2006-09-14, 22:54
#1
Kön : Man
Ålder : 20
Dos : Ca 6 gram svamp av oidentifierad art.
Set & Setting: Torget Makbah i Barcelona. Det är september och jag & min vän tog svamp på ett torg där skejtare & uteliggare (heroinister) höll till i Barcelona. Torget ligger i närheten av Rambla Raval, och jag rekommenderar ett besök där när natten fallit.
Inledning: Det började med att vi var där 1 dag innan och satt & drack öl. Vi snackade om att vi verkligen borde skaffa lite svampar. Sagt & gjort, första snubben vi frågar säger "Visst, jag kan skaffa skitfeta svampar. Kom hit i morgon vid 3 så kan vi snacka mer." Vi bler extremt exalterade och fira med att köpa en 10:a braja för 20 euro. Nästa dag kommer vi tillbaka vid sagd tid, men han är inte där, så bedrövade gick vi ner på stan och söp istället. Det kom sig dock att vi återvände dit senare för att leta efter honom, han brukade va där och skejta. Och på vägen dit stöter vi på honom på en bakgata, och han säger att allt är fixat. Så vi hänger med honom en bra jävla bit till ett nergånget höghus utan el med vingliga trappor. Både jag & polaren kände att vis skulle bli överfallna vilken sekund somhelst. Men det blir vi turligt nog inte hehe. Vi köper 12 gram för 45 euro. Billigt! Egentligen skulle 2 andra polare va med men dom bangade ur, för att den ene skulle jobba. Men detta rörde inte mig eller min vän i ryggen då vi gärna tog en dos extra hö hö. Vi är så sugna, att så fort vi kommer utanför stoppar ett par svampar i munnen...
Trippen: Jag går nedför rampla ravall och ser ut som en hamster på kinderna. Tuggandes frenetiskt, och kämpandes mot återkommande kväljningar. Jag upskattar att vi käkat kanske 3 gram var i runda slängar när vi
kommit tillbaka till Makbah. Vi sätter oss på en lång stenmur bredvid massa uteliggare. En av dem är svensk, och är på landsflykt. Han hade mördat någon över anfetamin, av misstag påstod han. Vi satt en stund och tittade tillslut på
varandra.
- "Jag känner ingenting"
- "Nä inte jag heller..."
- "Ska vi käka lite till ?"
Hipp som happ är alla 12 gram slut. Vi har ätit hälften var. Nu börjar det, långsamt börjar allt bli lite roligare på något sätt. Jag kännde mig lite upprymd och hade svårt att sitta helt still. Det ökar och ökar stadigt, tills vi båda var totalt euforiska. Jag börjar stirra på några fuktfläckar på betongplattorna som torget består av. Fäckarna börjar skifta plats med varandra, torra fläcka med blöta fläckar. Det hela skapar ett intressant mönster. Jag börjar flabba som fan och vänder mig om för att berätta det för min vän. När jag tittar nära på honom ser jag hur hans skägg börjar växa ut. Jag pekar på honom och skrattar. Sen vänder jag blicken upp, mot husen runtom torget. Väggarna rinner långsamt som om dom beståd av färgglad honung, typ. Vi ställer oss upp och min polare går iväg för att titta på något, han tar det som jag jagar honom och springer fnittrande iväg. Jag förvandlas genast till ett rovdjur och joggar efter, skrattandes så mycket att det känns som min käke ska gå av. Vi jagar varandra fram och tillbaka i vad som känns som timmar. När vi väl kommer tillbaka, alldeles utmattade av lycka, har det gått 20: minuter. Vi sätter oss ner och köper ett sexpack öl av en pakistanier. Jag minns inte riktigt vad vi snackade om här, men plötsligt avbryter en annan vän där, mig. Och hon var nykter, och säger;
- "Eeh, killen bredvid dig säger att han ska slå ihjäl dig."
Jag tittar på snubben, en kort ganska bastant kille i 30-års åldern. Han har långt blont hår och är riktigt ful. Jag synar honom en kort sekund, vänder mig sedan till min trippade vän och viskar;
- "Killen här hotar med stryk !"
Skrattandes svarar han;
- "Ja, jag är så trippad att jag tror inte jag kommer kunna göra något åt det."
