och 2. Har spelat jättemycket men aldrig orkat avsluta.
- KGB... Riktigt coolt spel och jag har kollat igenom longplays osv i efterhand och gillar verkligen det men det var för svårt.
- Darkseed. Om KGB var svårt var det här helt jävla omöjligt. Men annars samma, gillar spelet men hatar att spela det.