Ingen granne hälsar på mig – är det normalt idag?

Bor du på Frederiksberg?

Jag känner nog av rätt bra och hälsar på alla, eller nästan alla. Några byter jag ett par ord med ibland. Nån enstaka gång har det blitt mer än så.

Så långt som möjligt vill jag hålla det på den nivån, men skulle nån granne behöva hjälp så skulle jag nog ställa upp. Det har jag också gjort. Naturligtvis är det beroende på vad det gäller. Men det är bra folk allihop.

Skulle någon inte vilja hälsa så skulle jag respektera det, men förstår att det känns trist om ingen vill göra det. Ingen jättegrej för mig, men ändå trist. Det är nog bara en trappuppgång jag varit med om det, så personligen så skulle jag inte säga att det är normalt.

Det här är en sådan sak som är helt annorlunda i städer och på landsbygden. I städer är det som du beskriver men på landet det motsatta.

Här kom grannen med en stor skål risgröt som välkomstgåva några dagar efter vi flyttat in. Vi inte bara hälsar utan kan utan att tveka eller skämmas be om hjälp med något. Sedan hjälper man givetvis tillbaka i den mån man kan den dagen grannen vill ha hjälp. Man håller utkik efter utbölingar som kan vara tjuvar. Kollar proaktivt med den gamla änkan om hon behöver hjälp med något. Man kanske bjuder in till grillfest emellanåt. Ofta jagar eller fiskar man tillsammans. Tipsar om bra svamp- eller bärställen.

Finns inga krav att umgås och man kan självklart inte vara vän med alla i bygden. Men alla vinner på att man är trevliga och hjälps åt så gått det går.