Detta var en mycket intressant fråga!
Informationen är ganska knapphändig men rent generellt och förenklat så...
Som du säkert vet räknas en katt som en sak, dvs värdet på katten är lika med kattens marknadsvärde (oftast inte speciellt imponerande). Om ni då har avtalat om att din bekant ska ha hand om katten då du är bortrest och din bekant bryter mot avtalet har du generellt rätt till ersättning. Under förutsättning att katten inte försvunnit pga en olyckshändelse (vilket bedöms efter vilka krav som kan ställas då en katt ska "förvaras") har du rätt till en ersättning som ska sätta dig i samma sits som om katten inte försvunnit.
Således kan du i normalfallet räkna med en ersättning på, låt säga, 100-200 kr. Självklart upplevs detta av de flesta som helt galet - katten är ju ovärderlig för ägaren. Men domstolarna har varit restriktiva till att utdöma ersättning för affektionsvärden. Enstaka undantag har dock gjorts då det gällt just sällskapsdjur. De fallen (NJA 2001 s 65 I & II) gällde dock reparationskostnader (veterinärvård) och det är omöjligt att förutse om denna princip skulle gälla även ett förlorat sällskapsdjur.
Min gissning är att det inte skulle dömas till en högre ersättning än marknadsvärdet, men det vet man aldrig.
Jag är övertygad om att andra FBare har andra intressanta synpunkter på detta...