2006-09-17, 18:54
#1
Dos: 0,6g Copelandia Cyanescens + 4 stora Cubensis svampar
Tidigare erfarenhet: Cubensis, Cannabis, HBW.
Jag hade kvällen innan haft ett mindre LAN i min lägenhet så jag hade fått relativt lite sömn och det var väldigt stökigt hemma.
11.50 - Jag tog bussen ner till en kompis som vi kan kalla D, där var även två andra som vi kan kalla J och A.
12.15 - Vi började äta svampen, jag och D tog lika mycket, A tog ca 6-7g Cubensis och J åt endast några småsvampar som blev över.
12.40 - Vi börjar känna av svampen, blir tung, darrig och färger börjar bli starkare. Diskuterar vad vi ska göra under trippen, det var fint väder och vi kom fram till att vi ska ta bussen upp till mitt område och sätta oss i skogen för att kolla på moln.
13.15 - D börjar må dåligt (det är hans första tripp) men vi börjar gå mot busshållsplatsen i alla fall. Vägen dit känns väldigt lång och ibland fick jag känslan av att vi går men inte kommer någon vart, väl framme vid busskuren så är det väldigt mycket folk pga valet och jag och J börjar få skrattattacker vilket måste ha sett konstigt ut men det var inte direkt någon som brydde sig...
13.35 - Bussen kom äntligen och resan upp mot skogen startade, själva bussresan var inte så speciell men helt klart spännande.
~14.45 - xx.xx - Vi var framme och började gå mot platsen som vi bestämt innan, vägen dit kändes väldigt "laggig" och nu börjar ruset nå sin topp. Väl framme så lägger vi oss vid ett berg och packar upp lustgasen som jag hade med mig, A ser lite rädd ut och sätter sig en bit utanför, jag tycker han ser ut som ett lejon som smyger i det långa gräset men tänker inte mer på det. Tar en patron med lustgas och nu börjar det verkligen hända grejer, la mig ner för att kolla på molnen och märkte plötsligt att himlen var helt platt och molnen var ett lager med färg som jag kunde smeta ut med hjälp av handen, fick mycket skrattattacker och fick plötsligt för mig att börja vissla och kunde inte sluta.
När jag låg och hade det som trevligast så hörde jag att D pratade i telefon och skrek att han höll på och svampade, tänkte inte så mycket på vad det var som hände men han verkade snea ur lite, jag hade fullt upp med mina egna tankar. (fick senare reda på att det var J's mamma som hade ringt)
Tiden gick och jag låg och lekte med molnen, hörde något i bakgrunden om att dom skulle gå hem men jag var upptagen med mitt och brydde mig inte, när jag tröttnat på att ligga där så reste jag mig upp för att se vad som hänt med de andra, såg att A låg som en orm i gräset och D satt ihopkrupen under en buske, nu fick jag känslan av att de var döda och blev väldigt orolig men någon inre röst sa åt mig att gå hem till mig så fort jag kan.
Halvvägs hemma så började jag fundera på om jag ska gå tillbaka för att kolla om de andra lever eller inte, går tillbaka en bit men min inre röst får mig snabbt att vända hem igen.
När jag kom hem och ställde mig i hissen så kändes allt väldigt normalt och jag trodde att trippen var över men när jag kom innanför dörren så märkte jag att jag hade glömt det här flashspelet på med level 2 i fullskärm, datorn kändes väldigt komplicerad och jag fattade inte vart ljudet kom ifrån, samt att alla strecken på skärmen var väldigt skrämmande. Jag la mig ner i sängen för att försöka vila bort ruset men nu började istället helvetet, bakgrundsmusiken i flashspelet är väldigt kort och loopar hela tiden, detta gjorde min tankeverksamhet helt galen och plötsligt växte datorstolen till dubbla storleken, colaflaskorna likaså men alla var i olika storlekar. Allting blev väldigt skrämmande, speciellt chipspåsen på bordet som såg väldigt arg ut men samtidigt inbjudande. På TV:n var det Expedition Robbinson på, vilket gav mig känslan att jag lever väldigt simpelt ute i jungeln (hurvida det verkligen var Robbinson vet jag inte), när jag låg i sängen så kunde jag höra rösterna från TV:n hur tydligt som helst och de sa något i stil med att "man får absolut inte tänka negativt, för då kan man fastna i en psykos resten av livet", denna scenen gick i repris flera gånger om. Detta slog väldigt hårt på mig och jag blev fruktansvärt rädd för att jag skulle vara så här för alltid, låg och tänkte en stund och kom fram till att jag absolut har fastnat här, jag var nu väldigt osäker på vart jag verkligen var, kändes som om hela världen kunde se mig men ändå att jag var helt ensam. Öppnade och stängde ögonen men det var ingen skillnad, mina OEV's var väldigt kraftiga och båda världar var väldigt verkliga men samtidigt overkliga, väldigt svårt att förklara. Jag kom fram till att jag måste få slut på det här, kollade på min klockradio för att få en tidsuppfattning men klockan var helt svart och nu var jag väldigt osäker på hur lång tid som gåttt, trodde att det hade passerat flera månader.
