2006-09-16, 17:29
#1
Så, här kommer min första tripprapport någonsin, så ha överseende och kom gärna med konstruktiv kritik på alla plan. Jag har tagit dxm 2 gånger tidigare, båda i våras och då var det 500mg båda gångerna. Jag hade ätit en del cirka 2 timmar före intaget.
Kön: Man
Vikt: 70kg
Ålder: 18år
Erfarenhet: Lite majja och dxm 2 gånger samt mycket etanol.
Musiken var först lite blandat trance/helix/infected mushroom men efter någon timme bytte jag till uteslutande Infected mushroom då den snabba basen i låtarna skrämde mig. Jag låg i sängen i princip hela trippen.
Syftet med trippen var att se in i mig själv, i psyket och försöka komma så långt som möjligt.
Hallisar är trevliga men det är den disassociativa känslan och djuptänket som jag är det jag är ute efter. Känslan och tankegångarna man har då.
Tiderna är ungefärliga.
23:00 Jag intog 2 tabletter dxm á 250mg. Lasses nya variant (dom är lite högre än dom gammla). Sköljdes ner med ett glas apelsinjuice.
00:00 Nu började jag känna att det började komma krypandes. Blicken hängde inte med lika bra längre och jag började känna mig lite varm i hjärnan, dock hade den disassociativa känslan ännu inte börjat infinna sig. Då och då blev även kroppen väldigt varm varpå jag fick slänga av mig täcket.
00:30 Nu kom min bror hem och skulle nödvändigtvis in och prata med mig vilket inte gick så bra och jag började nojja mig mycket över att han skulle märka något(vilket han självklart gjorde). Nu hade det börjat slå hårdare och den disassociativa känslan hade börjat komma. I samband med broderns besök började jag må illa, och jag blev rädd för den snabba basen i musiken. När brodern gått började jag få lite panik-känslor och låg på golvet och mådde väldigt dåligt. Jag fick en smak och lukt i munnen som bara kan beskrivas som död (för er som liksom jag vet hur döda djur luktar). Allt runtomkring mig blev svartare och jag var helt säker på att jag skulle dö(jag sneade lite?). Mina käkar (eller ja underkäken då det är den som är rörlig) krampade och spännde sig enormt mycket så det gjorde ont. Världen började snurra runt, runt och jag kände verkligen att nu har jag bara sekunder kvar, nur är det fan kört, PANIK!!! Helt plötsligt spydde jag
, i papperskorgen som tur var, den kom inte så mycket men det var i alla fall en skön känsla. Illamåendet släppte helt och jag kunde byta till bättre musik och jag blev även för en kort stund klar i skallen. Jag la mig ner i sängen och började lugna ner mig.
01:00 Vid det här laget hade obehagskänslorna släppt helt och var så gott som bortglömda och jag mådde bra, var glad och jag var redo att fortsätta och kände att det slog hårdare och hårdare. Jag låg i min säng med huvudet i fotändan så jag kunde ha sänglampan på utan att det blev obehagligt ljust men lagom (om det blev för mörkt blev jag också rädd). Vid det här laget började jag få lite OEV:s men CEV:na var många gånger vanligare. När jag blinkade så blev det vita spår, som tjocka streck efter ögonlocken (när jag öpppnade dem alltså) som hängde kvar i flera sekunder. Ljusstrålarna från sänglampan var som vita rör och jag minns att jag försökte fånga dem med armarna. Då och då såg jag även framför mig en orm med huvudet emot mig. Den var i huvudhöjd och hängde i luften och den var då och då närmare mig och då och då längre bort och försvann och dök upp men alltid i huvudhöjd. Den såg dock tecknad ut så jag blev inte det minsta rädd utan snarare fascinerad. Färglada streck i olika färg som rörde sig till musiken präglade mina CEV:s.
01:30 Jag bara låg i sängen och gled mer och mer bort från verkligheten. Jag tror att detta var peaken. Jag var helt disassociativ nu och hade väldigt mycket CEV:s. Jag såg massa olika mönster och färger som hoppade runt. Inga skarpa kanter utan allt var mjukt och behagligt att ”se” på och anpassade sig efter musiken. När jag öppnade ögonen och rörde på armarna framför mig kändes det som att de inte tillhörde min kropp, de hade sin egen vilja och inte heller mitt huvud tillhörde min kropp, ”sinnet”/”själen” var frikopplad från allt det kroppsliga. Min vita vägg blev helt svartprickig och alla föremål, till exempel min papperskorg gled runt och ändrade storlek när jag kollade på dem.
02:00 Nu var jag fortfarande helt borta men var tvungen att gå på toa. Det blev en spännande färd uppför trapporna ( bor i källaren) och Robo-Walken var underbar. Jag kom tack vare trappräcken och väggar dock upp och kunde uträtta mina behov och även slänga in några få ord/(bokstäver snarare) i #DXMFB.
