Karl Popper

Platon, Hegel och Marx är det som blir kritiserade.

Jag har inte läst verket men bläddrat igenom det.

Observera att jag därmed är mer bekant med verket än 99 % av alla offentliga personer som erkänner Popper och "det öppna samhället" som ett fundament för deras samhällssyn.

Grejen är att det blir tydligt att Popper i likhet med Frankfurtskolan - sannolikt ett resultat av sin judiska börd - faktiskt lutar sig mot både Freud och Marx.

Till exempel så definierar han vad "det slutna samhället" är och det visar sig (med freudianska benämningar hämtade ur Totem und Tabu) vara inget mindre än - tata - nationalstaten!!! Dessutom gärna om nationalstaten styrs av en "ledare"...

Som bekant är det tyska ordet för ledare "Führer"...

Hahaha!

Boken är utgiven 1943 i London av en jude som flytt från Österrike. Och jobbar på London School of Economics som är centrum för det Anglo-Amerikanska imperiet vid denna tid.

Jag menar hur tydligt kan det bli att det är en politisk pamflett? Noterna är talrika och fyllda sida upp och sida ned med oväsentligheter. Han försöker till exempel på flera sidor belägga någon slags relation mellan Platons politiska syn och dennes geometriska beräkningar med hjälp av "irrationella tal".

Med det vill han så klart "bevisa" att Platon var "irrationell".

Boken är ett skämt och "teorin" är en kålsuparteori som inte bevisar ett skit. Det är i Freuds efterföljd ett generalangrepp på den västerländska civilisationen genom att angripa dess fundament och rötter - Platon och den grekiska filosofin.

/Johan

Poppers politiska tänkande kan karakteriseras som klassiskt socialdemokratiskt. Han blev med tiden mindre radikal än i The Open Society. Men det är viktigt att påpeka att han vidhöll staten och dess juridiska makt som nödvändig för att vidmakthålla den fria marknaden.

Popper är en synnerligen medioker tänkare. Det är besynnerligt att han får så mycket uppmärksamhet som han får.