Nu börjar jag ångra allt dumt jag gjort i livet och är helt övertygad om att detta är ett straff för att jag levt så stökigt, tänker hur mina föräldrar, syskon etc. ska reagera när dom vet att jag har dött pga droger. Obehaget jag känner vid det här tillfället går inte att beskriva och jag är helt säker på att jag är fast, det är väldigt soligt ute och det kommer ett kraftigt ljussken från balkongen, jag överväger möjligtheten att det här kanske slutar om jag hoppar men som "tur" var så kom jag på att det spelar ingen roll ifall min kropp dör, jag kommer ändå vara fast i det här helvetet för alltid, jag såg världen på ett helt annorlunda sätt, att jag står i centrum och detta är min värld, varje person har sin egen paralella dimension och ajg var fast i tankedimensionen, som sagt svårt att förklara.
Jag drar mig mot chipspåsen och börjar äta, men när jag tuggar så känns det som om jag tuggar sönder min tunga vilket blev väldigt obehaligt så jag spottade ut det igen, går istället och tar på mig skorna men ångrar mig vid dörren och går tillbaka mot sängen, tappar en sko brevid sängen och blev riktigt rädd att jag tappade hela benet, men jag tar på mig den igen och gör ett nytt försök att öppna dörren, nu lyckas jag och musiken blir mer och mer avlägsen vilket gör att jag lugnar ner mig och börjar landa på jorden igen. Springer ner mot stället vi var på tidigare för att se hur det gick för de andra men det var ingen där så nu blev jag lugn igen och gick upp till min lägenhet. När jag öppnade dörren så mötte jag också min granne som såg mina gigantiska pupiller och att jag var helt dränkt i svett, blev nu nojjig att hon skulle ringa polisen så jag gick in och slängde allt olagligt jag hade men det kom inga poliser och jag tog upp allt igen, inget var skadat.
Detta var minst sagt den värsta upplevelsen i mitt liv, men ändå en intressant upplevelse som kanske var nyttig för mig då jag faktiskt städade upp i lägenheten efteråt
Det jag upplevde när jag kom hem kunde säkert varit trevligt om jag var beredd på det men nu kom det ju när jag inte ville och jag kunde inte stänga av musiken.
Tidigare erfarenhet: Cubensis, Cannabis, HBW.
Jag hade kvällen innan haft ett mindre LAN i min lägenhet så jag hade fått relativt lite sömn och det var väldigt stökigt hemma.
11.50 - Jag tog bussen ner till en kompis som vi kan kalla D, där var även två andra som vi kan kalla J och A.
12.15 - Vi började äta svampen, jag och D tog lika mycket, A tog ca 6-7g Cubensis och J åt endast några småsvampar som blev över.
12.40 - Vi börjar känna av svampen, blir tung, darrig och färger börjar bli starkare. Diskuterar vad vi ska göra under trippen, det var fint väder och vi kom fram till att vi ska ta bussen upp till mitt område och sätta oss i skogen för att kolla på moln.
13.15 - D börjar må dåligt (det är hans första tripp) men vi börjar gå mot busshållsplatsen i alla fall. Vägen dit känns väldigt lång och ibland fick jag känslan av att vi går men inte kommer någon vart, väl framme vid busskuren så är det väldigt mycket folk pga valet och jag och J börjar få skrattattacker vilket måste ha sett konstigt ut men det var inte direkt någon som brydde sig...
13.35 - Bussen kom äntligen och resan upp mot skogen startade, själva bussresan var inte så speciell men helt klart spännande.
~14.45 - xx.xx - Vi var framme och började gå mot platsen som vi bestämt innan, vägen dit kändes väldigt "laggig" och nu börjar ruset nå sin topp. Väl framme så lägger vi oss vid ett berg och packar upp lustgasen som jag hade med mig, A ser lite rädd ut och sätter sig en bit utanför, jag tycker han ser ut som ett lejon som smyger i det långa gräset men tänker inte mer på det. Tar en patron med lustgas och nu börjar det verkligen hända grejer, la mig ner för att kolla på molnen och märkte plötsligt att himlen var helt platt och molnen var ett lager med färg som jag kunde smeta ut med hjälp av handen, fick mycket skrattattacker och fick plötsligt för mig att börja vissla och kunde inte sluta.
