2006-09-15, 22:17
#1
Word!
Har postat denna i filosofitråden också men vill gärna höra vad ni, mina trippande vänner, tycker om det.
Psykotiskt eller coolt? 
Tänkte försöka få fram en filosofisk tanke som jag har om människans medvetande och försöka få fram hur viktig jag anser att filosofin är för människan. Jag påstår absolut inte att det jag säger är någon som helst sanning för i grund och botten är det bara en tanke i min egen verklighet. Däremot vill jag få fram vikten av min och andras rätt att ha tankar som dessa.
Människor som inte har ett öppet sinne, tar nog ofta sin egen verklighet och det system vi lever efter, på allt för stort allvar vilket jag anser vara farligt. Behöver nog inte backa upp det med något konkret. Förstår du inte vad jag menar så tänk bara på fanatiker, som Bush. Människor som anser att deras tro om verkligheten är den enda rätta och att alla andras uppfattingar helt enkelt är fel.
Låt oss först ta en titt på den yttersta illusionen. Det system vi byggt upp och som allting styrs utav. För det är redan i denna graden av medvetande, eller brist på medvetande, de flesta människor befinner sig i.
De flesta av oss människor ser nog det samhälle vi har byggt upp och politiken vi lever efter som en naturlig utveckling i människans evolution.
Jag säger inte att dessa människor har fel men däremot vill jag lyfta fram vikten av att ha ett mer öppet sinne än så. Ett djupare medvetande hos individen.
För mycket av den utvecklingen som sker i människan idag skulle jag personligen nog mer se som onaturlig än som naturlig. Utvecklingen vi har idag tror jag inte gynnar vårt medvetande. Snarare tvärtom. Jag tycker det känns som att vi har lurat in oss själva på ett sidospår som leder oss rakt mot vår undergång.
Vår hjärna bombas hela tiden med information, som oftast är reklam eller propaganda. Genom denna information som ges till oss skapar vi vår syn av världen. Informationsflödet är så konstant och massivt att vi knappt får någon tid över att tänka själva. Vi skapar oss värderingar, åsikter, stereotyper, fördommar etc. angående saker som vi egentligen inte vet något om. Vi använder andras åsikter och gör dom till våra egna.
Tänkandet hos den "vanliga" människan världen över är hur styrt som helst. Verklighetsuppfattningen är styrd. De flesta har inte ens någon uppfattning om det. Vi lever efter onaturliga behov som samhället skapar till oss. Behov som aldrig kan bli riktigt tillfredställda eftersom det hela tiden uppkommer nya behov i behoven. Vi idioter strävar alltså efter en illusion av lycka som vi aldrig kan komma fram till.
Jag ser den fria tanken, dvs de tankarna som snurrar runt i oss, som bortser från allt det du "vet" och "kan" om verkligheten, som att det är ditt "sanna" medvetande. Jag tror att det är just här, i den fria tanken, som svaren till många av de problem som varje individ ställs inför går att hitta. Men för att kunna komma till den fria tanken krävs det att man vågar gå in i sitt eget medvetande. Därför är filosofi något av det mest uppenbart sanna som finns i vår gemensamma verklighet.
Filosofi är ju det som faller utanför vetenskapen, dvs frågor som inte kan besvaras vare sig logiskt eller empiriskt. Med hjälp av ditt medvetande kan du fundera på saker och ting som du inte förstår, som inte direkt finns i din förklarade verklighet, men som du uppenbarligen ändå kan tänka på. I dessa fria tankar kan du se allting från andra synvinklar än den du vanligtvis har eftersom tanken är fri. Ska försöka förklara vad jag menar genom att dyka lite längre in i mitt eget medvetande och försöka förklara vad som gömmer sig där.
