2006-09-26, 04:03
#1
Kvällen är alldeles ljummen, visby glittrar i solen och livet leker. Jag har för mig att allt började på nån pub, vilket ledde till en fest utanför stan. Väl där dracks många cider och lite syra, helfestligt..
Vi var ett sällskap på nåra stycken men jag sticker ut på eget äventyr och fortsätter festen ytterligare nåra byar bort. Bilresan dit var speciell, jag sitter i baksätet och funderar på hur nykter killen är som styr, gör lite efterforskningar och får mina misstankar bekräftade, oops och jag som är lite bilrädd. Tankarna blir djupa och snabbanalyserande och slutprodukten var en behaglig känsla i kroppen - jag blev inte rädd.
Vi kommer fram till gården, helskinnade. Snubblar ur bilen ganska mjuk i kroppen, tankarna bubblar. När jag tittar upp mot träden ser jag ett tydligt geometriskt mönster i trädens löverk genom hela himlen, en perfekt väv som kopplar tillsammans allt. Mjau så skönt. Jag sätter mig ute en stund men hör sedan musiken och är tvungen att gå in. Med ett småleende trippar jag in i vardagsrummet, hittar en skön soffa och sjunker ner djupt, bilderna från musiken tar överhanden och jag blir sittandes ett tag. Jag vaknar upp, musiken är långt borta likaså de övriga i rummet. Framför mig i luften är två drakar, en röd och en svart i en cirkel, deras beklädnad svepte i vinden och deras rörelser var magnifika. I samma veva blir jag kisssnödig med resultatet att drakarna försvann och musiken kom tillbaka. Jag försökte stå på benen men märker att de har lämnat planeten för länge sen, jag tar ny sats men snubblar med foten på en ton som kommer farande i musiken och jag ramlar igen
Sakta börjar det gå upp för mig hur trippad jag, mitt enda mål är toaletten och tillbaka. Tankarna är knivskarpa men kroppen har lämnat mig i sticket. Efter lång tid hittar jag tillbaka till soffan, utflykten hade varit mer omfattande än vad jag hade räknat med...men mitt välmående var gränslöst. Någon byter musik, nu är det allvar. Inte långt därefter inträder jag på den intergalaktiska motorvägen.
Jag vaknar av att solens stråle väcker mig med ett stort gult spjut i ögat. Musiken har tystnat, oj är det så här det ser ut, tänker jag. Jag ligger helt nyfödd med solen i ögonen, letar efter huvudvärk och ångest men det finns ingen, jag låter solen tvätta mina slutna ögon tills jag inte kan hålla mig längre utan går ut och lägger mig i solen och somnar om.
Vi var ett sällskap på nåra stycken men jag sticker ut på eget äventyr och fortsätter festen ytterligare nåra byar bort. Bilresan dit var speciell, jag sitter i baksätet och funderar på hur nykter killen är som styr, gör lite efterforskningar och får mina misstankar bekräftade, oops och jag som är lite bilrädd. Tankarna blir djupa och snabbanalyserande och slutprodukten var en behaglig känsla i kroppen - jag blev inte rädd.
Vi kommer fram till gården, helskinnade. Snubblar ur bilen ganska mjuk i kroppen, tankarna bubblar. När jag tittar upp mot träden ser jag ett tydligt geometriskt mönster i trädens löverk genom hela himlen, en perfekt väv som kopplar tillsammans allt. Mjau så skönt. Jag sätter mig ute en stund men hör sedan musiken och är tvungen att gå in. Med ett småleende trippar jag in i vardagsrummet, hittar en skön soffa och sjunker ner djupt, bilderna från musiken tar överhanden och jag blir sittandes ett tag. Jag vaknar upp, musiken är långt borta likaså de övriga i rummet. Framför mig i luften är två drakar, en röd och en svart i en cirkel, deras beklädnad svepte i vinden och deras rörelser var magnifika. I samma veva blir jag kisssnödig med resultatet att drakarna försvann och musiken kom tillbaka. Jag försökte stå på benen men märker att de har lämnat planeten för länge sen, jag tar ny sats men snubblar med foten på en ton som kommer farande i musiken och jag ramlar igen
Sakta börjar det gå upp för mig hur trippad jag, mitt enda mål är toaletten och tillbaka. Tankarna är knivskarpa men kroppen har lämnat mig i sticket. Efter lång tid hittar jag tillbaka till soffan, utflykten hade varit mer omfattande än vad jag hade räknat med...men mitt välmående var gränslöst. Någon byter musik, nu är det allvar. Inte långt därefter inträder jag på den intergalaktiska motorvägen.
Jag vaknar av att solens stråle väcker mig med ett stort gult spjut i ögat. Musiken har tystnat, oj är det så här det ser ut, tänker jag. Jag ligger helt nyfödd med solen i ögonen, letar efter huvudvärk och ångest men det finns ingen, jag låter solen tvätta mina slutna ögon tills jag inte kan hålla mig längre utan går ut och lägger mig i solen och somnar om.