Nä, det är sant tänker jag och börjar flabba som fan igen. Detta retade upp killen bredvid, och han börjar mumla otrevligheter. Jag kommer då på genidraget att bjuda honom på cigg, med detta vinner jag över honom på min sida. Jag känner att det spritter i benen, och jag går ner bakom muren för att kolla där. Rakt framför mig finns en stor katedral, med gula, skrovliga vägger. Jag går emot väggen samtidigt som den öppnar sig, som ett sår, och jag kan se djupt in i dess köttiga innanmäte. Jag går fram och trycker in min hand i väggen. På min vänstra sida, finns ett gömt rum i vägen. Där har uteliggarna precis skjutit heroin, och det ligger en stor blodpöl på marken. Jag står och snöar på den en stund, och plötsligt börjar det pressas upp blod ur marken...
Jag skrattar som fan åt det och springer upp för att berätt allt ! Nu har min nyktre vän sagt att två av uteliggarna kan sova hos oss, Svensken och hans brittiske vän. Skitbra idé, vi bjuder hem mördaren. Det kändes olustigt men jag var helt för trippad för att tänka mer på det. Dom båda var faktiskt riktigt trevliga och behövde verkligen en dusch. Vi stannar ett bra tag, och tiden går så ohyggligt långsamt. Fast, när effekten väl långsamt avtog kändes det som allt hade gått över helt för snabbt. Vi gick hem till lägenheten med två killarna. Jag låg och tittade på mattorna och tapeterna och såg det samma mönsterna som hela trippen började med. Vi satt och snackade, långt in på natten och den svenska snubben berättade om sitt liv, och sin dödliga lungcancer. Ibland grät han, när han pratade om det. Han grät av lycka när vi satte på en skiva med gamla svenska folk-låtar från 40-talet. Det var lite underligt att uppleva trippad, men none the less, fett som fan.
Slutsats: Bästa svamptrippen, och möjligen den bästa trippen jag någonsin haft. Känns märkligt att jag klarade 6 gram medans andra vart nära döden på 1,5 gram (Trippologiskt talat). Men jag hade aldrig en dålig tanke, som jag fått på LSD alla gånger jag tagit det. Jag hade de mäktigaste, storslagna hallucinationer, sen andra sekunden inga alls. Denna variation var ytterst behaglig. Tack för mig, levergrej.
Ålder : 20
Dos : Ca 6 gram svamp av oidentifierad art.
Set & Setting: Torget Makbah i Barcelona. Det är september och jag & min vän tog svamp på ett torg där skejtare & uteliggare (heroinister) höll till i Barcelona. Torget ligger i närheten av Rambla Raval, och jag rekommenderar ett besök där när natten fallit.
Inledning: Det började med att vi var där 1 dag innan och satt & drack öl. Vi snackade om att vi verkligen borde skaffa lite svampar. Sagt & gjort, första snubben vi frågar säger "Visst, jag kan skaffa skitfeta svampar. Kom hit i morgon vid 3 så kan vi snacka mer." Vi bler extremt exalterade och fira med att köpa en 10:a braja för 20 euro. Nästa dag kommer vi tillbaka vid sagd tid, men han är inte där, så bedrövade gick vi ner på stan och söp istället. Det kom sig dock att vi återvände dit senare för att leta efter honom, han brukade va där och skejta. Och på vägen dit stöter vi på honom på en bakgata, och han säger att allt är fixat. Så vi hänger med honom en bra jävla bit till ett nergånget höghus utan el med vingliga trappor. Både jag & polaren kände att vis skulle bli överfallna vilken sekund somhelst. Men det blir vi turligt nog inte hehe. Vi köper 12 gram för 45 euro. Billigt! Egentligen skulle 2 andra polare va med men dom bangade ur, för att den ene skulle jobba. Men detta rörde inte mig eller min vän i ryggen då vi gärna tog en dos extra hö hö. Vi är så sugna, att så fort vi kommer utanför stoppar ett par svampar i munnen...
Trippen: Jag går nedför rampla ravall och ser ut som en hamster på kinderna. Tuggandes frenetiskt, och kämpandes mot återkommande kväljningar. Jag upskattar att vi käkat kanske 3 gram var i runda slängar när vi
kommit tillbaka till Makbah. Vi sätter oss på en lång stenmur bredvid massa uteliggare. En av dem är svensk, och är på landsflykt. Han hade mördat någon över anfetamin, av misstag påstod han. Vi satt en stund och tittade tillslut på
varandra.