Vår idé om verkligheten är ju egentligen ingenting mer än just en idé. Det kan man ha delade meningar om kanske men vi skapar ju vår verklighet genom våra sinnen, eller hur? Vår verklighet skapas alltså av upplevelser. Kanske mer rätt att säga att vi skapar vår verklighet genom tolkningar och idéer av våra upplevelser. Vi skapar alltså verkligheten genom att försöka förstå det vi upplever med hjälp av olika vetenskaper som vi har arbetat fram. Men vetenskaperna är skapta av människan, ingen annan.
När man tänker på det, är ju allt det vi ser, hör, känner osv egentligen bara elektriska signaler som kommer till hjärnan från våra olika sinnen. Hjärnan tolkar alltså signalerna på ett visst sätt och genom det tror vi att vi upplever något, men gör vi verkligen det? Allting händer ju egentligen i hjärnan. Vår uppfattning om att det finns materia, tid och rum osv är ju egentligen bara ett påhitt vi skapat oss genom våra upplevelser. Allting i universum är ju egentligen bara energi.
Vem kan säga helt säkert att någonting är precis så som den personen upplever det? Att det är just det som är verkligt.
Som Descartes sa: Jag tänker, alltså existerar jag. Ja, det ligger ju nånting i det såklart men då undrar jag; var existerar du? Är du den materia som du tror att din tanke finns i eller är du tanken?
Försök att definiera vad du egentligen menar med att något är verkligt. Ta t ex en schizofren person. Det han/hon upplever anses ju overkligt av oss "normala". Men för personen i fråga är det i högsta grad verkligt. Personen upplever ju verkligen det. Hur kan det då vara overkligt? Det du själv upplever anser ju du som verkligt. Vad är skillnaden?
Alltså borde man kunna säga att "verkligheten" finns i hjärnan och endast där. och alla bär på sin egen verklighet. Då kan man säga att ditt universum, din verklighet, föddes när du föddes in i illusionen... O att du, helt ensam, rymmer ett helt universum.
En sammanfattning... som jag sa är ju filosofi frågor som inte kan besvaras vare sig logiskt eller empiriskt och vår verklighet är ju skapad av olika vetenskaper som vi arbetat fram genom våra upplevelser av våra sinnen. Är då det vi inte kan få svar på, genom de sinnen vi har, i så fall overkligt? Förstår du vad jag menar? Är filosofin i sig själv overklig...? För filosofi är ju just det som inte kan förklaras med allt det som bygger upp vår verklighet. Eller är kanske filosofi beviset på att en verklighet faktiskt finns, just för att vi kan filosofera kring den...? Poängen jag försöker få fram är att det borde inte kunna finnas bara EN verklighet. Det låter ju bara overkligt.
Hur som helst... Det finns alltså ingeting som betyder något, förutom just det du själv bestämmer ska betyda något. Visst luras vi att tro att det finns en mening och betydelse i allt som händer i världen men det gör det ju egentligen inte. Allting är bara ett spel som pågår i den yttersta illusionen.
Med ett djupare medvetande kan du höja dig över det spelet och lära dig något som verkligen betyder något. Lära dig att inse vilka möjligheter vi har med vårt medvetande. Vilken styrka som finns i kraften vi kallar kärlek och att det är vi som bygger vår egen verklighet med hjälp av vårt medvetande. Förstår du vilka möjligheter det finns här!? Hur svårt ska det behöva vara att få till en bättre verklighet än den vi lever i idag?
Tyvärr tror jag att så länge människans medvetande om vem hon egentligen är döljs av systemets girighet kommer vi bara att få ett svagare och svagare medvetande och gå mot vår undergång.
Som jag skrev i början så är detta bara en tanke. Jag säger inte att den är rätt eller fel, så ingen kan förneka den. Den är fri. O det är just därför filosofin är så viktig för människan. O ju längre "fram" vi kommer i utvecklingen desto viktigare kommer den att bli. För filosofin är på något sätt bundet till vårt naturliga medvetande och det är ju allt vi har...
