Observerbara universumet, men sen då ?

Nivå I skulle väl indirekt falsifieras av detta då det gäller validiteten av "eternal inflation" teorin... eller är det just den teorin som kanske ger nivå I...? . Nu är det ju så att även den dras ju med en hel del problem och är väl fortfarande uppe till diskussion. Eftersom den teorin kräver kvantgravitionella effekter som inte kunnat beskrivas, trots många förslag, så får man också lägga den i facket som intressanta spekulationer än så länge. Hittade ett papper om just problemen med att hitta fram till en funktion som kan beskriva dessa skeenden. Hela detta området kan jag tycka blinkar "work in progress" och kommer förmodligen att ställas på ända fler än många gånger innan någon typ av konsensus uppnås.

EDIT: Kom aldrig i mål, ett test kan ju ha två implikationer, att avfärda eller förstärka en teori. Ja, det verkar som man kan avfärda teorin vid mätning men jag skulle väl personligen inte kunna se att teorin kan förstärkas av en sådan mätning då hela grunden för teorin ligger utanför något som är testbart idag.

Min högst personliga hållning är väl det att vi vet ganska lite om rummets beskaffenhet, och tiden med för den delen. Att vi kan beskriva rummet och tiden där vi befinner oss och kan se är en sak, men att beskriva rum och tid i det tidiga stadiet av Big-Bang(höga energier), eller ev. utanför "bubblan"(låga energier?) är inget som gjorts och man bör vara försiktig att tillämpa en relativistisk syn på ställen där vi vet att relativiteten bryter ihop.

Mycket underhållande!

För att det vore konstigt om det fanns en liten koncentration av materia (universum) nånstans mitt ute i en oändlig tomhet.


Medvetandet känner alltid att den är mittpunkten. Mittpunkten är överallt samtidigt för världen är oändlig.

Tack alla för svaren !! Hmm, oändligt med materia låter lite mysko.. om nu allt skulle komma från en och samma big bang. Om så vore fallet, borde väl bakgrundsstrålningen ha oändlig energitäthet ? Så, måste inte universum expandera oändligt fort, om det skall gå ihop ?

Bigbang vbar alltså inte en smäll i en del av rummet. Bigbang ägde rum överallt samtidigt och universum var oändligt från början. Expansionen är snarare en fråga om att tätheten i det oändliga universumet minskar genom att själva rummet tänjer ut sig överallt (universum kanske blir större, men det är för den skull oändligt).

Ljuset går ju med hastigheten 300 000 km/s kan det finnas annan vågrörelse som inte är känd som rör sig snabbare ? Alltså inte baserat på fotoner bara att vi inte kunnat observera dessa än.
Istället för att spekulera om universiums storlek kan man väl spekulera i hur det uppkommer energi och materia ur ingenting. För ngn gång måste ju allt har skapats som resulterade i big bang. Ett exploderande vacuum?
Kan man ur vacuum genom ngn innovativ process framställa energi som sen blir materia?

Det finns ett grundproblem, att tiden vid smällen är helt dolt i dunkel och öppet för spekulation. Fysiken av idag kan inte beskriva det skedet, så man försöker hitta klassiska, halvklassiska, kvantmekaniska och helt oprövade lösningar för att hitta en möjlig förklaring. En teori som är den flitigaste framlagda är inflationsteorin. Den har dock ingen förankring i någon fysik som vi känner till och har därför vissa problem. Att därför hävda att universum är oändligt pga inflationsteorin är en väldigt skakig vetenskaplig grund.
Finns ju sedan andra spekulationer också som rör just ljusets hastighet.

Om du läser de länkarna ovan kan du se att både negativ vakuumenergi och variationer i ljushastigheten förekommer som idéer för att förklara många av de obesvarade frågor som finns kring Big-Bang.

Är inte det bara en spekulation, eller finns det starka indikationer på att så är fallet ? Alla galaxer avlägsnas ju från varandra, så om man backar tiden så resulterar det i att de borde komma från samma plats i rummet (om nu universum som vacuum redan existerade i oändlig utsträckning från början).

Vad jag har förstått, så är det själva (tom)rummet mellan galaxerna som expanderar/inflateras. Det handlar alltså INTE om att galaxerna skulle röra sig bort från varandra genom rummet, som splitter från en explosion. Om man backar tiden så ökar universums täthet. Men det betyder inte att allt kommer från en punkt i rummet. Vid BigBang så är allt rum en singularitet utan utsträckning. Men redan efter typ 10^-43 sekunder senare så är rummet oändligt. Men oändligt är inte en konstant storlek, så rummet kan ändå expandera.

Så har jag fattat det i alla fall. Och hur skulle annars allt ha kunnat uppstå i BigBang, om det fanns ett rum runt omkring "platsen där BigBang skedde"? Var kom då detta rum ifrån? Nä, BigBang har ambitionen att beskriva uppkomsten av allt. Och egentligen så vrider man väl bara klockan bakåt och ser då att materians täthet ökar och när tätheten är tillräckligt hög så ser man väl matematiskt att märkliga saker sker med tid och rum.

Har inte riktigt förstått det här med att du säger att ett oändligt rum kan expandera. Vidare om tomrummet mellan galaxerna expanderas så måste det väl också betyda att galaxerna rör sig ifrån varandra? Det du säger går emot all logik som jag fått lära mig:

@-----@ ==> @------------@

Ok, din föregående post ovan gav lite tvetydig information om att big bang var oändligt från början (t=0 menar jag).

Låter dock lite mysko att universum skulle ha oändlig expansionshastighet under första Plancktiden (om det hette så), och således ha det även idag.

Tankesättet är väl: Tänk dig att du målar 2 prickar på en ballong, sedan blåser du upp ballongen, och betrakta hur prickarna rör sig från varandra.

Hmm... Kom på att jag misstolkade hans påstående. Trodde att han menade att galaxerna skulle vara vid samma position i relation till varandra samtidigt som rummet mellan dem expanderade.

Jag har ju förstått teorin om att universum skulle kunna vara krökt som en sfär i en övre dimension men det gör det ju ändå ändligt även om inte vi märker något slut varpå universum kan expandera. Begreppen oändligt och expanderbart är väl inte förenliga på något vis vad jag vet? Jag har aldrig fått det riktigt förklarat för mig i alla fall. Visst, ytan på en sfär ter sig oändlig för en tvådimensionell varelse, men om han har förståelse för att hans universum är en sfär i tredje dimensionen (vilket han borde ha om han kan mäta att ytan på sfären expanderar) så kan han väl ändå inte kalla sitt universum för oändligt?