2006-09-21, 23:39
#1
Jag och 3 polare hade bestämt sig för att köpa lite weed och flyta ut i tankarna. Vi ringer en massa kranar men får samma svar av alla ”hmm ring om en timme”.
Pelle (vi kan kalla honom det) har en kompis som skulle på ett rave ute i skogen ”in the middle of nowhere”. Vi tycker att vi ska dra dit eftersom på ett rave kan man alltid hitta nått kul att stoppa i sig. Väl framme vid skogens början så lyckas vi tappa bort oss och gå rejält vilse. Vi hittar en övergiven tunnelbane station och då hör vi några tjejer gå inne i skogen. Vi går fram til dem och dem visar oss vägen till själva ravet. Jäkligt synd var det dock att vi var där 2 timmar för tidigt och att dem fortfarande höll på med att göra iordning generatorn. Dem spelade lite goa/psy trance och hade en skärm där det visades en film som rörde sig till musiken.
2 långa timmar senare omkring kl 2 på natten
Vi hade nu flyttat oss till andra ”dansgolvet” som var mycket härligare och mer chill känsla över det.
Musik som spelades här var även den snabb och psykadeliskt men överallt hängde neonfärgade skynken som lystes upp av en UV-lampa (tror jag färgerna lyste iallafall). och det fanns en stor pressening som hängde som tak. Under där satt folk som rökte på och folk som bara ville ta det lungt och njuta av musiken. Pelle hade gått iväg för att fixa något som han endast kallade ”regnbåge”. Efter 20 minuters väntan kom han tillbaka med åtta stycken lappar regnbåge. Vi tog 2 lappar var förutom Anders som var trött. Vi satte oss ner och väntade på effekten. Anders blev trött och vi följde honom till tunnelbanan. Nu återstod bara jag , Pelle och låt os kalla honom Jonas.
En lång promenad ca 1,5 timmar senare runt klockan 3,30
Jag Pelle och Jonas sitter åter igen under ”taket”. Krypandes, kommer en känsla av rastlöshet. Till en början trodde jag att det var placebo men det var de inte... Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till den övergivna tågstationen. Väl framme tar Pelle upp en sten och kastar ner i marken. Herrejävlar det kom en gnista. Helt chockade över att det kom en gnista stannade vi kvar och kastade stenar mot stenar som om vi nyss rymt från psyket. Pelle tar upp en gigantisk sten och håller den över huvudet och kollar ondskefullt mot mig. Jag blir förlamad av skräck och Pelle kastar stenen. Jag öppnar ögonen och garvar även fast jag fortfarande är chokad över att en kompis ville mörda mig(kom på lite senare att han bara skämtade men det tog ett tag).
45 minuter senare sitter jag återigen under taket. När jag blundar ser jag psykadeliska spiraler i alla regnbågensfärger som snurrar i och skiftar mönster. Jag säger nått i stil med;”duuuuuuuude testa att blunda.” Får ingen respons. Jag hittar ett otroligt mysigt pringleslock som jag sitter och leker med. Jag visar Jonas det och han snor det från mig. Jag blir sur och tänker tankar som ”hur fan kunde han!?” ”är inte han min kompis?”. Jag och pelle drar till dansgolvet där det står 40 färglada ravare som står och dansar.
Nu tappar jag HELT tiduppfattningen.
Vi går fram och tillbaka mellan dem olika dansgolven och allt är så ovanligt. Varje barr, grässtrå och löv formar sig till små bollar med springor ser ut ungefär som torra maskrosor som jag bara kunde blåsa bort frökapslarna på. Markern rinner alldelles för snabbt. Såhär ska det väll fan inte vara?!
Hellvette jag måste stanna och tänka.
Vad fan händer?
Vad gör jag här
Hörde mig själv säga ”ey kan vi inte stanna , måste ta det lite lungt.” Vi stannar till och jag sätter mig på en sten och tänker, Men det gick åt helvete. Allt jag kunde fokusera på var den skrämmande floden av fraktaler som jag går på. Allting är mönster. Vi är fan byggda av mönster. Jo mönster är nog det mest logiska som finns.
Vi drar tillbaka till det mer det mer psykadeliska dansgolvet. Några meter innan vi är framme kollar jag ner på marken och ser massor med något som liknar spädbarn åka runt på marken. Det var som spädbarn med mage och fötter fyra fötter för att vara exakt. Spädbarnen hade fötter isället för armar och det är det sjukaste jag sett i hela mitt liv. När står och kollar på spädbarnen som flyter runt på marken får jag en massa frågor i huvudet.
Vem har pusslat ihop dem så snyggt, dem ligger ju alldelles perfekt kant i kant?
Är det verkligen spädbarn?
Varför flyter dem?