Be Real
High_Hopes
Har postat denna i filosofitråden också men vill gärna höra vad ni, mina trippande vänner, tycker om det.
Psykotiskt eller coolt? Tänkte försöka få fram en filosofisk tanke som jag har om människans medvetande och försöka få fram hur viktig jag anser att filosofin är för människan. Jag påstår absolut inte att det jag säger är någon som helst sanning för i grund och botten är det bara en tanke i min egen verklighet. Däremot vill jag få fram vikten av min och andras rätt att ha tankar som dessa.
Människor som inte har ett öppet sinne, tar nog ofta sin egen verklighet och det system vi lever efter, på allt för stort allvar vilket jag anser vara farligt. Behöver nog inte backa upp det med något konkret. Förstår du inte vad jag menar så tänk bara på fanatiker, som Bush. Människor som anser att deras tro om verkligheten är den enda rätta och att alla andras uppfattingar helt enkelt är fel.
Låt oss först ta en titt på den yttersta illusionen. Det system vi byggt upp och som allting styrs utav. För det är redan i denna graden av medvetande, eller brist på medvetande, de flesta människor befinner sig i.
De flesta av oss människor ser nog det samhälle vi har byggt upp och politiken vi lever efter som en naturlig utveckling i människans evolution.
Jag säger inte att dessa människor har fel men däremot vill jag lyfta fram vikten av att ha ett mer öppet sinne än så. Ett djupare medvetande hos individen.
För mycket av den utvecklingen som sker i människan idag skulle jag personligen nog mer se som onaturlig än som naturlig. Utvecklingen vi har idag tror jag inte gynnar vårt medvetande. Snarare tvärtom. Jag tycker det känns som att vi har lurat in oss själva på ett sidospår som leder oss rakt mot vår undergång.
Vår hjärna bombas hela tiden med information, som oftast är reklam eller propaganda. Genom denna information som ges till oss skapar vi vår syn av världen. Informationsflödet är så konstant och massivt att vi knappt får någon tid över att tänka själva. Vi skapar oss värderingar, åsikter, stereotyper, fördommar etc. angående saker som vi egentligen inte vet något om. Vi använder andras åsikter och gör dom till våra egna.
Tänkandet hos den "vanliga" människan världen över är hur styrt som helst. Verklighetsuppfattningen är styrd. De flesta har inte ens någon uppfattning om det. Vi lever efter onaturliga behov som samhället skapar till oss. Behov som aldrig kan bli riktigt tillfredställda eftersom det hela tiden uppkommer nya behov i behoven. Vi idioter strävar alltså efter en illusion av lycka som vi aldrig kan komma fram till.
Jag ser den fria tanken, dvs de tankarna som snurrar runt i oss, som bortser från allt det du "vet" och "kan" om verkligheten, som att det är ditt "sanna" medvetande. Jag tror att det är just här, i den fria tanken, som svaren till många av de problem som varje individ ställs inför går att hitta. Men för att kunna komma till den fria tanken krävs det att man vågar gå in i sitt eget medvetande. Därför är filosofi något av det mest uppenbart sanna som finns i vår gemensamma verklighet.
Filosofi är ju det som faller utanför vetenskapen, dvs frågor som inte kan besvaras vare sig logiskt eller empiriskt. Med hjälp av ditt medvetande kan du fundera på saker och ting som du inte förstår, som inte direkt finns i din förklarade verklighet, men som du uppenbarligen ändå kan tänka på. I dessa fria tankar kan du se allting från andra synvinklar än den du vanligtvis har eftersom tanken är fri. Ska försöka förklara vad jag menar genom att dyka lite längre in i mitt eget medvetande och försöka förklara vad som gömmer sig där.
