Att döma av t.ex.
denna artikel tycks det väl närmast handla om "ordvändningar och uttryck som blivit omoderna". Äldre svenska schlager- och låttexter var ju gärna (på gott och ont) mer "litterära" än dagens, och tiden och smaken kan ju ha sprungit ifrån det som då uppfattades som stämningsskapande. I äldre schlager byggde man väl oftare upp en sångtext så att den även skulle kunna läsas, där stroferna liksom i en dikt måste följa på varandra i en viss ordning och där man var tämligen noga med rimmen - även om det som ofta i svenskan innebar att man måste sätta verbet sist, vilket ger en onaturlig ordföljd.
Jämför t.ex. Sven-Olof Sandbergs text till
Vintergatan 1928 med Ted Ströms
Vintersaga 1984, två texter på ett någotsånär likartat tema (svensk vinter) så ser man en tydlig skillnad: hos Sandberg noggranna rim (med verb i slutställning), allitterationer, komplex meningsbyggnad, en "stämning" som väl idag kanske i alltför hög grad påminner om Disneys tingeling-skimmer; hos Ström assonanser, korta "impressionistiska" intryck, talspråkliga vändningar, och så en kärvare och mer "osentimental" ton förstås.
Citat:
Vintergatan
Stjärnorna glimma i midvinternatt
och som en sagans förtrollande skatt
snön skimrar vit över skogar och fjärd
i en trollbunden sovande värld
och i en gnistrande silvervit skrud
skogarnas granar har klätt sig till brud.
Världen är tyst, den har lagt sig till ro
under stjärnornas tindrande bro.
När Vintergatans stjärnehär
i snön kristaller strör
var liten stjärna är mig kär,
jag vet ej själv varför.
Din vemodsfyllda och tysta prakt
fängslar mig med en sällsam makt
när i en frostig vinternatt
ditt silver stilla du strör.
Vintersaga
En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
En gränsstation i Torneå. En gumma på en spark.
Landsorts fyr när snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och Fjärran.
Det är då som det stora vemodet rullar in.
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
I Malmö vispas dimman av färjornas sirener.
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron.
Bion i Pajala ger "Den Sista Färden".
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten.
Gårdarna släcker sina ljus.
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholms city svajar i sitt rus.
Det är då som det stora vemodet rullar in.
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Tradarfik i Doxa i motorvägens skugga.
En överdos på Skärholmens station.
Insnöade gårdar nånstans på Österlen.
Och fyllan växer till på Mommas krog.
Frusen törst i kön till Stadspuben i Luleå.
Frusna drömmar uti monarkin.
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen.
Kärleken går på billigt vin.
Det är då som det stora vemodet rullar in.
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.