Citat:
Ursprungligen postat av
Jubeli
Tack för att du delar.
Min bästa kompis hittade mig i ett självmordsförsök. Då vågade hon för första gången gå hem och hämta gräs för att kunna sträcka fram en gås och sa ”prova två bloss, gillar du det inte så hjälper det dig att ta livet av dig och jag lovar att gå.” - Well played.
Jag skulle ju ändå dö inom en timme, så vad spelade det för roll om jag provade då?
Jag tog tre bloss för att få bli lämnad ifred, jag hade längtat så länge till slutet att ingen kan förstå, och jag har inte sätt skymten av en depression sedan dess, även om jag är nykter idag och framöver så ska jag aldrig glömma vad som räddade mitt liv, såväl den kvällen som de följande åren utan depressionen.
Från att hänga i snaran, till att skratta helt hysteriskt.
Tre bloss som förändrade precis allt.
Cannabis räddar fler liv än man tror.
Det är otroligt vilken skillnad det kan göra att bara röka en gås och hela sinnestillvaron kan ändras till den grad att något man dragits med i år helt plötsligt kan luckras upp för första gången. Cannabis är verkligen en gåva till människor från naturen självt, men i vår ignorans förstår vi inte potentialen och är rädda för det okända, så vi förbjuder det. Det är ett privilegium att ha den sortens vänner som du hade den kvällen. Det skulle lika gärna kunnat slå fel, speciellt med tanke på din sinnesstämning just då. Jag är glad att det funkade för dig.
Räckte den gången för att få dig ur depressionen eller fortsatte du ett tag, för att sen sluta?
Jag behöver inte heller något idag för att klara mig. Förändringarna som skedde då har stannat med mig sen dess och oavsett hur tuff tillvaron blir känner jag att jag kan möta livet nu. Jag har i perioder överdrivit bruket för att jag uppskattade rökat så mycket, framför allt då det hjälpte med aptiten och träning, samt fick mig att må bra överlag och inspirerade mig till mycket i livet, men inser att det bästa är att vara avhållsam och bruka det sporadiskt och sparsamt.
Jag kände mig som levande död innan, och agerade bara som en robot och följde bara min programmering med jobb och sånt, men hade kraschat mentalt. Jag var högpresterande så det funkade någorlunda, men det var inte ett liv värt att leva, och det var som att de upplevelserna öppnade upp en annan sida av mig som bara var avstängd en stor del av mitt liv. Efter det har jag kunnat uppskatta livet igen, och framför allt naturen. En sida av verkligheten som jag hade svårt att märka av.