02:30 Jag var helt försvunnen i en annan värld och Infected mushroom körde på i bakgrunden (Infected mushroom är det bästa jag nånsin knarkat till, rekommenderar det starkt till alla dexare). Jag kan inte anamma eller nu förstå dom tankarna jag hade då riktigt. Men i alla fall så såg jag och var i en helt annan dimension av universum. Det har inte bara att göra med vad man såg utan just känslan, man ÄR i ett annat universum. De tankar man har i det här tillståndet kan ingen nykter hjärna tänka, den nyktra hjärnan har inte de möjligheterna och kan inte tänka i de dimensionerna. DXM:et tar en till en helt annan medvetandenivå som inte kan beskrivas, bara upplevas, och bör upplevas. När jag hade ögonen öppna gjorde min säng loopar med mig liggandes däri (föll dock inte ur) och när jag blundade var det helt mörkt förutom massa neonfärgade slingor överallt. Jag var helt övertygad om att detta var en annan värld, tänkte lite då och då på den vanliga världen men den föreföll främmande, enormt avlägsen och inte alls lockande. Här ville jag stanna för alltid!
03:00 Nu kände jag för första gången att jag hade passerat peaken. CEV:na blev lite ovanligare men fanns fortfarande i stor mängd. Som jag tidigare beskrev innehöll dessa fortfarande mjuka färglada mönster. Ett ivrigt återkommande mönser var en oval blå-kristallfärgad stor ring med tre runda röda ringar som satt fast inuti. Den ovala ringen snurrade runt, runt hit och dit. De röda ringarna var platts och den ovala blåa som ett hölje kring dem (ungefär så^^). Ormen som inte synts på ett tag började dyka upp igen och det var ett kärt återseende och jag låg och studerande den med mina tefat till pupiller, den gled fram och tillbaka mot mig och från mig. Den rörelsen påminde lite om ja ni vet nån platta i nått tvspel man ska hoppa på och åka med så man kommer över till andra sidan av någon avgrund eller så.
03:30 Vid det här laget började den disassociativa känslan släppa mer och mer och jag såg inga fler OEV:s alls längre även om CEV:na fortfarande var vanliga. Jag hade vant mig vid hur mitt rum såg ut i den disassociativa världen och jag visste ju hur det såg ut i den vanliga men i det här mellantinget så verkade allting helt nytt så jag gick på en liten upptäcksfärd med min fina Robo-walk vilket måste sett lustigt ut när jag kunde stå och fördjupa mig i en fjärrkontroll eller något annat i flera minuter.
04:00 Jag hade nu börjat landa och allting var bara i ett svagt drömlikt tillstånd. En helt underbar känsla i en värld där inga problem finns och allt är bomull och djupt psykist. De CEV:na jag sett tidigare var helt borta men jag hade en sorts mycket intresannta CEV:s. Jag såg på min bokhylla och skrivbord och när jag blundade fanns de kvar i synfältet (fast ögonlocken var stängda) med bakrunden svart och med sakernas konturer i gråa linjer. Det mest konstiga var att när jag blundade fanns samma saker med på bilden men dom hade flyttats om! Till exempel var bokhyllan vriden på ett annat sätt när jag stängde ögonen, och stereon stog på skrivbordet när jag hade stängda ögon mot att den stog i bokhyllan när ögonen var öppna (och det är där den står). Jag öppnade och stängde ögonen flera gånger men sakerna var fortfarande på olika ställen vilket var ytterst fascinerande, för mig iaf
)
04:30 Sömnen började komma krypandes och jag bestämde mig för att försöka sova med den svaga kvarhängande disassociativa känslan. Det kändes bra och jag somnade efter en stund med ett nerknarkat leende på läpparna som sträckte sig från ena örat till det andra!
Morgonen efter: vaknade redan 9 och kunde inte somna om, jag läste till 12 och gick sedan upp. Hade i början en sjukt dålig balans och höll på och rammla omkull men lärde mig snart och jag sitter nu kring 17 och skriver av mig med en skön afterglow. Hjärnan känns som varm bomull och ögonen hänger inte med riktigt, har även vissa svårigheter med att hitta ord. När jag åt kändes det som om jag hade träningsverk i underkäken, förmodligen av kramperna. Jag är mycket mycket nöjd med trippen men är väldigt förvånad över att det kunde bli så hårt på 500mg. Det kändes mycket hårdare än dom andra två gångerna jag kört på samma dos. I och för sig har jag aldrig tagit de båda tabletterna samtidigt och dom här ser lite annorlunda ut än dom gammla men ändå. Hade kanske bara lite tur och fick nått konstigt dex som var mycket starkare
Dxm-känslan är mycket svår att beskriva, så här får andra dexare ha överseende med att jag koncentrerade mig mer på att beskriva hallisarna, även om känslan och djuptänket är det man är ute efter.
