"Drama" spel?

Jag undrar vilka spel det finns som argumenteringsvis skulle kunna sägas vara drama spel? Jag inser att detta kan vara lite av en motsägelse då detta är den genre som är absolut sämst representerat bland alla spel på marknaden. Jag inser att några regelrätta "drama" spel inte existerar, men det finns spel med högre och lägre inslag av dramatik. Jag ska således förklara vad jag menar. Med "drama" avser jag att det finns ett djup bland karaktärerna, där förhållandet mellan karaktärerna inte enbart är begränsat till att slutföra en där stora slutuppgiften, där karaktärerna interagerar på ett sätt som för deras relation framåt, och där huvudpersonens personlighet förs framåt under spelets lopp, och inte som i de flesta andra spel där hans/hennes personlighet är given, självklar och konstant under hela spelets gång. Finns det med anra ord någotting av analytiskt värde och djup i personerna?

Exempel på detta som jag söker efter kan tänkas vara svårt vid första anblik, men jag menar någonting som t.ex "Farenheit" ger sken av att göra inledningsvis, där ena huvudpersonen har en bror som är präst där deras barndom stundtals skildras gemensamt, eller där den andra huvudpersonens relation med sin sambo skilldras (hon tycker bla att huvudpersonens polisfigur har ett jobb som är för farligt), och deras trätan, som inte har något medsjälva huvudhandlingen att göra.

Fahrenheit till PC är ett bra exempel. Tala om att de har fått till huvudkaraktärens liv som ovisst och oförutsägbart. Man vill spela vidare för att få se mer, nästan som då man ser en bra dramarulle på teve, kan inte somna innan man sett klart den. Sedan den biten att du får spela som snutarna i spelet också och på så sätt påverka handlingen är också jävligt skönt.

Mmm... Tyvärr är dock de bitarna alldeles för få och outvecklade i spelet (som dock är inne på rätt spår). Det faller lite på att det är alldeles för förutsägbart och att vissa relationer i princip aldrig utvecklas. Ta till exemplel Carlas granne, som upplagt för att han skall finnas med i bakrunden och coacha på Carla, men så är han bara med i en fjuttig liten scen. Det samma gäller Lucas + prästbrosans föräldrar när de är barn. Man får aldrig se dem eller uppleva vad de hade för förhållande, bara det att farsan håll på med något skumt (men allltid "off-screen" då man aldrig får se honom).

Förhållandet melan Lucas och brosan verkar också en aning kyligt men inte heller detta ägna någon uppmärksamhet. Lucas föredetta är en annan som försummats i spelet och vars roll gärna hade kunnat byggas upp lite mer, istället för att ha reducerats till ett simpelt engångsligg. Jag hade också gärna sett mer av poliskaptenen och hans utskällningar likt en vakthund i ändarna på de bägge poliserna.

Sen tycker jag att det känns det lite för "Hollywood" och "Dawson's Creek" att samtliga huvudrollsinnehavare tillhör det yngregardet, och detta gäller framförallt poliserna. Jag hade gärna sett en lite äldre och mer rutinerad polis få större utrymme då det hade kunnat bidra till en något ökad realism. Kom ihåg, många poliser är fast i sina yrken i många många år, ochdärför är det helt naturligt med en lite mer äldre representation inom kåren. Jag tycker t.ex att snuten som Cara provskjuter med i den där korta sekvensen enkelt hade få kunna vara med mer och kanske till och med ansluta sig till polisgänget. Han verkade ha en ganska realistisk och rutinerad stil som hade kunnat passa bra i spelet.

Nu förstår jag lite mer vad du menar.
Problemet är bara att om man skulle fördjupa sig i de karaktärer som finns vid sidan av, så tror jag det skulle bli alldeles för mycket arbete med att få klart ett spel (även om det skulle vara underbart). Man skulle vara tvungen att bygga en historia kring varje karaktär och sedan på olika sätt försöka väva deras olika levnads-historier samma på ett trovärdigt sätt. Det tror jag skulle ta enorm tid att göra faktiskt, och det är väl därför de oftast håller sig runt 1-2 max 3 "huvudkaraktärer" för annars blir det för mycket att arbeta på.

