Citat:
Ursprungligen postat av Mesharry
Den här historian är okul: Mamma, kan jag få ett kex? - Nej, du har ju cancer och ska dö
Är alla överens!
Inte ofta jag skrattar högt. Ytterst sällan faktiskt. För det mesta sitter jag i min källare och försöker konstruera en maskin som ger mig världsherravälde, men jag skrattade högt, och skrattar fortfarande högt åt det där där. Och jag är verkligen inte ironisk nu. Jag behöver alltid förtydliga min ironi när jag är ironisk, liksom jag alltid behöver förtydliga att jag inte är ironisk när jag inte är det. Nackdelen med en abnormalt stor hjärnkapacitet, tvivelsutan.
Citat:
Ursprungligen postat av Atlantis
Aha, så det är helt enkelt lite hederlig kulturfascism som förespråkas? Det är lite fulare och trashigare med provokativ humor?
Det är visserligen på gränsen till off topic, men jag skulle nästan vilja säga att de flesta stora komiker har varit extremt provokativa. Två veckor efter 11:e september-attackerna skämtade amerikanska ståupp-komiker om händelserna.
Infantilt? Kan upplevas så. Jag tycker snarare det är ganska infantilt för en vuxen människa att inte inse och acceptera att olika människor har helt olika inställningar till humor. Så, för att försvara mig mot eventuella angrepp om hyckleri: Visst får ni tycka att det är upprörande och vidrigt att skämta om sakerna i fråga, men när ni börjar snacka om att de inte hör hemma i humorforumet så är det ganska naturligt att folk reagerar.
Och om ni tycker så jävla illa om Roger Persson, sätt karlfan på ignore.
Nja, det infantila ligger i själva verket i att beskylla någon för att vara infantil när man i själva verket är avundsjuk för att man inte kom på det själv först.
