Citat:
Ursprungligen postat av stierna875
jag har ändrat mig efter ledningens utspel i humortrådem, och har nu bestämt mig för att detta är roligt.
svar till trådskaparen:
Hehehhh hehhh hehh!.... snacka om fult asså!
den fula äckliga utvecklingsstörda kärringen pissa på sig av skräck! hehh hehh!
och så knulla killen hon i fittan och söp hela natten..vilcket drömjobb! knulla och supa! oj vad förvånad mongot skulle bli när hon såg hon hade en kuk i fittan! hahh!
ja härligt att mongos får lite knulla.. hehh
vetifan om detta är en diskussion jag egentligen har lust att ge mig in i, men här kommer ändå en fråga till Stierna (och de som delar hans syn på det hela)
- Är det verkligen så orimligt att se en viss humor i händelsen och hur den presenteras? Är killen ett svin som borde kastas i fängelse? absolut. är det synd om kvinnan? ja, som fan.
MEN kan ni inte finna det hela så bisarrt (supandet, porrsurfandet, bilden av hur en snubbe vaknar bakfull och nerspydd, fastklistrad i sina vätskor med en utvecklingsstörd och nerkissad kvinna som panikslaget kämpar efter luft) att ni helt enkelt måste dra lite på smilbanden? vad annars göra? världen är ju helt hopplöst sjuk, ibland måste man kanske bara le åt hela skiten och vara glad åt man varken är killen med VM 2006-bakfyllan eller kvinnan som inte ens är kapabel att bearbeta sina märkliga minnen av mannen som gjorde henne till kvinna.
jag vill faktiskt veta varför det inte är ok att isolera och sedan uppskatta det komiska i en hemsk händelse och jag hoppas att ngn bemödar sig att försöka förklara. är intresserad av hur folk motiverar sin ilska över RP och hans likar. tycker att svaren hittils varit ganska intetsägande och att ett par arga nissar varit märkligt upprörda med motiveringar liknande "RP är ett svin och alla som tycker detta är roligt är dåliga".
jag ser att jag borde vara upprörd, men här är vad som hände i min hjärna när jag läste nyheten:

en så urspårad kväll på jobbet är helt enkelt jävligt lustig att ta del av.
tycker att stierna skrivit en del bra saker i diverse forum och hoppas att han tittar förbi och förklarar den ledstjärna och gräns som den egna moralen så tydligt verkar utgöra. hur vet ni när ni får skratta? är det bara känslan som avgör eller finns det varningsord som "handikappad", "blind", "nyfödd" o.s.v. som får alarmklockorna att ringa? riktar mig med det sista kanske mest till den där jättearga typen som varit verksam genom hela tråden. orkar inte kolla namnet.
sover man bättre om man innan sängdags varit arg över empatibristen på fb? jag inbillar mig det och hoppas kunna ligga varmt omslingrad min känsla av tydlighet när jag hittat ett verktyg att använda i alla sådana här sammanhang.
godnatt!