Personligen skulle jag ÄLSKA ett sådant spel du är ute efter, men det lär nog ta ett tag innan man får se ett bra spel av den typen.

Hee hee...jo visst, men vad jag menar är att åtminstonde en av poliserna hade kunnat bytas ut till den personen jag eftersträvar. Sen det där andra så menar jag inte att det skulle vara ett överflöd av huvudpersoner, utan man kan gott hålla sig till det antal som valts, vad jag däremot eftersträvar är, för att just göra dessa personer lite mer levande, att man utvecklar deras samrör med de personer som finns med i deras liv så att deras förhållande till dessa personer bli som just ett förhållande till en person, inte som till en klippdocka. Det som Farenheit lyckades lite grann med åt det här hållet, var att den svarta polisen vid något tillfälle fick e-mail från sin tjej där hon diskuterade deras förhållande, helt avskiljt från själva utredningen som polisen faktiskt jobbade med. Det är sådana här subtila saker som faktiskt livar upp stämningen. Det känns som att i spel numera så måste precis allting som händer ha en påverkan på handlingen. Vad jag menar är att i princip 100% av alla spel är 100% storydrivna och i de flesta fall 0% karaktärsdrivna, och det jag efterlyser är ett större utbud av karaktärsdrivna spel.

Det här nya spelet, "Heavy Rain", kommer det att fortsätta på samma bana som Farenheit när det gäller dramatik eller?

Grim Fandango kanske?

Nja, så värst mycket drama element tyckte jag inte att spelet hade. Däremot Pandora Directe, som hade en del sido-handlingar bl.a rörande val av kvinna/kärleksföremål etc.


Gabriel Knight 1 hade vissa drama drag när det gällde skilldringen av Gabriel och hans förhållande med sin farmor och sin anställda (Grace) fast tvåan i serien tyckte jag mest maskade över dessa element.

Deus Ex har ett bra djup men allting är givetvis svagt kopplat till historian, men du kommer nog att älska thrillern som skaparna bakom Max Payne utvecklar för tillfället, Alan Wake. Jag tycker också om när spelen har ett större djup, vilket bidrar till större realism och mer intresse att starta spelet återigen om några år.

Det får man ju hoppas och lite till. Bara genom att kolla trailern för E3-demonstrationen blir man sugen över att få spela det redan nu. De har jobbat väldigt mycket med uttrycken nu, både vad det gäller kroppens rörelser och även ansiktet. Det är faktiskt riktigt bra!

Trailern är en real-time PlayStation 3 demo, men spelet ska komma till PC också, och man får ju hoppas att de lärt sig att knapptryckandet inte uppskattades på PC och tar bort detta helt, för om Fahrenheit inte haft knapptryckandet hade det lätt kunnat vara ett av de absolut bästa spel jag någonsin lirat.

Jag har inte lyckats hitta någon info om detta skulle bli en uppföljare till Fahrenheit, men inget verkar tyda på det i alla fall. Förmodligen rör det sig om ett mord skulle jag tro ( ) och kanske man även här får lira som utredare och andra?

The Casting-Trailer

Kanske går snabbare här

Vad jag har läst om spelet så verkar det vara väldigt likt "Silent Hill" vilket jag tyckte var extremt andefattigt (för att inte säga kasst - man springer ju bara runt i mörkret och när man för första fången möter de groteska monstren så tycker inte huvudpersonen att det är det minsta lilla märkligt). Vad skiljer "Alan Wake" från "Silent Hill" spelen?

Finns ju en allsköns massa rollspel, till exempel Final Fantasy-serien. I de spelen ligger fokus ofta på karaktärerna, utvecklingen av deras personligheter och relationer sinsemellan. Borde inte de kunna räknas som dramaspel?

Tror jag i alla fall, har bara spelat FF6 till SNES.