- "Jag känner ingenting"
- "Nä inte jag heller..."
- "Ska vi käka lite till ?"
Hipp som happ är alla 12 gram slut. Vi har ätit hälften var. Nu börjar det, långsamt börjar allt bli lite roligare på något sätt. Jag kännde mig lite upprymd och hade svårt att sitta helt still. Det ökar och ökar stadigt, tills vi båda var totalt euforiska. Jag börjar stirra på några fuktfläckar på betongplattorna som torget består av. Fäckarna börjar skifta plats med varandra, torra fläcka med blöta fläckar. Det hela skapar ett intressant mönster. Jag börjar flabba som fan och vänder mig om för att berätta det för min vän. När jag tittar nära på honom ser jag hur hans skägg börjar växa ut. Jag pekar på honom och skrattar. Sen vänder jag blicken upp, mot husen runtom torget. Väggarna rinner långsamt som om dom beståd av färgglad honung, typ. Vi ställer oss upp och min polare går iväg för att titta på något, han tar det som jag jagar honom och springer fnittrande iväg. Jag förvandlas genast till ett rovdjur och joggar efter, skrattandes så mycket att det känns som min käke ska gå av. Vi jagar varandra fram och tillbaka i vad som känns som timmar. När vi väl kommer tillbaka, alldeles utmattade av lycka, har det gått 20: minuter. Vi sätter oss ner och köper ett sexpack öl av en pakistanier. Jag minns inte riktigt vad vi snackade om här, men plötsligt avbryter en annan vän där, mig. Och hon var nykter, och säger;
- "Eeh, killen bredvid dig säger att han ska slå ihjäl dig."
Jag tittar på snubben, en kort ganska bastant kille i 30-års åldern. Han har långt blont hår och är riktigt ful. Jag synar honom en kort sekund, vänder mig sedan till min trippade vän och viskar;
- "Killen här hotar med stryk !"
Skrattandes svarar han;
- "Ja, jag är så trippad att jag tror inte jag kommer kunna göra något åt det."
Nä, det är sant tänker jag och börjar flabba som fan igen. Detta retade upp killen bredvid, och han börjar mumla otrevligheter. Jag kommer då på genidraget att bjuda honom på cigg, med detta vinner jag över honom på min sida. Jag känner att det spritter i benen, och jag går ner bakom muren för att kolla där. Rakt framför mig finns en stor katedral, med gula, skrovliga vägger. Jag går emot väggen samtidigt som den öppnar sig, som ett sår, och jag kan se djupt in i dess köttiga innanmäte. Jag går fram och trycker in min hand i väggen. På min vänstra sida, finns ett gömt rum i vägen. Där har uteliggarna precis skjutit heroin, och det ligger en stor blodpöl på marken. Jag står och snöar på den en stund, och plötsligt börjar det pressas upp blod ur marken...
Jag skrattar som fan åt det och springer upp för att berätt allt ! Nu har min nyktre vän sagt att två av uteliggarna kan sova hos oss, Svensken och hans brittiske vän. Skitbra idé, vi bjuder hem mördaren. Det kändes olustigt men jag var helt för trippad för att tänka mer på det. Dom båda var faktiskt riktigt trevliga och behövde verkligen en dusch. Vi stannar ett bra tag, och tiden går så ohyggligt långsamt. Fast, när effekten väl långsamt avtog kändes det som allt hade gått över helt för snabbt. Vi gick hem till lägenheten med två killarna. Jag låg och tittade på mattorna och tapeterna och såg det samma mönsterna som hela trippen började med. Vi satt och snackade, långt in på natten och den svenska snubben berättade om sitt liv, och sin dödliga lungcancer. Ibland grät han, när han pratade om det. Han grät av lycka när vi satte på en skiva med gamla svenska folk-låtar från 40-talet. Det var lite underligt att uppleva trippad, men none the less, fett som fan.
Slutsats: Bästa svamptrippen, och möjligen den bästa trippen jag någonsin haft. Känns märkligt att jag klarade 6 gram medans andra vart nära döden på 1,5 gram (Trippologiskt talat). Men jag hade aldrig en dålig tanke, som jag fått på LSD alla gånger jag tagit det. Jag hade de mäktigaste, storslagna hallucinationer, sen andra sekunden inga alls. Denna variation var ytterst behaglig. Tack för mig, levergrej.