Vår idé om verkligheten är ju egentligen ingenting mer än just en idé. Det kan man ha delade meningar om kanske men vi skapar ju vår verklighet genom våra sinnen, eller hur? Vår verklighet skapas alltså av upplevelser. Kanske mer rätt att säga att vi skapar vår verklighet genom tolkningar och idéer av våra upplevelser. Vi skapar alltså verkligheten genom att försöka förstå det vi upplever med hjälp av olika vetenskaper som vi har arbetat fram. Men vetenskaperna är skapta av människan, ingen annan.
När man tänker på det, är ju allt det vi ser, hör, känner osv egentligen bara elektriska signaler som kommer till hjärnan från våra olika sinnen. Hjärnan tolkar alltså signalerna på ett visst sätt och genom det tror vi att vi upplever något, men gör vi verkligen det? Allting händer ju egentligen i hjärnan. Vår uppfattning om att det finns materia, tid och rum osv är ju egentligen bara ett påhitt vi skapat oss genom våra upplevelser. Allting i universum är ju egentligen bara energi.
Vem kan säga helt säkert att någonting är precis så som den personen upplever det? Att det är just det som är verkligt.
Som Descartes sa: Jag tänker, alltså existerar jag. Ja, det ligger ju nånting i det såklart men då undrar jag; var existerar du? Är du den materia som du tror att din tanke finns i eller är du tanken?
Försök att definiera vad du egentligen menar med att något är verkligt. Ta t ex en schizofren person. Det han/hon upplever anses ju overkligt av oss "normala". Men för personen i fråga är det i högsta grad verkligt. Personen upplever ju verkligen det. Hur kan det då vara overkligt? Det du själv upplever anser ju du som verkligt. Vad är skillnaden?
Alltså borde man kunna säga att "verkligheten" finns i hjärnan och endast där. och alla bär på sin egen verklighet. Då kan man säga att ditt universum, din verklighet, föddes när du föddes in i illusionen... O att du, helt ensam, rymmer ett helt universum.
En sammanfattning... som jag sa är ju filosofi frågor som inte kan besvaras vare sig logiskt eller empiriskt och vår verklighet är ju skapad av olika vetenskaper som vi arbetat fram genom våra upplevelser av våra sinnen. Är då det vi inte kan få svar på, genom de sinnen vi har, i så fall overkligt? Förstår du vad jag menar? Är filosofin i sig själv overklig...? För filosofi är ju just det som inte kan förklaras med allt det som bygger upp vår verklighet. Eller är kanske filosofi beviset på att en verklighet faktiskt finns, just för att vi kan filosofera kring den...? Poängen jag försöker få fram är att det borde inte kunna finnas bara EN verklighet. Det låter ju bara overkligt.
Hur som helst... Det finns alltså ingeting som betyder något, förutom just det du själv bestämmer ska betyda något. Visst luras vi att tro att det finns en mening och betydelse i allt som händer i världen men det gör det ju egentligen inte. Allting är bara ett spel som pågår i den yttersta illusionen.
Med ett djupare medvetande kan du höja dig över det spelet och lära dig något som verkligen betyder något. Lära dig att inse vilka möjligheter vi har med vårt medvetande. Vilken styrka som finns i kraften vi kallar kärlek och att det är vi som bygger vår egen verklighet med hjälp av vårt medvetande. Förstår du vilka möjligheter det finns här!? Hur svårt ska det behöva vara att få till en bättre verklighet än den vi lever i idag?
Tyvärr tror jag att så länge människans medvetande om vem hon egentligen är döljs av systemets girighet kommer vi bara att få ett svagare och svagare medvetande och gå mot vår undergång.
Som jag skrev i början så är detta bara en tanke. Jag säger inte att den är rätt eller fel, så ingen kan förneka den. Den är fri. O det är just därför filosofin är så viktig för människan. O ju längre "fram" vi kommer i utvecklingen desto viktigare kommer den att bli. För filosofin är på något sätt bundet till vårt naturliga medvetande och det är ju allt vi har...
Be Real
High_Hopes
Du verkar va en skön snubbe.
