Subjektiva analyser av Terrorism

Hur menar du att en person som begår en terrorhandling kan pendla mellan att vara terrorist och icke-terrorist? Enligt allmän opinion? Opionsbildare?

Enklare är väl att säga att vederbörande är terrorist och gerillakrigare samtidigt; att dessa verksamheter i många fall flyter in i varandra aktörsmässigt, även om själva handlingarna kan definieras tydligare. Samma resonemang bör då även föras för statsmakternas väpnade styrkor. Attacker mot väpnade rebeller är krigföring, medan attacker på civilbefolkning som antas ge stöd åt rebellerna är statsterror.

Om man har ett så dynamiskt terrorismbegrepp slipper man slå till med klyschor som att "den enes terrorist är den andres frihetshjälte". Vilket är sant, men samtidigt ganska insiktslöst och stelt.

Terrorism är jättebra.. de utsatta länders regeringar. På så sätt kan de få igenom sina tvivelaktiga agendor.

Problem -> Reaction -> Solution

det var med terrorism som zionisterna bildade staten israel... så dom har varit en bra förebild.

Om du har lite tid kan jag varmt rekommendera denna bok - den ger en väldigt nyanserad bild av terrorismens bakgrund och presenterar ett par bra förslag för hur man ska komma till rätta med den:

http://www.bokus.com/b/9185355496.html

Jag ska förstås inte döma boken utan att ha läst den, men är bilden verkligen speciellt nyanserad? Att döma ut regimer som inte går hand i hand med den amerikanska som nazistiska tycker jag iallafall får ett ganska oseriöst skimmer över sig. Att dessutom koppla dem samman eftersom att båda kallar sina döda för martyrer verkar riktigt billigt.

Du bör som sagt inte döma ut den innan du har läst den.

Paul Berman är liberal i den amerikanska innebörden, dvs han är demokrat. Han har ingenting till övers för hur den amerikanska regeringen har hanterat kriget mot terrorismen (boken är faktiskt till stor del ett inlägg i den amerikanska inhemska debatten, där han ställer sig som en kritiker till Bushregimen). Han dömer inte ut regimer som nazistiska - han menar däremot att islamismen och dess rörelser (Hizbollah, Hamas, al-Qaida, Saddam Hussein och den iranska regimen för att nämna några) har många drag gemensamma med nazismen. Han pekar dessutom ut likheter mellan hur en stor del av invånarna i väst (Europa/USA) förhåller sig till radikala regimer i mellanöstern och hur västeuropa förhöll sig till nazismen på 1930-talet.

Vad gäller martyrskapet så gör inte Berman någon större koppling mellan nazism och islamism. Däremot förklarar han varifrån martyrskapet kommer och varför människor väljer att frivilligt spränga sig själva i luften. Och hans analys skiljer sig från den version som "terrorkramarna" har. Personligen tycker jag att det är den bästa bok jag har läst på området, och jag har avhandlat ett antal vid det här laget. Men om du gillar Noam Chomsky kanske du kommer att bli besviken.

Jag misstänker det. Men som sagt, och för att komma tillbaka till tråden lite, det är alltid bra att läsa så mycket som möjligt ur alla läger.