Dödsknark 4 lajf.
Kön: Man
Vikt: 70kg
Ålder: 18år
Erfarenhet: Lite majja och dxm 2 gånger samt mycket etanol.
Musiken var först lite blandat trance/helix/infected mushroom men efter någon timme bytte jag till uteslutande Infected mushroom då den snabba basen i låtarna skrämde mig. Jag låg i sängen i princip hela trippen.
Syftet med trippen var att se in i mig själv, i psyket och försöka komma så långt som möjligt.
Hallisar är trevliga men det är den disassociativa känslan och djuptänket som jag är det jag är ute efter. Känslan och tankegångarna man har då.
Tiderna är ungefärliga.
23:00 Jag intog 2 tabletter dxm á 250mg. Lasses nya variant (dom är lite högre än dom gammla). Sköljdes ner med ett glas apelsinjuice.
00:00 Nu började jag känna att det började komma krypandes. Blicken hängde inte med lika bra längre och jag började känna mig lite varm i hjärnan, dock hade den disassociativa känslan ännu inte börjat infinna sig. Då och då blev även kroppen väldigt varm varpå jag fick slänga av mig täcket.
00:30 Nu kom min bror hem och skulle nödvändigtvis in och prata med mig vilket inte gick så bra och jag började nojja mig mycket över att han skulle märka något(vilket han självklart gjorde). Nu hade det börjat slå hårdare och den disassociativa känslan hade börjat komma. I samband med broderns besök började jag må illa, och jag blev rädd för den snabba basen i musiken. När brodern gått började jag få lite panik-känslor och låg på golvet och mådde väldigt dåligt. Jag fick en smak och lukt i munnen som bara kan beskrivas som död (för er som liksom jag vet hur döda djur luktar). Allt runtomkring mig blev svartare och jag var helt säker på att jag skulle dö(jag sneade lite?). Mina käkar (eller ja underkäken då det är den som är rörlig) krampade och spännde sig enormt mycket så det gjorde ont. Världen började snurra runt, runt och jag kände verkligen att nu har jag bara sekunder kvar, nur är det fan kört, PANIK!!! Helt plötsligt spydde jag
, i papperskorgen som tur var, den kom inte så mycket men det var i alla fall en skön känsla. Illamåendet släppte helt och jag kunde byta till bättre musik och jag blev även för en kort stund klar i skallen. Jag la mig ner i sängen och började lugna ner mig.01:00 Vid det här laget hade obehagskänslorna släppt helt och var så gott som bortglömda och jag mådde bra, var glad och jag var redo att fortsätta och kände att det slog hårdare och hårdare. Jag låg i min säng med huvudet i fotändan så jag kunde ha sänglampan på utan att det blev obehagligt ljust men lagom (om det blev för mörkt blev jag också rädd). Vid det här laget började jag få lite OEV:s men CEV:na var många gånger vanligare. När jag blinkade så blev det vita spår, som tjocka streck efter ögonlocken (när jag öpppnade dem alltså) som hängde kvar i flera sekunder. Ljusstrålarna från sänglampan var som vita rör och jag minns att jag försökte fånga dem med armarna. Då och då såg jag även framför mig en orm med huvudet emot mig. Den var i huvudhöjd och hängde i luften och den var då och då närmare mig och då och då längre bort och försvann och dök upp men alltid i huvudhöjd. Den såg dock tecknad ut så jag blev inte det minsta rädd utan snarare fascinerad. Färglada streck i olika färg som rörde sig till musiken präglade mina CEV:s.
01:30 Jag bara låg i sängen och gled mer och mer bort från verkligheten. Jag tror att detta var peaken. Jag var helt disassociativ nu och hade väldigt mycket CEV:s. Jag såg massa olika mönster och färger som hoppade runt. Inga skarpa kanter utan allt var mjukt och behagligt att ”se” på och anpassade sig efter musiken. När jag öppnade ögonen och rörde på armarna framför mig kändes det som att de inte tillhörde min kropp, de hade sin egen vilja och inte heller mitt huvud tillhörde min kropp, ”sinnet”/”själen” var frikopplad från allt det kroppsliga. Min vita vägg blev helt svartprickig och alla föremål, till exempel min papperskorg gled runt och ändrade storlek när jag kollade på dem.
02:00 Nu var jag fortfarande helt borta men var tvungen att gå på toa. Det blev en spännande färd uppför trapporna ( bor i källaren) och Robo-Walken var underbar. Jag kom tack vare trappräcken och väggar dock upp och kunde uträtta mina behov och även slänga in några få ord/(bokstäver snarare) i #DXMFB.