Jag rycker av blicken från marken och kommer på att jag har tagit regnbåge och att det bara är ett mönster framkallat av mitt huvud,
Det börjar ljusna ute och vi bestämmer oss för att gå hem. Påväg hem möter vi en kärring som är lika rynkig som kattanten i simpson. Jag rycker till och lyckas få ut ”Suushudshaug!!!!!”. Jag tar handen för ansiktet trycker ihop fingrarna och drar ner handen och visslar för att bevisa för mina kamrater hur hon såg ut. Dem kollar undrande på mig och sen brister dem ut i gapskratt och försöker imitera mig under helavägen hem.
Mellan dem två dansgolven fanns en stor äng där man kunde stå och kolla upp mot himmlen. I horisonten var det otroligt vackert med en orange himmel som var nått av de finaste som fanns.
På vägen stannade jag upp och ville sätta mig ner säkert 20 gånger eftersom alla mönster som flöt runt hade börjat bli jobbigt nu. Men att sitta ner hjälpte inte så mycket det bara förvärrade allt och marken föt snabbare, Vi möter en zigenar familj på skogsvägen vi blev lite förskräckta och undrade vad en zigenar familj gjorde här 6 på morgonen. Nu var vi äntligen ute på riktig väg. Mönstrerna var vackrare än någonsin och det blev jag extremt lättad över.
Hemma hos mig runt 7 på morgonen
Jonas skulle slagga hos mig för att han orkade inte gå hem. När jag ligger ner och försöker sova händer något minst sagt otroligt. Jag ligger och tittar på min hand. Och i min hand ser jag mig själv Pelle, och Jonas gå runt i skogen vi har nyss varit i.
Vänta ett tag om jag ser där vi var i min hand måste min hand vara vår planet jorden?
Jo så är det.
WTF? om min hand är jorden så måste mitt rum vara universum.
att jag inte sett det tidigare.
Jag kollar runt i rummet och bekräftar mina tankar och får fram till att självklart stämmer det.
Om min hand är jorden och mitt rum är universum vem är då jag?
Helvete JAG ÄR GUD!
Extremt lycklig över vad jag kommit fram till beundrar jag min hand och mitt rum i en timme till.
Sen lyfter jag huvudet och kommer fram till att det jag just tänkt var det sjukaste någon någonsin tänkt i alla tider. Börjar garva och kollar på Jonas han ligger också vaken. Vi sätter oss upp lyssnar på lite musik. Jonas drar senare hem och jag är nu ensam och nu har äntligen ruset lagt sig.
Comedownen var hemsk och hade en feberkänsla hela dagen. Ska dock testa regnbåge igen snart.
Pelle (vi kan kalla honom det) har en kompis som skulle på ett rave ute i skogen ”in the middle of nowhere”. Vi tycker att vi ska dra dit eftersom på ett rave kan man alltid hitta nått kul att stoppa i sig. Väl framme vid skogens början så lyckas vi tappa bort oss och gå rejält vilse. Vi hittar en övergiven tunnelbane station och då hör vi några tjejer gå inne i skogen. Vi går fram til dem och dem visar oss vägen till själva ravet. Jäkligt synd var det dock att vi var där 2 timmar för tidigt och att dem fortfarande höll på med att göra iordning generatorn. Dem spelade lite goa/psy trance och hade en skärm där det visades en film som rörde sig till musiken.
2 långa timmar senare omkring kl 2 på natten
Vi hade nu flyttat oss till andra ”dansgolvet” som var mycket härligare och mer chill känsla över det.
Musik som spelades här var även den snabb och psykadeliskt men överallt hängde neonfärgade skynken som lystes upp av en UV-lampa (tror jag färgerna lyste iallafall). och det fanns en stor pressening som hängde som tak. Under där satt folk som rökte på och folk som bara ville ta det lungt och njuta av musiken. Pelle hade gått iväg för att fixa något som han endast kallade ”regnbåge”. Efter 20 minuters väntan kom han tillbaka med åtta stycken lappar regnbåge. Vi tog 2 lappar var förutom Anders som var trött. Vi satte oss ner och väntade på effekten. Anders blev trött och vi följde honom till tunnelbanan. Nu återstod bara jag , Pelle och låt os kalla honom Jonas.
En lång promenad ca 1,5 timmar senare runt klockan 3,30
Jag Pelle och Jonas sitter åter igen under ”taket”. Krypandes, kommer en känsla av rastlöshet. Till en början trodde jag att det var placebo men det var de inte... Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till den övergivna tågstationen. Väl framme tar Pelle upp en sten och kastar ner i marken. Herrejävlar det kom en gnista. Helt chockade över att det kom en gnista stannade vi kvar och kastade stenar mot stenar som om vi nyss rymt från psyket. Pelle tar upp en gigantisk sten och håller den över huvudet och kollar ondskefullt mot mig. Jag blir förlamad av skräck och Pelle kastar stenen. Jag öppnar ögonen och garvar även fast jag fortfarande är chokad över att en kompis ville mörda mig(kom på lite senare att han bara skämtade men det tog ett tag).