När jag låg och hade det som trevligast så hörde jag att D pratade i telefon och skrek att han höll på och svampade, tänkte inte så mycket på vad det var som hände men han verkade snea ur lite, jag hade fullt upp med mina egna tankar. (fick senare reda på att det var J's mamma som hade ringt)
Tiden gick och jag låg och lekte med molnen, hörde något i bakgrunden om att dom skulle gå hem men jag var upptagen med mitt och brydde mig inte, när jag tröttnat på att ligga där så reste jag mig upp för att se vad som hänt med de andra, såg att A låg som en orm i gräset och D satt ihopkrupen under en buske, nu fick jag känslan av att de var döda och blev väldigt orolig men någon inre röst sa åt mig att gå hem till mig så fort jag kan.
Halvvägs hemma så började jag fundera på om jag ska gå tillbaka för att kolla om de andra lever eller inte, går tillbaka en bit men min inre röst får mig snabbt att vända hem igen.
När jag kom hem och ställde mig i hissen så kändes allt väldigt normalt och jag trodde att trippen var över men när jag kom innanför dörren så märkte jag att jag hade glömt det här flashspelet på med level 2 i fullskärm, datorn kändes väldigt komplicerad och jag fattade inte vart ljudet kom ifrån, samt att alla strecken på skärmen var väldigt skrämmande. Jag la mig ner i sängen för att försöka vila bort ruset men nu började istället helvetet, bakgrundsmusiken i flashspelet är väldigt kort och loopar hela tiden, detta gjorde min tankeverksamhet helt galen och plötsligt växte datorstolen till dubbla storleken, colaflaskorna likaså men alla var i olika storlekar. Allting blev väldigt skrämmande, speciellt chipspåsen på bordet som såg väldigt arg ut men samtidigt inbjudande. På TV:n var det Expedition Robbinson på, vilket gav mig känslan att jag lever väldigt simpelt ute i jungeln (hurvida det verkligen var Robbinson vet jag inte), när jag låg i sängen så kunde jag höra rösterna från TV:n hur tydligt som helst och de sa något i stil med att "man får absolut inte tänka negativt, för då kan man fastna i en psykos resten av livet", denna scenen gick i repris flera gånger om. Detta slog väldigt hårt på mig och jag blev fruktansvärt rädd för att jag skulle vara så här för alltid, låg och tänkte en stund och kom fram till att jag absolut har fastnat här, jag var nu väldigt osäker på vart jag verkligen var, kändes som om hela världen kunde se mig men ändå att jag var helt ensam. Öppnade och stängde ögonen men det var ingen skillnad, mina OEV's var väldigt kraftiga och båda världar var väldigt verkliga men samtidigt overkliga, väldigt svårt att förklara. Jag kom fram till att jag måste få slut på det här, kollade på min klockradio för att få en tidsuppfattning men klockan var helt svart och nu var jag väldigt osäker på hur lång tid som gåttt, trodde att det hade passerat flera månader.
Nu börjar jag ångra allt dumt jag gjort i livet och är helt övertygad om att detta är ett straff för att jag levt så stökigt, tänker hur mina föräldrar, syskon etc. ska reagera när dom vet att jag har dött pga droger. Obehaget jag känner vid det här tillfället går inte att beskriva och jag är helt säker på att jag är fast, det är väldigt soligt ute och det kommer ett kraftigt ljussken från balkongen, jag överväger möjligtheten att det här kanske slutar om jag hoppar men som "tur" var så kom jag på att det spelar ingen roll ifall min kropp dör, jag kommer ändå vara fast i det här helvetet för alltid, jag såg världen på ett helt annorlunda sätt, att jag står i centrum och detta är min värld, varje person har sin egen paralella dimension och ajg var fast i tankedimensionen, som sagt svårt att förklara.
Jag drar mig mot chipspåsen och börjar äta, men när jag tuggar så känns det som om jag tuggar sönder min tunga vilket blev väldigt obehaligt så jag spottade ut det igen, går istället och tar på mig skorna men ångrar mig vid dörren och går tillbaka mot sängen, tappar en sko brevid sängen och blev riktigt rädd att jag tappade hela benet, men jag tar på mig den igen och gör ett nytt försök att öppna dörren, nu lyckas jag och musiken blir mer och mer avlägsen vilket gör att jag lugnar ner mig och börjar landa på jorden igen. Springer ner mot stället vi var på tidigare för att se hur det gick för de andra men det var ingen där så nu blev jag lugn igen och gick upp till min lägenhet. När jag öppnade dörren så mötte jag också min granne som såg mina gigantiska pupiller och att jag var helt dränkt i svett, blev nu nojjig att hon skulle ringa polisen så jag gick in och slängde allt olagligt jag hade men det kom inga poliser och jag tog upp allt igen, inget var skadat.
Detta var minst sagt den värsta upplevelsen i mitt liv, men ändå en intressant upplevelse som kanske var nyttig för mig då jag faktiskt städade upp i lägenheten efteråt
Det jag upplevde när jag kom hem kunde säkert varit trevligt om jag var beredd på det men nu kom det ju när jag inte ville och jag kunde inte stänga av musiken.