02:30 Jag var helt försvunnen i en annan värld och Infected mushroom körde på i bakgrunden (Infected mushroom är det bästa jag nånsin knarkat till, rekommenderar det starkt till alla dexare). Jag kan inte anamma eller nu förstå dom tankarna jag hade då riktigt. Men i alla fall så såg jag och var i en helt annan dimension av universum. Det har inte bara att göra med vad man såg utan just känslan, man ÄR i ett annat universum. De tankar man har i det här tillståndet kan ingen nykter hjärna tänka, den nyktra hjärnan har inte de möjligheterna och kan inte tänka i de dimensionerna. DXM:et tar en till en helt annan medvetandenivå som inte kan beskrivas, bara upplevas, och bör upplevas. När jag hade ögonen öppna gjorde min säng loopar med mig liggandes däri (föll dock inte ur) och när jag blundade var det helt mörkt förutom massa neonfärgade slingor överallt. Jag var helt övertygad om att detta var en annan värld, tänkte lite då och då på den vanliga världen men den föreföll främmande, enormt avlägsen och inte alls lockande. Här ville jag stanna för alltid!
03:00 Nu kände jag för första gången att jag hade passerat peaken. CEV:na blev lite ovanligare men fanns fortfarande i stor mängd. Som jag tidigare beskrev innehöll dessa fortfarande mjuka färglada mönster. Ett ivrigt återkommande mönser var en oval blå-kristallfärgad stor ring med tre runda röda ringar som satt fast inuti. Den ovala ringen snurrade runt, runt hit och dit. De röda ringarna var platts och den ovala blåa som ett hölje kring dem (ungefär så^^). Ormen som inte synts på ett tag började dyka upp igen och det var ett kärt återseende och jag låg och studerande den med mina tefat till pupiller, den gled fram och tillbaka mot mig och från mig. Den rörelsen påminde lite om ja ni vet nån platta i nått tvspel man ska hoppa på och åka med så man kommer över till andra sidan av någon avgrund eller så.
03:30 Vid det här laget började den disassociativa känslan släppa mer och mer och jag såg inga fler OEV:s alls längre även om CEV:na fortfarande var vanliga. Jag hade vant mig vid hur mitt rum såg ut i den disassociativa världen och jag visste ju hur det såg ut i den vanliga men i det här mellantinget så verkade allting helt nytt så jag gick på en liten upptäcksfärd med min fina Robo-walk vilket måste sett lustigt ut när jag kunde stå och fördjupa mig i en fjärrkontroll eller något annat i flera minuter.
04:00 Jag hade nu börjat landa och allting var bara i ett svagt drömlikt tillstånd. En helt underbar känsla i en värld där inga problem finns och allt är bomull och djupt psykist. De CEV:na jag sett tidigare var helt borta men jag hade en sorts mycket intresannta CEV:s. Jag såg på min bokhylla och skrivbord och när jag blundade fanns de kvar i synfältet (fast ögonlocken var stängda) med bakrunden svart och med sakernas konturer i gråa linjer. Det mest konstiga var att när jag blundade fanns samma saker med på bilden men dom hade flyttats om! Till exempel var bokhyllan vriden på ett annat sätt när jag stängde ögonen, och stereon stog på skrivbordet när jag hade stängda ögon mot att den stog i bokhyllan när ögonen var öppna (och det är där den står). Jag öppnade och stängde ögonen flera gånger men sakerna var fortfarande på olika ställen vilket var ytterst fascinerande, för mig iaf
)04:30 Sömnen började komma krypandes och jag bestämde mig för att försöka sova med den svaga kvarhängande disassociativa känslan. Det kändes bra och jag somnade efter en stund med ett nerknarkat leende på läpparna som sträckte sig från ena örat till det andra!
Morgonen efter: vaknade redan 9 och kunde inte somna om, jag läste till 12 och gick sedan upp. Hade i början en sjukt dålig balans och höll på och rammla omkull men lärde mig snart och jag sitter nu kring 17 och skriver av mig med en skön afterglow. Hjärnan känns som varm bomull och ögonen hänger inte med riktigt, har även vissa svårigheter med att hitta ord. När jag åt kändes det som om jag hade träningsverk i underkäken, förmodligen av kramperna. Jag är mycket mycket nöjd med trippen men är väldigt förvånad över att det kunde bli så hårt på 500mg. Det kändes mycket hårdare än dom andra två gångerna jag kört på samma dos. I och för sig har jag aldrig tagit de båda tabletterna samtidigt och dom här ser lite annorlunda ut än dom gammla men ändå. Hade kanske bara lite tur och fick nått konstigt dex som var mycket starkare
Dxm-känslan är mycket svår att beskriva, så här får andra dexare ha överseende med att jag koncentrerade mig mer på att beskriva hallisarna, även om känslan och djuptänket är det man är ute efter.
Dödsknark 4 lajf.
vill oxå.. suck..