45 minuter senare sitter jag återigen under taket. När jag blundar ser jag psykadeliska spiraler i alla regnbågensfärger som snurrar i och skiftar mönster. Jag säger nått i stil med;”duuuuuuuude testa att blunda.” Får ingen respons. Jag hittar ett otroligt mysigt pringleslock som jag sitter och leker med. Jag visar Jonas det och han snor det från mig. Jag blir sur och tänker tankar som ”hur fan kunde han!?” ”är inte han min kompis?”. Jag och pelle drar till dansgolvet där det står 40 färglada ravare som står och dansar.
Nu tappar jag HELT tiduppfattningen.
Vi går fram och tillbaka mellan dem olika dansgolven och allt är så ovanligt. Varje barr, grässtrå och löv formar sig till små bollar med springor ser ut ungefär som torra maskrosor som jag bara kunde blåsa bort frökapslarna på. Markern rinner alldelles för snabbt. Såhär ska det väll fan inte vara?!
Hellvette jag måste stanna och tänka.
Vad fan händer?
Vad gör jag här
Hörde mig själv säga ”ey kan vi inte stanna , måste ta det lite lungt.” Vi stannar till och jag sätter mig på en sten och tänker, Men det gick åt helvete. Allt jag kunde fokusera på var den skrämmande floden av fraktaler som jag går på. Allting är mönster. Vi är fan byggda av mönster. Jo mönster är nog det mest logiska som finns.
Vi drar tillbaka till det mer det mer psykadeliska dansgolvet. Några meter innan vi är framme kollar jag ner på marken och ser massor med något som liknar spädbarn åka runt på marken. Det var som spädbarn med mage och fötter fyra fötter för att vara exakt. Spädbarnen hade fötter isället för armar och det är det sjukaste jag sett i hela mitt liv. När står och kollar på spädbarnen som flyter runt på marken får jag en massa frågor i huvudet.
Vem har pusslat ihop dem så snyggt, dem ligger ju alldelles perfekt kant i kant?
Är det verkligen spädbarn?
Varför flyter dem?
Jag rycker av blicken från marken och kommer på att jag har tagit regnbåge och att det bara är ett mönster framkallat av mitt huvud,
Det börjar ljusna ute och vi bestämmer oss för att gå hem. Påväg hem möter vi en kärring som är lika rynkig som kattanten i simpson. Jag rycker till och lyckas få ut ”Suushudshaug!!!!!”. Jag tar handen för ansiktet trycker ihop fingrarna och drar ner handen och visslar för att bevisa för mina kamrater hur hon såg ut. Dem kollar undrande på mig och sen brister dem ut i gapskratt och försöker imitera mig under helavägen hem.
Mellan dem två dansgolven fanns en stor äng där man kunde stå och kolla upp mot himmlen. I horisonten var det otroligt vackert med en orange himmel som var nått av de finaste som fanns.
På vägen stannade jag upp och ville sätta mig ner säkert 20 gånger eftersom alla mönster som flöt runt hade börjat bli jobbigt nu. Men att sitta ner hjälpte inte så mycket det bara förvärrade allt och marken föt snabbare, Vi möter en zigenar familj på skogsvägen vi blev lite förskräckta och undrade vad en zigenar familj gjorde här 6 på morgonen. Nu var vi äntligen ute på riktig väg. Mönstrerna var vackrare än någonsin och det blev jag extremt lättad över.
Hemma hos mig runt 7 på morgonen
Jonas skulle slagga hos mig för att han orkade inte gå hem. När jag ligger ner och försöker sova händer något minst sagt otroligt. Jag ligger och tittar på min hand. Och i min hand ser jag mig själv Pelle, och Jonas gå runt i skogen vi har nyss varit i.
Vänta ett tag om jag ser där vi var i min hand måste min hand vara vår planet jorden?
Jo så är det.
WTF? om min hand är jorden så måste mitt rum vara universum.
att jag inte sett det tidigare.
Jag kollar runt i rummet och bekräftar mina tankar och får fram till att självklart stämmer det.
Om min hand är jorden och mitt rum är universum vem är då jag?
Helvete JAG ÄR GUD!
Extremt lycklig över vad jag kommit fram till beundrar jag min hand och mitt rum i en timme till.
Sen lyfter jag huvudet och kommer fram till att det jag just tänkt var det sjukaste någon någonsin tänkt i alla tider. Börjar garva och kollar på Jonas han ligger också vaken. Vi sätter oss upp lyssnar på lite musik. Jonas drar senare hem och jag är nu ensam och nu har äntligen ruset lagt sig.
Comedownen var hemsk och hade en feberkänsla hela dagen. Ska dock testa regnbåge igen snart.
